Två hundar?

Nackdelarna:
Det är lätt att hundarna triggar varandra, dvs när det gäller att skälla, smita etc.

Tid, det tar tid att ha två vovvar eller fler. De ska aktiveras lika mycket. De behöver tid att få vara med husse och/eller matte själv utan den andra hunden. Ibörjan bör man nog inte gå ut med bägge hundarna samtidigt, åtminstone inte förrän de kan föra sig i koppel utan att dra. Inkallning behövs tränas individuellt i början. Allt egentligen behöver man träna valpen ostört från den andra hunden åtminstone ibörjan.

Det kostar mer i när det gäller att gå till veterinären, försäkringar, koppel och sånt.

Det allra viktigaste, när man har två hundar är att man inte glömmer bort den äldre hunden, som är van att få 100% uppmärksamhet. Det är lätt att den hamnar åt sidan eftersom en valp måste ut och kissa väldigt mycket från början och den ska lära sig alla nya kommandon som den äldre redan kan.

En annan nackdel, som kan vara väldigt viktig. Det är att valpen kan ty sig mer till den första hunden och det kan leda till att det blir svårare att bli hundarnas ledare. Därför är det jätteviktigt att du försöker träna hundarna enskilt, så att de verkligen vet att det är du som bestämmer, men man får inte glömma att träna dem tillsammans.

Hej!

Tack för ditt svar!
Ja vi hade tänkt att ta en hund som är över året, så den redan har grunderna och att det är lättare att fördela uppmärksamheten mellan dem. Jag har hört att en del hundar blir lite valpiga själv om det kommer in en valp... så vi tänkte försöka ta någon som är relativt jämngammal med vår.

Jag har 4 hundar och kommer aldrig ha mindre än två.

Jag har aldrig nånsin gått med dom en och en utan tränar alltid den nya hunden med flocken.

Det tar mao inte mer tid, tvärtom så har den nya nytta av den gamla när du tränar den.

Det som tar mer tid är om du tränar något, agility, spår el lydnad men det är så lite extratid att det inte är något besvär.

Med så små hundar är matfrågan inte heller något problem ekonomiskt.

Det enda som blir dubbelt är försäkring, men ligger den i en bra försäkringsklass så är inte det heller någon större kostnad.

Enda nackdelen är om man reser då kanske det blir svårare att hitta någon som kan passa två.

Hundpensionat blir väldigt dyrt med två.

Vad skönt att höra att det funkar med så många! Det känns ju som om det är som du säger att de kan dra nytta av varandra. Man ser ju sån otrolig skillnad på vår kille när vi är hundvakt åt andras hundar, han är ju pigg och glad och rusar omkring hela tiden!

Är det lätt att det blir problem tror du om man tar en som är vuxen redan, jag menar för vår hund att släppa in en annan i flocken? Med de hundar vi passar så har han aldrig några problem, tex om jag sitter i soffan och gosar med den andre hunden, förutom att han hoppar upp och vill vara med, men han är inte svartsjuk eller så. Men det kanske blir skillnad om någon kommer in och bor på heltid? Hur ska man bemöta det i så fall för att vänja dem så lätt som möjligt?

Vi har just nu tre hundar.
Jo det är ganska stor skillnad på att ha en hund och två hundar.
Vi har haft minst 3 hundar i många många år och jag kan komma på mig med att ibland längta lite till att bara ha en hund. Allt är så mycket lättare då faktiskt. En hund att hålla reda på ute, en hund att ha med på stan/till bekanta osv.. det känns så fridfullt och jag kan inte riktitg göra så för då får jag dåligt samvete mot de som får stanna hemma. Nu är mina två äldsta gamla och har inget emot det så nu händer det ganska ofta att jag bara har med mig BCn och det ÄR verkligen fridfullt och skönt.

Går man hem till folk lägger hon sig bredvid mig och sover är vi i någon park strosar hon bredvid. Har man med sig en hund till så blir de genast mer "flängiga", busar runt och är åt varsitt håll osv...
Förutm det så tar hundar efter varandra och det är bra mycket lättare att hålla ordning på/få en hund lydig än två. Speciellt om man som du har så ung hund och den andra också verkar vara ung. Två jämn gamla unghundar, då får du vara beredd på massa bus och stoj och lägga ner en hel del tid på hundarna.

Men samtidigt har jag svårt att se mig själv med bara en hund men det är främst för att jag tränar och tävlar mycket med mina.
Hade jag bara haft de som sällskap så tror jag att jag hade haft en i taget eller åtminstone långt mellan dem åldersmässigt.

Visst har de kul ihop, men de flesta hundar nöjer sig med hundbekanta att busa med då och då och sen sin människorfamilj som är det VIKTIGASTE för hunden. Köp ingen ny hund enbart av anlednigen att din hund ska få en lekkompis. Det är mycket enklare och billigare att försöka hitta en kompis åt hunden att busa med då och då.

Vissa hundar bryr sig inte alls medan andra har svårare, men det är DU som bestämmer vem som får göra vad.

Om jag vill kela med en tolererar inte jag att någon annan försöker ta sig förbi.

Det är jag som valt vem jag vill kela med och det vet dom.

