Kejsarsnitt tvillingar

Jag födde våra tvillingtjejer med akut kejsarsnitt i vecka 35+0. Min förlossning började med vattenavgång på kvällen före. Efter att vi ringt och förvarnat om att vi skulle komma in tog vi det lugnt och fixade matsäck och tog med oss sånt vi ville ha med till förlossningen. Eftersom inga värkar kom igång förrän på morgonen fick vi ett eget rum med två sängar där vi fick sova kvar. De ville ge mig nåt att sova på, men jag tackade nej till det. Redan vid första CTG-mätningen på morgonen konstaterade barnmorskan att det inte såg riktigt bra ut för tvilling 2 när det gällde hjärtljuden. Därför fick jag "order" om att inte äta eller dricka nåt mer efter frukost. Allteftersom värkarbetet fortskred under förmiddagen gjordes olika åtgärder för att se om en vaginal förlossning var möjlig - t ex fick jag värkstimulerande medel. Tyvärr konstaterades att tvilling 2 bara blev mer och mer stressad och därför tog överläkaren beslut om kejsarsnitt. Jag hade då själv redan flaggat för att jag var öppen för den möjligheten. Värkarna gjorde så hemskt ont att jag kunde göra vad som helst för att slippa dem. Efter att beslutet fattas kände jag mig själv väldigt lugn. Förberedelserna gick smidigt - de satt in infart för droppet, jag fick spinalbedövning (som för övrigt inte kändes alls) och själva kejsarsnittet var över på 20 minuter från det att de öppnade magen till att de sytt igen allt.

Jag tycker inte att det var traumatiskt att inte få hålla barnen direkt. Jag var ju vaken och fick se tvåan lite snabbt - ettan sprang de iväg med till barnrummet. Min man fick dock följa med direkt och han filmade allt så att jag kunde se detta i efterhand. De var väldigt bra på att involvera honom. Efter de första kontrollerna fick jag se dem en liten stund innan jag kom till uppvaket. Där fick jag hålla barnen ganska snart. De var jättesmå och söta.

Jag har en positiv upplevelse av kejsarsnitt och jag tycker inte att du behöver känna oro eller rädsla. Jag var själv rädd att jag skulle känna något när de skar eller så. Men det gjorde jag inte alls. Och anestesipersonalen var supergullig!!! Jag vet inte om man förbereda sig så mycket mer än genom att vara trygg i att personalen gör det som är bäst för barnen för att de ska må så bra som möjligt. Och på vårt BB var de bra på att involvera pappan i alla fall.

Kan tillägga att jag födde på Västerås BB.

Födde mina tvillingar i vecka 37+4 med ett planerat snitt. 'Ettan' låg i säte.
Jag förlorade mycket blod under operationen vilket gjorde att jag fick blodtransfusion för att orka komma på fötter igen. De första dagarna var hemska tyckte jag, kom inte ur sängen och det gjorde fruktansvärt ont. När jag väl kunde komma upp ur sängen och gå på toaletten så vände det ganska snabb, men visst det kändes ju ett tag efter och jag åt starka trabletter.

Personalen på Karlskrona BB, där jag födde, var helt underbara och blev 'nästan' arg på mig när jag inte ringde på klockan och bad om hjälp! Pappa fick stanna kvar, och vi hade ett eget stort rum, dessvärre blev storebror sjuk där hemma så han var tvungen att åka hem de sista två nätterna. När jag låg där inne själv var personalen helt fantastisk och hjälpte mig om nätterna. De tog ut barnen så att jag skulle få sova och hjälpte mig att mata.. Ett råd, var inte rädd att be om hjälp och smärtlindring om du har ont!

Vi stannade på BB i 5 dagar. När vi kom hem så var det bara att kämpa på och röra på sig så mycket som möjligt, men ändå ta det lugnt. Jag tyckte att det gick ganska snabbt över, såret läkte fint och det blev inga komplikationer.

