5-åring som inte vågar gå ensam på kalas

Trygghet, trygghet och åter trygghet är vad de små behöver! Fortsätt att gå med din son! Rätt som det är känner han sej redo att gå själv!

Min son var likadan! Nu blir han snart 8 år och sen ett par år tillbaka går han hem till kompisar ensam utan problem! Han är nu en mycket trygg och självsäker grabb som vågar stå för sina åsikter! Det vågade jag knappt hoppas på för några år sen....

Ge din son den trygghet han behöver! Det är inte speciellt unikt att 5-åringar har med en förälder på kalas även om din son är ensam om det bland sina kompisar.

Att tvinga honom gå ensam kommer förmodligen inte leda frammåt utan tryggheten kommer i längden vara det bästa, tror jag.

Just att följa med barnet hem till kompisar för att leka är ett jättebra sätt att få barnet att känna sig trygg hemma hos andra. Har du följt med honom hem till bästa kompisen några gånger så lär han känna kompisens föräldrar bättre, känner sig trygg i deras hem, vet var toa ligger etc, och kommer ett stort steg närmare till att våga vara där själv.

Min son vill att någon avoss föräldrar ska vara med, och då är vi det.
Han är en glad, pigg populär kille men lite osäker/rädd av sig...
vi jobbar förfullt på att försöka höjja hans självkänsla men ger honom den trygghet han behöver under tiden.

Jag röstar för låt honom hållas, det går över!

Tack för era svar!!
Ja det var väl ungefär så jag har tänkt, och så vi har gjort, men det känns lite som vi fastnar där, att det blir så bekvämt för honom att vi är med att han inte alls ens försöker klara av att vara själv...
Ni som gjort så, har ni bara väntat och plötsligt har barnet sagt att nu är det OK, nu kan jag gå ensam? Eller har ni tränat och försökt?
När vi är hos farmor o farfar t.ex. så vill han ju inte heller att vi ska gå därifrån, men då gör vi det ändå för vi VET att det är OK, och när vi väl har gått så går det ju hur bra som helst! Kanske trots allt borde göra likadant med kompisar...?
Hör ju till saken att jag själv tycker det är lite jobbigt att sitta hemma hos hans kompisars föräldrar eftersom jag inte känner dem så väl och jag är också lite blyg...

Hm bara jag som tycker det är helt normalt att följa med en 5-åring på kalas? Varför ska man gå ensam i den åldern?
Nej håller med det folk skrivit innan, ge trygghet i mängder och fortsätt följa med, han är ju bara 5 år än!

Min dotter var likadan, tror det släppte nångång när hon började skolan, tänk det som något posetivt för Er, kan kännas jobbigt ibland, jag vet med det går över. Idag är min dotter 13 och vill helst inte visa sig med mig på stan saknar nu istället att vara behövd i alla lägen.

Min son var likadan, men han ville inte stanna på morgonfritis heller när han började skolan. När han gått några veckor i skolan blev jag arbetslös, så han behövde inte gå på fritis. Senare har jag haft ett inringningsjobb och nu har inte fritis varit något problem ( han var där ett par dagar i julas och då var de bara två barn där, så han fick det lite lugnt). När det gällde kalas så följde jag med, ibland kunde han tänka sig att stanna själv efter en stund, andra gånger stannade jag kvar i huset, men var aldrig nära barnen. Nu har hann nyss fyllt sju och haft kalas själv, och senaste kalaset han var borta på var inga problem alls, det var så självklart att han skulle stanna själv.
Ge honom tid och låt honom bestämma själv om han klarar det, så ska du se att det går över.

"Hör ju till saken att jag själv tycker det är lite jobbigt att sitta hemma hos hans kompisars föräldrar eftersom jag inte känner dem så väl och jag är också lite blyg..."

Haha, ja om du själv, som vuxen, tycker det är lite jobbigt förstår du ju hur din lille 5-åring känner det...! Säger som de ovan, se det som ett bra tillfälle att lära känna kompisarnas föräldrar lite bättre!

Vi tvingade inte vår grabb att vara kvar ensam. Det gav sej av sej själv! En dag var han redo!

Lycka till, båda två!

Southern Belle skrev 2009-04-23 10:11:07 följande:
[citat]
"Haha, ja om du själv, som vuxen, tycker det är lite jobbigt förstår du ju hur din lille 5-åring känner det...!"
Ja, helt sant, jag förstår honom kanske lite FÖR bra...

Men menar ni alltså att ni har hängt med på lekeftermiddagar hos kompisar massa gånger? Jag skulle själv inte vilja ha kompisföräldrar hemma hos oss efter jobbet varje eftermiddag tror jag, mitt i middagsröran och skrikig lillebror mm...

Låter ju positivt att det har gått över för de flesta. Min lille kille säger själv att han kanske kan börja gå ensam till kompisar när han fyller 7. På lördag är det i alla fall kalas igen och jag lär väl följa med och sitta i nåt hörn!