"Får" man bryta ihop och gråta inför chefen???
Jag har haft en jobbig tid, mycket som händer, trotsiga barn, knasig ekonomi, stressigt på jobbet, och som grädde på moset är jag dessutom ganska ensam, har ingen direkt vuxen att prata med.
Idag på ett enskilt möte med chefen frågade han hur det var, hur jag mådde. Visste inte riktigt vad jag skulle svara och bara att kände att tårarna började leta sig fram. Superjobbigt!
Chefen är en bra kille och sa typ, det är okej, sen pratade vi lite om vad som händer i mitt liv och så.
Nu har jag typ lite ångest för "sammanbrottet", jag vill ju jobba mig uppåt och göra bra ifrån mig på jobbet. Inte få stämpeln att man är på väg in i väggen...
"Får" man bryta ihop inför chefen? Och vad tror ni att han tänker?
*mera ångest*