Är i V.34+0 och NU räcker det.... mådde först illa konstant till V.20 sen anemi+ sköldkörtelunderproduktion har gått upp mer än +25kg jag orkar helt ärligt inte längre,,, tycker inte det är kul eller mysigt överhuvudtaget. Vet att jag inte har något val men hade jag det hade jag fött ut det här barnet NU........
Kan inte mer än att hålla med dig.
Tyvärr finns det ju inte så mycket att göra:( men..prata med din bm om hur du mår! kan ju vara skönt att få prata av sig kanske iafall?
När jag väntade min son mådde jag så fruktansvärt dåligt psykiskt...jag såg verkligen inget mysigt eller trevligt alls med att vara gravid...sonen födddes som tur var 2½ vecka tidigare än beräknat...och, konstigt nog saknade jag att vara gravid efter ett litet tag! man är så knäpp:)
det jag vill säga är bara att...försök njuta ändå, försök tänk att det är mysigt att ha den där lilal varelsen i magen..för, snart är det över! och då kommer du säkert sakna graviditeten...även om du inte tror det nu!
Man biter ihop och räknar ned dagarna, sedan får man en fin bebis, det går några år och så vips har man förträngt allt det jobbiga! 
Hoppas att du får må bättre nu den sista tiden och att de sista veckorna sticker iväg fort!
Läste en artikel om en kvinna som hade tjatat sig till att bli igångsatt ett par veckor före bf för att hon mådde så dåligt, typ som du, att hon bara inte orkade med det längre. Men jag vet ju inget om hur vanligt det är att de går med på det.
min BM vet... hon tycker nog jag är riktigt gnällig för jag bara klagar o gråter varje gång jag är där,, orkar inte läsa någon info har inte brytt mig om hjärtljud el magmått ingenting för jag mår bara så dåligt hela tiden........ hon har sagt att jag får igångsättning om jag går över tiden men det känns som en evighet dit.....:(
om man bara kunde somna nu o vakna den dagen det är dags...
Jag hade det väldigt jobbigt i samma vecka som du är nu. Jag hade blödningar, infektion och aktiv tarmsjukdom = dåliga blodvärden etc.
Vid vecka 34 var jag helt slut, gick på spec mvc och läkaren förstod mig och ville sjukskriva mig (hade UVI då). Jag gick med på det och det var tur, jag fick vila och lugna mig inför bebis.
Jag fick hårda förvärkar och svåra magsmärtor som gjorde att FL startade 3 veckor innan BF, ALice hade takykardi över 200 i fosterpuls, så jag akutsnittades i vecka 37. Jag kände plötsligt var bebis verklighet. Jag kände mig inte beredd och fick panik. Allt gick bra till slut och dottern mådde bra.
Nu är det glömt, allt det jobbiga, Lilla A är 17 månader och ursötig!!
Läkaren jag pratade med i vecka 34 var bra, hon sade att jag kunde välja att ta ut bebis, pga av min sjukdom, men att hon inte skulle må så bra och att vi skulle få ha henne på neo ett tag. Jag kände att det ville jag inte, trots att jag mådde så dåligt att jag bara grät och grät.
Hoppas du kan finna styrka att orka lite till, prata med BM igen och se om du kan få en tid för igångsättning eller så. Dom vill oftast inte ta ut bebis förrän efter vecka 38+2 (enligt min läkare).
Lycka till med bebis!!
jag är i v 25 (imorron går jag inte i v 26)
o har redan den känslan att jag inte vill mer..
det hade räckt med dessa veckorna.
jag är jätte rädd för att gå upp mkt (gått upp 4-5kg nu)
gick upp närmare 20 förra grav.
det är väll mest viktuppgången o den växande magen som skrämmer mig mest. har mkt bristningar sen innan. livrädd för att de ska brista mer.
o lägga på mig som förra. har lite mer fett på lår o magen som jag inte trivs med eller fått bort..
var smal innan första grav som jag aldrig kom tbx till.
tappar aptiten helt. var duktig o åt regelbundet. men nu mår ja hellre dåligt o äter mindre. bara för att inte gå upp.
låter säkert JÄÄTTTE DUMT:
anrs: sover jag dåligt, hade med anemi men som blivit bra nu, jag kan inte röra mig en hel dag utan att knappt komma ur soffan på kvällen o vanka fram o grimasera av smärta (jävla fogisar) m.m
ÄR LIVRÄDD för att gå över tid :S hade det så bra förra grav som blev igångsatt innan BF pga HF......
