När hundägaren är orsaken till allt ont
Fick idag ett samtal från hyresvärden.
Vår hund har (enligt ett "anonymt samtal till kontoret") bajsat, kissat och allmänt förorenat på vår innergård.
För att ta det från början så har vi bott här i över ett år. När vi flyttade in hade vi inte vår hund, men passade då o då mina föräldrars hund.
Vi fick ett samtal att hon hade bajsat på innergårdens gräsmatta, vilket hon naturligtvis aldrig fått lov att göra.
Sen fortsatte det. Vi fick även skulden för att det låg fimpar utanför dörren.
Det ringde innan jul återigen från hyresvärden om att vi rastat vår hund på gården. Vilket vi aldrig gjort.
Under vintern såg jag en hyresgäst gå med sin hund på innergården och rastade den där. Enligt ägaren gjorde de så för att hunden blivit opererad och inte kunde gå så långt.
Ibland plockade de upp, ibland inte. Jag blev själv vansinnig efter att jag satt min gympasko rakt i en bajshög, fått det på byxorna vilket smetade ner mitt sängöverkast då jag satte mig i sängen ovetandes om skiten på min byxorna.
Jag gick upp på kontoret och berättade allt detta, då jag faktiskt visste VEM detta var som rastade sin hund, i tron att vi skulle slippa fler samtal.
Så ringde det idag igen, nu har vår hund bajsat på innergården igen.
Det är tydligen en granne som ringt anonymt och lämnat tips om att vi rastar vår hund på gården. Jag blir vansinnig!
Jag har tom förklarat för hyresvärden att de gärna får komma hit och träffa min hund, för att sen jämföra min hunds storlek med storleken på hundskitarna på gården.
Det finns lixom ingen chans att min lilla råtta har tryckt ut de där högarna! Det är en Leonberger som bajsat på innergården, så ni kan ju själva inse komiken i att man tror att den diametern på korven kommer ur min hund! (Cavalier)
Vi bor i en tvåa utan balkong. Jag har ibland satt mig på gräsmattan, lagt ut ett påslakan, hunden har legat PÅ påslakanet i solen och jag har läst en bok. Han är kopplad och väldigt väluppfostrad. Han pinkar inte ens revir på buskarna utanför porten.
Jag kan känna att jag också betalar hyra för att bo här, och har lov att använda innergården. Jag blir så ledsen att andra hundägare beter sig förjävligt så ska vi andra ta skiten?! (bokstavligt talat)
Nu sitter där skyltar på gården: "vi får inte rastas här".
När jag var uppe på kontoret och förklarade situationen för dom så sa dom att det var helt okej att jag satt där ute o njöt av solen då vi inte har balkong. Jag var vansinnig och hon skämdes lite, för hela situationen var ju löjlig.
Men tydligen så förstår folk inte skillnad på att rasta sin hund och att njuta av solen med sin hund.
Jag är arbetslös och brukar ibland sätta mig där ute i solen nu när det är så fint väder, för vi har ingen balkong och jag vill också kunna njuta av solen.
Nu har det gått så långt att jag inte vill vara på gården mer, jag sitter inte där mer, jag skäms nästan bara jag går över gräsmattan om jag ska korsa gården för att gå ut med min hund. Det känns som jag har tusen ögon på mig, jag känner mig som en brottsling och vill inte bo kvar här längre.
Är det meningen att jag ska sitta i min lägenhet utan balkong och missa det fina vädret? Ska jag bli bestraffad enligt kollektiva metoder för att andra hundägare är idioter?!
Det lustiga är ju att jag varit ute på gården MED hunden sen vi köpte honom, dvs i somras. Men klagomålen kom inte förrän under julen. Alltså i samband med att Leonbergern bajsade ner hela gården med sina stora hästhögar.
Varför ska jag behöva känna mig som en brottsling och vilja flytta härifrån för att andra hundägare har noll koll på hur man gör och inte gör när man har hund!? Varför ska jag bli bestraffad för att idioter tillåts köpa hundar?!
Varför?!