Akutsnitt v.36. Jag hade så j-a ont första veckan. Det var nog inte själva snittet utan livmodern som drog ihop sig . Det blir ju värre efter varje barn, och nu efter två. Jag skulle aldrig vilja göra kejsarsnitt igen, men ibland har man ju inget val.

Jag blev igångsatt på dagen D, alltså v40+0. Allt gick fort, öppnade mig 8 cm på 3,5 tim. Tyvärr gick hjärtljuden upp alldeles för mkt på TV2, så det slutade med ett katastrofsnitt. Jag sövdes, och barnen plockades ut, TV1 föst o sen 2:an. Min sambo fick inte vara i op.rummet, eftersom det blev så bråttom, men dom kom ut till honom med barnen direkt. Dom var stora o fina, 3305 resp 2690g. Jag hamnade på uppvaket och sambon fick världens bästa hjälp av sjukhuspersonalen med tvillingarna. Han hade dom på bröstet och så.

Jag vaknade typ 2 tim senare och då var man inte så pigg kan jag säga. Dom kom upp med barnen till mig så jag fick titta och se att allt va bra. Sen dröjde det ytterligare någon timme innan jag kom ner på BB, där vi fick eget rum. Barnen är födda kl 13, och jag kom inte upp ur sängen förrän morgonen efter. Hade ordentligt ont efter snittet i typ 3 dar, men sen var det aldrig några problem. Snittet är idag, 3 år senare, knappt synligt.

Såhär i efterhand så tycker jag min första vaginala förlossning var betydligt jobbigare än snittet med twinsen. Nu gick ju allt så fort för mig att jag aldrig hann tänka o bli rädd, men jag kan bara säga att personalen på förlossning och op var underbara. Dom kom o hälsade på efteråt och gick genom allt som hänt.

Tycker inte du ska oroa dig. Hälften av alla tvillinggrav slutar ju i snitt. Det kommer att gå bra!

Grattis till tvillinggraviditeten! Kommer att bli underbart!

Hade en hemsk graviditet med illamående och kräkningar från v6-v34+0. Iom detta var jag orolig att jag inte skulle ha ork till en vaginal förlossning samtidigt som jag var orolig för ett snitt med smärta efteråt. Det blev snitt 34+0 eftersom Oliwer visade sig vara tillväxthämmad. Var på kontroll på ons, planen blev då snitt på tors men efter ctg så bestämde de sig för snitt redan på onskväll. Ändå så pass planerat att sambon kunde vara med. Personalen var helt underbar, jag och min sambo är rätt skämtsamma av oss och det läste personal så vi hade jätteskoj under vårt snitt. Narkosläkaren frågade mig en stund efter han hade lagt bedövningen om jag kände min nederdel och om jag kunde röra mig, jag tänkte svara ja på båda frågorna men det visade sig att jag inte kunde röra mig, kändes lite som tandläkarbedövning. Jag skulle ju inte ge mig utan jag skulle röra mig så de skrattade bara åt mig men jag lyckades att röra fötterna sidledes skam den som ger sig.
Snittet gick jättebra, jag kände att de höll på iom att man rör sig men ingen smärta. De visade upp båda två för oss sen togs de ut till neopersonalen eftersom de nte var så stora 1265g och 2510g. Sambon fick följa med ut och se när de gick igenom dem och sen följde han med upp till neo. Detta vill personal så att åtminstone en förälder har varit med så det inte blir frågetecken.
Jag tyckte att allt var kanon, tyvärr hade vi ingen kamera med oss och det kan jag tycka är jobbigt när jag tänker på det. Så ta med kameran i väskan var ni än är.
Jag hade inga större prolem efteråt, visst gjorde snittet lite ont, speciellt vid skratt eller hosta, men troligtvis hade jag haft ont efter en vaginal förlossning oxå men kanske inte på samma ställen. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag inte varit orolig för ett kejsarsnitt.

