Min kille har förändrats till en sur gubbe!

jobbigt!! dags att se över förhållandet kanske? Å andra sidan ska man kanske inte bara dra när det blir jobbigt men fråga honom vad han vill. Får du inget vettigt svar kanske du ska överväga att lämna honom. Du kan ju lika gärna bo själv som att bo med en tråkmåns som honom.

Antingen ser du till att få parterapi eller på annat sätt få din surgubbe att få lite livsgnista, eller så får du passa på att lämna honom innan det e försent...
Jag har varit tillsammans med min tråkiga kille i 7 år o har ett barn på 1 år o nu känns det försent...

Vi har diskuterat hundra ggr, vi har bråkat alla bråk som finns känns det som, vi har gjort slut och blivit tillsammans igen.
Han blev knäckt den kvällen det hände, och ajg vet att han älskar mig. Det tvivlar ja inte på. Men hur får man han att inse "livets goda"? Lite livsgnista?!

Hur kan allting vara så mörkt och jobbigt?! Och hur får man det att vända?
Problemet är väl att det känns som om jag är den enda som verkligen försöker lösa problemen...

Och om man ska ställa ett ultimatum, vad säger man!? Speciellt till en man som reser sig och går när saker o ting blir jobbiga?

Anonym (Ledsen) skrev 2009-04-16 14:30:29 följande:

Det känns som du redan har försökt vad du har kunnat för att få surgubben glad.
Vet han hur du känner? Du kan ställa ett ultimatum att ni går på parterapi eller att ni båda tillsammans ska försöka hitta på roliga saker tillsammans o se om det blir bättre?

Din kille kanske är deprimerad o behöver hjälp med det?

Anonym (Fly!) skrev 2009-04-16 14:50:28 följande:

Ja det är det jag är rädd för! Och jag VILL ju hjälpa. Men han vill inte ta emot hjälpen... Det är så det känns iaf.

Vet lixom inte hur jag ska "nå fram".

Gud vad läskigt...det är presis som att jag har skrivigt detta själv!!!
Jag är också arbetslös pga så har vi dålig ekonomi och karln är bara sur slö och irriterad HELA tiden..han vill aldrig hitta på nått! Han ids knappt äta vid middagsbordet utan vill helst alltid sitta vid tv:n och äta.
Jag har också försökt ALLT. Men han är bara sur och otrevlig!

VAD SKA MAN GÖRA?

Jag är precis som ni beskriver era sura gubbar. I mitt fall beror det på att jag bara får höra tjat om mys och bjäfs. Men knulla är inte att tänka på. Om jag hade ett sexliv så skulle min surhet försvinna omgående.

Anonym (Laban) skrev 2009-04-16 17:19:27 följande:

Tror dock inte att det är felet vad gäller surheten hos min karl...här knullades det friskt när han blev grining!!

Svårt att säga vad som är fel.. hör ju bara din version nu, så du kanske är en tråkmåns?? Umgås du med dina vänner? Hittar du på saker utan honom? (förutom att gå hemma och fixa och dona tills han kommer hem) Det kan ju faktiskt vara så att han blir irriterad på att du alltid är hemma och han aldrig får egentid? Mitt ex störde sig jättemycket på att jag var hemma så mycket när jag pluggade.. märkte att han var sur o grinig när han kom hem från jobbet och jag alltid låg framför tv:n (man blir ganska lat som student;) för han saknade en stund för sig själv..

Bara en fundering, kanske inte alls är så.. Men nåt är ju uppenbarligen fel Parterapi kanske inte vore en dum idé

Anonym (Laban) skrev 2009-04-16 17:19:27 följande:

Jag både "sätter på" min sambo flera ggr i veckan och suger av honom då o då. Det är jag som vill göra det han frågar aldrig om det. Jag gillar det
Så sex får han, jag har iofs högre sexbehov än han, men ändå.

Så det kan verkligen inte hadla om att han är sur o grinig för att han inte får till det.

Jisses...
Varför vill de sitta vid tv:n o äta?!
Jag förstår inte...

Orkar de inte tänka eller vad?

Våra gubbar kan ju äta framför tv:n så kan du o jag gå ut o äta middag. Eller nått.

Jag förstår verkligen inte hur jag ska nå fra mtill honom.
Har du försökt prata med din man?