Har full förståelse för att ni här inne o du TS mår dåligt av olika anledningar.
Men på ett annat plan skrämmer det mig..vi är så upplysta idag om alla risker vid graviditeter o skulle vilja att fler förstod alla de riskerna.
Ett barn mår bäst av att vara i magen, det är meningen.
Har fått ett barn som inte klarade sig o en liten tjej i v25, som jag kämpade för att behålla i magen o vidare kamp på på sjukhus i 3månader...
De allra bästa förutsättningarna får ett barn som får vara kvar o må bra i magen...
Förstår att du har det tufft.
Försök ta dig ut till havet eller skogen för att samla kraft. Köp en meditations-avslappnings-skiva, någon fin bok, eller lite filmer som får bort tankarna från det negativa.
Planera framtiden, måla en kladd-arg-tavla, sy/sticka kläder till den lille.
Skriv ner tio saker som är fint med att vara gravid. Sätt lappen på spegeln o kylen.
Tänk vilken fantastisk kraft du har inom dig nu. Du skapar liv, du är gudomlig!
Tack för peppande svar.
Jag jobbar nu 50% april ut.... orkar knappt det men ska bita ihop sen från maj kanske jag får sluta jobba till bebisen ska komma i slutet av maj...
Måste ju härda ut - vet att bebis har det bäst i magen men känner bara att det är övermäktigt just nu o har varit länge.
Mkt kan bero på mitt järnvärde som vägrar gå över 102 sedan februari trots att jag provat allt - man blir ju trött då samt sköldkörteln som underproducerar suck..
Hoppas allt vänder när bebisen kommer!!
Hej, jag känner igen mig själv så mycket i det du skriver. Är också i vecka 34 och har bf den 30 maj.
Har varit väldigt skör och nedstämd hela graviditeten, och allt har känts som en evighet. 9 månader är som 9 år.
Samtidigt är det pinsamt att berätta hur man mår, man är rädd att folk ska tycka man är otacksam som faktiskt kan få barn. Är inte alla som kan bli gravida o.s.v
Jag orkar egentligen inte heller något mer, men jag gör det ändå, men det är tungt, väldigt tungt psykiskt. Och jag är extremt uttråkad om dagarna dessutom. En sambo som jobbar o.s.v
Om du vill så får du gärna mejla så vi kan gnälla av oss lite *ler*
LOVE2009, samma här v 34 hashimoto och ca 20 kg pp, anemi, foglossning, förkylning, allergi...myomer...jaaaaa- tror inte att jag har glömt ngt? :O min man har slutat säga - "det är snart över!"- .....sist han sa det fick han känna på en höggravid kvinnas raseri...nu säger han " VI ÄR EN DAG NÄRMARE!!!"
och vet du....det hjälper LITE, TÄNK dig ditt vanliga liv utan mage.... Hur fort skulle det bli juni då? Ganska så fort...eller hur??
usch känner så mkt med dig...men det tror jag att du förstår! ;)
20kg upp ;)
"skönt" att höra att fler känner som jag...(även om det självkart oxå är synd)
Idag är det V35 +0 så en vecka till har ju gått... Va inne på Danderyd igår pga sjuk klåda o har antagligen fått Hepatos till råga på allt annat, som om det inte var nog... det enda som är "bra" med det är att jag kanske tvingas bli igångsatt vilket jag i dagsläget inte har något emot så just nu känns det nästan bra fast samtidigt inte då det kliar som in i ... + att mitt järnvärde nu va på 95 så imorg ska jag dit igen o ta fler prover