Lycka till och oro inte dig inte för mycket
DTJ

tack snälla för svar, precis sådant som man funderar över!

Vi är i v33+1 nu och båda ligger i säte, så kejsarsnitt känns ganska troligt, även om jag såklart hoppas att ettan ska vända sig, dock tycker jag att den information som vi har fått på föräldrautbildning etc inte alls har tagit upp frågor kring HUR kejsarsnitt går till utan bara varför det kan uppstå.

Iom att det skulle bli akutsnitt om förlossningen satte igång nu innan vi har hunnit ha något samtal med läkaren kring kejsarsnitt (som skulle ske någon gång efter v36+0) så känns informationen ganska begränsad :/

Det låter ju på era berättelser som att själva upplevelsen varit helt ok, eller tom bra :) och det är ju bra! För även om jag skulle önska mig en vanlig förlossning så känns kejsarsnitt ganska troligt i vårt fall.

Vad behöver man tänka på för praktiska prylar?
Är det tex så att man inte ska äta något innan ett snitt?
Gör man akuta snitt på förlossningen men planerade snitt på operation?
Åker man alltid iväg på uppvak även om man inte varit sövd?
Klarar man av att bära båda barnen efter snittet (inte direkt såklart men senare, man brukar ju säga att man får bära max barnets vikt för att såret ska läka, men vad gör man när man har två?)

ja, eller andra bra saker som man kan tänkas vilja känna till :)

Planerat snitt i v. 37+0 (säte/huvud)och det gick riktigt bra. Vi satt vid frukostbordet och sa att "jaha. Idag föder vi väl barn då". Sedan gjorde jag chokladbollar som vi skulle ha att kalasa på efterråt (make glutenintolerant) och vi for förbi och lämnade tillbaka videofilmer på videobutiken innan vi for på sjukhuset. Vi kom till BB där jag blev förberedd med en gräslig sjukhusskjorta, en droppslang och en kateter i urinblåsan. Inga jättehärliga upplevelser men definitivt överkomligt. Sedan blev det väntan ett par timmar och till slut fick jag vagga ner till operationssalen. Jag fick en spinalbedövning och det gick lätt trots en sedan tidigare krånglande rygg. Genast blev benen bedövade och det kändes lite otäckt men operationslaget var väldigt trevliga och lugnade mig. Anders fick vara med hela tiden i våldsamt tjusiga blå kläder och en synnerligen fånig och inte så snygg tygmössa. Han fick sitta vid mitt huvud.

Vi hade med oss två kameror som vi delade ut till diverse nyfikna som var med inne i operationssalen (några studenter) och de fotograferade vilt. Kul att ha!

Den första flickan tog de direkt med ut till ett intillliggande rum och Anders följde med. Där fick han hjälpa till att "frisera" navelsträngen och klappa lite. De mätte och vägde och daskede henne lite i baken, hon var lite tagen och trött men kom igång efter en stund. Den andra flickan rullade de in i en filt och lade intill mitt ansikte. Det var ju lite trångt bakom skynket men de gjorde sitt allra bästa för att jag skulle få närkontakt med henne, det blev en Fanny. Sedan bar de ut henne och tog in lilla Nora till mig så jag fick hälsa på henne också en liten stund.

Efter en tid (oklart hur lång - kanske 15 minuter) lades båda barnen i en och samma kuvös och pappan och barnen for iväg till förlossningen där de fick vara medans jag syddes ihop och rullades iväg till uppvakningsavdelningen. Jag hade nog fått något spännande i droppet för jag var väldigt NÖJD med allt kommer jag ihåg. Alla var vackra ochtrevliga och de hade väldigt snygga gardiner tyckte jag (gröna sjukhusdraperier). Där på uppvakningsavdelningen blev jag liggande en stund men jag kommer inte alls ihåg hur länge, till slut kom Anders och barnen dit och jag fick hålla båda barnen i min famn, hud mot hud. Det finns en liten filmsnutt därifrån och jag sitter vaggande i sängen med barnen i famnen och bara ler, hur stort och fånigt och brett som helst.