Sheltie är en lätt och fredlig ras och dom är dessutom av olika kön så sannolikheten för att nåt ska gå snett känns liten.

Sarah: Ja massa bus och stoj kan man nog vänta sig, fast det är det jag hoppas lite på, för Hugo älskar bus! Och jag försöker att busa på alla sätt och vis varje dag både inomhus och utomhus, men det blir ju inte samma sak som att rumla runt med en annan hund, även om buset blir tillfredsställt.

Du skriver att om du bara haft dom till sällskap så hade du haft en åt gången, är det för din skull eller hundens då? För jag vill ju inte att vår hund ska bli lidande utan bara tycka att det är positivt.

Ja vår, och andra shelties vi träffat är ju väldigt glada och snälla av sig så jag hoppas att det ska gå bra!

Jo alltså bus är kul men jag i lagom dos. Både för min, omgivningens och hundarnas skull. Då jämngamla hundar triggar varandra otroligt och det är inte alltid jätte bra för hundarna, faktiskt. De kan lätt bli stressande speciellt för en hund av vallhundstyp och de vet ofta inte när det är dags att lägga av. Sen vill inte jag ha massa stoj och bus inomhus och inte heller när vi är hemma hos andra människor. Är vi ute på promenad vill jag att de ska kunna gå ordentligt och sansat och busa när JAg säger till. Men alltså detta går ju att reglera om man är konsekvent så det är inga problem egentligen, bara man är medveten om det.

Sen är det förstås enklare att ha en hund för EGEN del. Det är mycket lättare att få en lydig hund om man bara har den att focusera på. Alla mina hundar är lydiga, riktigt lydiga MEN de är trots allt bra mycket lydigare när jag har de en och en och två av mina gamla hundar som inte finns längre var superlydiga (ute pratar jag om nu) när jag hade de en och en men så fort jaf hade med mitg fler hundar så blev de döva och ofocuserade, hur mycket tid jag än la ner på att träna detta.
Det är som jag nämnde tidigare lättare att ha en hund i de flesta situationer och hunden har mycket mer focus på dig än om du har en till hund med, så är det av någon konstig anledning.

Och en hund bryr sig egentligen inte om i fall det finns fler hundar i familjen eller inte. Kanske om den hade varit uppvuxen bland andra hundar och sen blivit ensam. Vågar faktiskt påstå at av alla mina hundar jag har haft förutom en så hade samtliga trivts bättre som ensamhundar där de fått all min uppmärksamhet än att leva i flock med fler. Tror faktiskt de flesta hundar mår bättre av att vara ensamhund än att dela uppmärksamheten med andra hundar. Leka kan de göra med kompishundar.
Min BC hade varit överlycklig om hon sluppit resten och de hade en av papillonerna också varit hur mycket de än sen tycker om varandra och busar och gosar så är Matte utan tvekan de viktigaste som de gärna slipper dela med sig av

Men.. jag är nog trots allt (jag vet jag är helt motsägelsefull) ingen enhundsmänniska, hur lockande det än låter och jag sitter redan och klurar på en fjärde hund. Men det är för att jag vill valla och min Bc är skadad.

Som sagt. Det går jätte bra att ha fler hundar. Det är ganska mycket jobbigare men inte så jobbigt att det inte är värt det. Men för HUNDENS skull behöver man absolut inte köpa en till. Din hund verkar få så mycket av dig att han säkert är världens lyckligaste och kanske inte äns kommer uppskatta att behöva dela detta med en annan hund som ska halvera "hans tid". Köp bara en hund till om DU vill ha två hundar för DIN skull. Om inte så skaffa en trevlig hundkompis till din vovve som ni kan leka med några gånger i veckan, kanske någon som även behöver hundvakt och då kan era hundar därmed tillbringa en längre stund tillsammans.

Om du nu ändå vill ha en till hund för HUNDENS skull så skulle jag absolut inte ta en jämn gammal. Det kan bli för mycket för både dig och hundarna. Man bruykar säga att tre år mellan hundarna är lagom.

Sarah, tack så jättemycket för ditt långa svar! Det värdesätter jag verkligen. Det är ju så mycket att tänka på som man inte ser själv...

Varför är det bra med tre år mellan hundarna? Är det för vad de kräver/är i utvecklingen? Så egenligen kanske man, om det blir aktuellt nu då, kika efter en som är 4-5 nånstans?

Va kul att du fick lite råd i alla fall
jag vet inte exakt varför man brukar säga 3 år men i mina ögon är en hund upp till ca 3 år mer eller mindre i umghundsåldern och därefter i vuxen ålder. En unghund och en vuxen kompletterar varandra bra. Den äldre säger ifrån när det blir för stojigt och har inte samma tokfläng behov som en unghund men är ändå en härlig lekkamrat till unghunden och vice versa. Dessutom brukar då i detta fall en ca 4 årig hund, vara relativt uppfostrad och busat av sin sina tonårsbus och kanske inte är lika benägen att ta efter din ungahunds tomårstrams. En äldre hund kan även ha en lugnande effekt på¨en busig 1,5 åring.
Så jag skulle definitivt kolla på en hund som är ett par, tre år äldre än din egen.
Och det låter ju faktiskt som du vill ha en hund till för din egen skull också