Den snåla brudtärnan?
En nära vän till mig frågade om jag ville vara brudtärna på hennes bröllop och givetvis tackade jag ja. Vilken ära, liksom, att hon bad mig. Det kändes kanonkul.
TILLS jag någon månade senare insåg att min väninna förvandlats till en tvättäkta Bridezilla med allt vad det innebär av färgkombinationer, dresscodes, dyra bröllopspresenter och önskemål om en möhippa jag personligen aldrig skulle kunna kräva av mina väninnor ekonomiskt sett.
Då jag började räkna på vad kalaset skulle kosta mig (och familjen) landade vi helt plötsligt på omkring 8000-10.000, och då var själva bröllopspresenten inte ens inräknad. (Det billigaste de hade önskat sig kostade kring tusenlappen...)
Vi har det varken jättegott ställt eller knapert. Är mammaledig med halvtaskig föräldrapeng p.g.a. tidigare studier och sambon jobbar heltid. Min kompis med fästman drar in två heltider och har inga barn samt alldeles för litet fritid att spendera pengarna på. Men som mammaledig blir det inte lika mycket slantar över som om jag jobbat heltid.
Jag har försökt hinta till min väninna om att det hela blir rätt saftigt för oss - och att jag känner en himla prestationsångest över att se till så att allt blir som hon vill ha det. ("Annars går jag hem om det blir något jag inte vill") Svaret jag får är en klapp på axeln och "Gör bara ditt allra, allra bästa".
Är det jag som är snål som reagerar på att det för oss in effekt handlar om vännens bröllop ELLER vår semester? Och borde inte rollen som brudtärna vara något positivt? För mig har det bara blivit nätter av sömnlöshet och ångest...