Jag hade ont men inga problem att ta mig ur sängen redan efter några timmar, när bedövningen i benen släppte. Jag var "jobbig" patient och bad så fort jag hade ont om en ny spruta och fick det när jag tjatat tillräckligt mycket. Jag upplevde att jag hade viktigare saker att tänka på än att ha ont.

Min ena flicka, Nora, var inte helt frik när hon föddes, det hade inget med tvillinggraviditeten att göra, så efter något dygn hamnade vi på neonatalen ändå trots att vi var fullgångna och kejsarsnittet gått bra. Idag är alla väldigt friska.

Snittet, är idag 2.5 år gammalt. Vitt och ca 20 cm långt. Syns inte så mycket faktiskt och är inte ivägen och gör inte ont på något sätt. Det tog ca 1 månad innan jag kände att jag kunde röra mig utan att tänka på snittet alls.

Ta med några stycken kameror om ni har, samt extra batterier.
Ta med HÖGA trosor som INTE sitter i snittet.
Förbered dig på att du inte får gosa med barnen så jättemycket de första timmarna. Jag tyckte själv inte att det störde alls - var ju hög på något. Men det kan vara bra att veta. Pappa däremot får sannolikt följa med och gosa med barnen och det är ju inte fy skam det heller.
Kräv att slippa ha ont.
Ibland kan det ta någon dag extra innan mjölkproduktionen kommer igång när man snittas, kroppen är liksom inte förberedd på samma sätt som om förlossningen kommit igång av sig själv (således gäller det bara planerade snitt eftersom förlossningen ofta annars startat innan man snittat) det gör inget och är inget att oroa sig över, det kommer igång till slut ändå. Bara slappna av så kommer det.

Kejsarsnitt är en annan sorts förlossning, lika mycket att vara stolt över och berätta om för nära och kära!!!! Själv var jag besviken över att inte få en vanlig förlossning men nu med lite distans så tycker jag ändå att det var en häftig upplevelse.

Lycka till

Oj, nu läste jag dina frågor också.
Jo, du kan äta nästan direkt efterråt!
Om det är lugnt på förlossningen så kan du lika gärna få komma dit (om du inte blivit sövd vill säga) istället för uppvakningsavdelningen, men vanligast är nog uppvakningsvadelningen.
Några dagar senare kan du sannolikt bära båda barnen, men jag kommer inte ihåg att jag någonsin behövde göra det de första veckorna, Anders var ju hemma och höll ständigt i minst en.

Om jag inte förstått det hela väldigt fel så görs endast urakuta snitt på förlossningen och planerade och andra "vanliga" akuta snitt på operation.

Fast jag fick mitt akuta snitt på förlossningen - så det är nog olika från landsting till landsting. Jag tror även att planerade snitt görs på förlossningen. De har en egen operationssal där.

Gud vad jag är avis på dig Lisafisan som hade kameror med er jag hade så gärna haft det. Men hur mycket jag än vill går det inte att ändra på

Man brukar fasta ca 12h innan ett planerat snitt.

Om snittet görs tidigt i graviditeten  (innan v 36?)  två  sprutor med kortison för att stärka barnens lungor.

Stora mjuka trosor Urläckert

Mjuka kläder

Op eller förlossning  är från  landsting till landsting. I Kristianstad  är det på op oavsett det ligger vägg vägg    med förlossning

Jag åkte raka vägen till förlossningen, var inte sövd.

Har än inte burit båda samtidigt, sambon var hemma i 3½mån de är 6½ mån nu 
jag har tagit en och en dit jag ska. Det finns en tråd längre tillbaka på tvillingforumet om ovärderliga saker till tvillingföräldrar, ex madrass på golvet, babysitters mm