Jag har ju mitt intresse, jag tränar med min hund. Är iväg en liten stund varannan kväll, samt 1 ikväll i veckan då jag är ute i drygt 3 timmar.
Vad gäller vänner så tror jag inte det har med det att göra,
visst vi har pratat om att man ska kunna ha sina olika intressen o vänner osv, mitt problem är väl mer pengarna. Dvs det mesta kostar.

Det är ju också det jag försökt få fram till honom, att man kanske kunde hittat på saker som inte kostar?

Ibland kan jag uppleva det som att han är sur och grinig på mig för att jag är arbetslös. Men det är ju inte mitt fel för det första och jag ha sökt 84 jobb.

Men det är ju trots allt den som "går hemma" som får stå ut med sura miner och att han ska avreagera sig pga nått som hände på jobb.

Känner igen mig så enormt, blir din sambo less/irreterad när du försöker säga nåt,dra igång en diskussion?
Blir så fruktansvärt frustrerad när jag inte får ut något ur honom, alla andra är han trevlig mot! Han tycker om mig det vet jag men,
Min sambo har haft mycket jobbigt med sig själv och väljer att sätta mig åt sidan vilket sårar något enomt.. Man ska ju ställa upp för varandra när det är jobbigt!

Ja han vill ju helst inte prata alls.

Men det värsta är väl hur hans humör går upp o ner hela tiden,
ena dagen när han kommer hem är han glad och vill krama mig och så,
andra dagen kommer han hem o är halvsur o irriterad. Det är det jag tycker är jobbit. Att jag aldrig vet var jag har honom.

Men som för vår del, då jag tycker att vi bör se efter ett annat boende (billigare) då vi bor rätt dyrt, vi tog denna lägenheten när båda hade bra inkomster, nu går jag ju arbetslös och jag tycker att det kan finnas bättre saker att lägga pengarna på än ett hyresbolag.

Det går inte att ta upp sådant med honom, han blir irriterad, känner sig pressad, vill inte diskutera det, går o sätter sig vid datorn, tar på sig hörlurarna och kollar på youtube.
jag hade lika gärna kunnat slå huvudet i en tegelvägg många gånger.

Anonym (Ledsen) skrev 2009-04-16 18:36:14 följande:

Haha joo vi får ta och göra det
Joo jag har försökt prata men det blir bara världens liv...har försökt allt!!
När man pratar lungt och stilla tar han det aldrig på allvar...då håller han bara med..och säger ALDRIG nånting.
Har gett upp att prata med han lungt och stilla, han tycker ju bara att jag är tjatig.
Nu väntar man tills man fått nog helt och då brister allt..bägaren rinner lixom över totalt!!
Då blir det ett jäkla liv ovh han fattar ingeting "vad har jag nu då gjort"
Det är ju inte det att han gjort nå speciellt jusst då,...det är bara de att man brister för minsta lilla när man gått och samlat på sig allt...

Vet inte hur många gånger man går och tänker att det inte funkar mera..jag vill inte leva ett liv så här!!!

Jaa det här känner jag igen...är arbetslös jag också, har världens suraste karl!!!!
Han får mig bara att känna mig sååå liten..han behandlar mig nästan som ett barn! Beror säkert på att jag är arbetslös eller nått...vet inte vad jag ska ta mig till det är såå himla jobbit!!
Om jag typ säger vi måste nu iväg och handla, då tar han det aldrig på allvar och så blir han skitsur!! Men om han kommer på att vi typ behöver mjölk eller nått så är det inga problem då far han gladerligen!!
Så är det varje gång jag vill göra nånting...om jag vill hälsa på min farmor eller en kompis så blir det världens liv..men om han kommer på att han ska åka till sin morsa eller nå då är det ALDRIG nå problem.
jag har inget körkort och kan därför inte åka själv....det här funkar inte nå mera!!

Jiesses altså jag hade aldrig orkat leva med en sådan människa..vem fan äter hellre i tv rummet än med sin sambo??
Alstå hur orkar ni med dessa sura karlar, NEJ säger jag bara..
Det finns massor av karlar där ute..dom är inte värda att vara med er!!
Väljer man att äta framför tv:n istället för med sin käraste då är man en skithög...
Då kan dom lika gärna leva själv, då är det ju inga problem, då har dom ju ingen att behöva vara tervlig mot!! Ryck upp sig FÖR FAN!!