Symptomen har avtagit i v 10..

Puffar..

Vill också veta..

Alla mina symptom försvann allt eftersom, illamåendet och tröttheten försvann runt v.11, molvärken försvann i v.15.

Oroa dig inte så mycket, tror det blir bäst om du slappnar av och försöker ta det lugnt. Kan inte din bm lyssna på hjärtljuden med en doppler då? Det gör man väl från v. 13 ungefär om jag inte minns fel.

Jag är i precis samma sits som du. Är i v10 (9+1). Igår kände jag hur mitt dygnet runt -illamående började avta, och idag är det helt borta. Tycker också att mina bröst spänner mindre och jag känner mig som vanligt. Sugen på sånt som jag ej har kunnat tänka på (kaffe, godis etc).

Jag har ett, sen tidigare planerat, VUL på måndag. Känner stor oro inför det (hade ett MA för ett år sedan som upptäcktes på VUL i v 12). Men vad kan man göra? Får ju veta iaf. Kan du inte boka tid för ett VUL, så slipper du oroa dig? Att vänta till v 18 känns ju omänskligt, när du är så orolig.

Som tröst vet jag dock att det kan vara såhär. Min BM sa att symptomen kan komma och gå -det behöver inte betyda någonting. Vi får hoppas på det.

Lycka till - till oss båda!

TS, tycker det var lite klumpigt av din bm att inte kollade efter hjärtljud om hon nu hade problem att se på ul.

Jag hade det likadant i v 10, jag mådde helt enkelt för bra.
Tror man blir matad med så hemska historier om hur outhärdligt dåligt och konstigt man ska må, så om man inte har alla symptom så tror man det är konstigt.

Jag hade turen att få komma in och göra ett vul(gick privat) och blev lugnad, kan det vara ett alternativ? Tycker INTE att du ska behöva vänta till v.18

Förstår att du är orolig, men försök slappna av. Försök se det som att det bara betyder att du kommer få en trevlig och relativt "enkel" graviditet.

Hoppas det går bra och lycka till, du också henna70

Att symtomen avtar runt v 10 är helt normalt. I de flesta böcker står det runt v 12 men det är "runt" v 12. Jag har haft så båda mina graviditeter.
Första grav fick jag panik och åkte in till gynakuten. Fick göra ett VUL som var helt normalt. Hon förklarade då att detta var vanligt från just v 10. Komande veckor kallas för spökveckor just för att man känner sig helt ogravid. Efter ett tag kommer ju mage och sparkar och då känner man grav igen.

Även denna gång nämnde jag vid inskrivningen i v 11 att jag mått bättre sen en v tillbaka och då sa BM att "ja, då stämmer nog tiden för dig för symtomen brukar bli mindre rund dessa veckor"

Tusen tack för era svar!
Känner mig något lugnad och ska kolla vad det finns för möjligheter att göra ett privat VUL häromkring..

Lycka till henna70!

Hej,
ville bara berätta för dig, winterangel85, att jag varit på VUL idag och att allt såg fint ut. Läkaren gratulerade bara till att jag mådde bättre och sa att det är helt normalt att symptomen avtar. Mellan v 8 och 16 börjar de flesta må bättre, som mått illa tidigare.

Pyret var helt rätt storlek för tiden, prick v9+3 och hjärtat slog så fint. Hoppas du lyckas få en VUL tid och att mitt besked också kan lugna lite.

Ha det gott i vårsolen och tack alla ni andra som peppat på denna tråd.

Vad kul att det gick bra för er henna70!! =)

Här börjar jag lugna ner mig då magen har vuxit till sig rejält i helgen.. Innan har det inte synts alls..

Fick tid till specialistmödravården om 2 veckor (för fostervattenprov) och tror nog att jag kan stå ut tills dess, där har de ju utrustning att kolla så bebben mår bra..

Så är det för mig med, men jag tycker att det är skönt att ha fått energin tillbaka. Äntligen så orkar man göra saker igen och illamåendet kommer nu bara ibland och inte särskilt starkt. Har blivit hungrig som tusen dock, magen låter varannan timme....helt sjukt. Är i v 9+1 idag.

Skönt att fler reagerat som jag, att symtom avtagit. Min enorma trötthet minskade i helgen och idag känner jag mig precis som vanligt.
Är livrädd för missfall. Har sett pyret tre gånger på VUL men det är så många som skriver att de gjort UL i v 14 och då har fostret varit dött sedan v 10, där jag är nu....
Varför läser jag allt och skrämmer upp mig???

Hoppas att det går bra för er alla och mig själv. Vi verkar ju alla vara i samma vecka så vi borde kunna lugna oss tillsammans.

Solsken, jag förstår vad du menar. Jag kan inte låta bli att ta till mig alla missfall som faktiskt sker efter v 12. Men för tillfället har jag bestämt att släppa det. Min läkare sa att missfallsrisken hade sjunkit avsevärt. Citat "när det ser så bra ut nu, så kommer det inte bara att ramla ut" . Och mina 2 tidigare missfall har varit i v. 7.

Njut av magen och att energin återvänder (jag har börjat må illa igen -aldrig får man vara nöjd )! Lycka till!

Jag blir så glad av att läsa era kommentarer. Jag känner mig inte alls gravid, blivit piggare, brösten mindre. Varannan dag så där så har jag något molande typ mensvärk (gissar att det är "växtvärk") men inget mer. Blöder inte eller nåt än så länge o KUB testet har man framför sig. Väntan är lång. 

Måndag 6/8 ska jag till BM o förhoppningsvis kollar hon igen så allt står rätt till.

Säger som henna70 jag kan inte låta bli att läsa om alla missfall.. är dock inne på en annan tråd där nästan ingen fått missfall o där är den äldsta 46 år  

Tack alla för att ni skriver om era erfarenheter och er situation.  

Jag gjorde ett VUL i v 6 ungefär (har epilepsi, därav så tidigt) och fick då se ett litet tickande hjärta. Otroligt trött fram till v 10 ungefär, men sen har jag mått som vanligt. Blev så klart orolig och ännu mer efter att ha läst en massa skräckhistorier här på FL om kvinnor som gått med döda foster i magen i flera veckor efter att symtomen försvunnit. Fick göra ett nytt VUL idag i v 12 och allt såg hur bra som helst ut, ett hjärta som pulserade som vi dessutom fick lyssna på, och en hickande och sprattlande liten knatte med armarna i kors :) Så visst kan man vara gravid utan symtom!