Erfarenhet av papillon?

Ingen?

Jag har två stycken supertrevliga pappisar, dom är personligheter precis som alla andra hundar så dom är väldigt olika.

Ok. Skäller de mycket? Orkar de motionera mycket?

Skällde gjorde inte min men derimot var hon väldigt aktiv. De är väldigt sociala, pigga och glada hundar som är väldigt lättlärda.

Mina skäller inte alls på promenader, men om det ringer på dörren så talar dom om det, men dom är lätta att få tyst på.

Vi går en mil om dagen så dom är sega.

Dom är roliga agilityhundar också

Jag blir mer och mer sugen på en liten! :)

Tack för svaren!

hejsan.
Jag har haft papilloner i 12 år och tränat/tävlat aktivt med mina.

Papilloner är generellt tyvärr ganska skällig. Det går inte att komma ifrån, framförallt om man har fler än en. Jag har en kompis som hade en som knappt skällde alls, medan min mammas skäller som en galning.
Mina skäller när de ringer på dörren, om de hör ett obekant ljud. Nu på äldre dagar skäller de något mer än när de var yngre. Men mina "dumskäller" inte och de skäller sällan på andra hundar. Men trots allt är detta något man ska tänka på när man väljer en pappis, ta tag i skällandet innan det utvecklas så ska det inte vara några problem.

Papillonen är en underbar liten hund som rymmer så mycket mer än man kan tro. Jag har haft en del hundar och har även en border collie hemma och jag kan säga att utan tvekan är mina ena papillon tjej den intelligentaste och mest lätt lärda hund jag någonsin tränat. Hon lär sig allt på nolltid och så var det från dag ett. Hon blev rumsren på knappt en vecka och lärde sig nya trix på bara någon timme.
Hon vill jobba och lära sig, vill vara till lags och göra rätt och det ryms så mycket arbetsvilja och motor i den lilla kroppen.

Jag anser inte pappisen vara en soffpotatishund eller äns ren sällskapshund. Det räcker inte med långpromenader för att hunden ska må bra och vara tillfredsställd med livet. Tyvärr skaffar måga pappisar och har de bara som rena sällskapshundar och där skapas de skälliga och jobbiga individerna. pappisen vill ha en uppgift, även om det är cirkuskonster. Den har så mycket innanför pannbenet att den måste få utlopp för det.

Det finns inte mycket som man INTE kan göra med en pappis. De hänger med på långpromenader i de flesta terränger. Lydnad, agility, freestyle, spår, räddning- service/signal hund you name it!

De tål mycket trots sin ringa storlek, men naturligtvis ska man inte låta de "leka" med stora hundar. Min ena fick sitt ben brutet (som valp) när en stor hund drämde sin tass på henne. Deras storlek är väldigt behändig och det är bra för de vill gärna följa med överallt och inte sitta hemma ensamma. Men de har inte direkt några problem med ensamhet heller i måttliga mängder (liksom de flesta raser).

Mina hundar ät väldigt allmän lydiga, jag har ALDRIG koppel på pappisarna (inte BCn heller iofs förutom om situationen kräver det (inne i stan osv). De går alltid bredvid mig och är totalt ointressserade av andra hundar och människor. De bryr sig inte och skulle aldrig få för sig att springa ifrån. De jagar varken katter eller vilt.

Pappisen är helt enkelt en underbar ras om man lägger ner den tid på hunden som man skulle göra med en större hund och inte behandlar den som en liten porslinsfigur. De är smarta och lär sig snabbt vad de får göra och inte får göra. Tänk att du har en schäfer som ska uppfostras och inte en liten dammråtta

Ett litet inlägg om min högst personliga åsikt och det är att tikarna skiljer sig en del från hanarna. Många dvärghunds hanar är ganska könspräglade och kan ofta revirmarkera inomhus, vara fixerade vid tikar och tikdoft och ofocuserade vid träning. Jag har träfffat en hel del papilloner av olika kön och tycker detta är ganska vanligt faktiskt med något enstaka undantag.

om det är något mer du undrar så fråga på!