Någon som jobbat som kriminalvårdare?

Jag tror att det beror väldigt mycket på. Min sambo har jobbat på en behandlingsavdelning, dit de intagna sökt sig frivilligt och de jobbade hela sin tid med tolvstegsprogrammet och olika beteendeförändrande strategier. Det tror jag kan vara väldigt intressant. På många andra avdelningar kan man bli mer av "plit", en som vaktar och låser in i första hand, och det kan uppstå otrevliga motsättningar mellan intagna och "plitar". Oavsett vilket av detta man jobbar med måste man vara psykiskt stark. Man utsätts för påtryckningar som man måste vara stark nog att hantera. Det är nog bra att vara öppen och kunna prata om eventuella problem, och att det naturligtvis är en arbetsplats där man kan göra det.

Det var bland det första jag frågade, om de hade någon form av personalhälsa. Det hade dom. Jag är rätt så ny på allt som har med arbetsplatser men jag vill ändå prova på yrket.

Men det oroar mig lite att jag kanske inte skulle palla trycket. Jag är ju en väldigt snäll person och så. Jag siktar dock på att jobba med behandlingsprogrammet. Vad har din sambo för kunskaper och erfarenheter (om jag får fråga?)

Han har en magisterexamen i psykologi och har tidigare bl.a. arbetat på boende för våldsamma autister. Där jobbade de också med beteendeförändring och han har gått lite småutbildningar i KBT, motiverande samtal och liknande.

Jag tror att man inte får vara för idealistisk som kriminalvårdare, eller inte naiv i alla fall. Det bästa sättet att hjälpa är att hålla sig nykter eller vad man ska kalla det, vara tydlig och säker i sig själv och var man står. Jag tror att det värsta skulle vara om man söker egen bekräftelse av klientelet man jobbar med. Då blir man lätt utsatt för alla möjliga påtryckningar, och jobbet kan bli väldigt jobbigt. Sedan finns det också mycket gammalt tänk kvar på många anstalter, mycket personal som har sin identitet som "plit" och anställdes för länge sedan och på andra kriterier än nu, när jag tror att kriminalvården (åtminstone där han jobbade) satsar mycket på yngre människor med högskoleutbildning. Man får välja att se det positiva, söka sig till kolleger man har samma syn som o.s.v.

Det låter verkligen hårt och har börjat ifrågasätta om jag klarar av jobbet. Måste däremot testa iaf. Jag är inte så självsäker men jag hoppas ändå på att bygga upp det nu samtidigt som jag kan utvecklas i takt som jag jobbar där.
Däremot finns det en oro för att inte klara av det, ska göra mitt bästa. Dom måste ju ha låtit mig gå vidare av någon anledning.

Egentligen ska man väl inte vara hård, men man bör ha en säkerhet i sig själv för att inte jobbet ska bli för jobbigt. Det kan vara en jobbig miljö. Jag tror att kriminalvården är inne i en tid full av förändringar. Jag tror att de har anställt dig för att du passar bra in i kriminalvården av idag, att du är en tänkande och kännande människa som kan samarbeta och be om hjälp om det behövs. Och så tror jag som jag skrev tidigare att det är väldigt olika på olika anstalter/avdelningar. Man har kommit olika långt. Förhoppningsvis får du bra kolleger och en bra chef och personalvård, som kan ta hand om eventuella problem på ett bra sätt.

öppna anstalter är en bra början, de slutna har en värre stämning än de öppna. De öppna är trevligare så satsa där först.

Mitt intryck är att det inte är så direkt jobbigt med förolämpningar och så, utan att det jobbiga mer kan vara relationen till de intagna såtillvida att de har väldigt bra koll på vem du och alla andra vårdare är och de kan försöka spela ut människor mot varandra och påverka på olika sätt och så. Det kan finnas ett manipulerande sätt, som kan vara jobbigt (är mitt intryck), om man inte är säker på var man står. Man vill ju hjälpa och finnas där för människor, och det kan personer försöka utnyttja på olika sätt, som kan vara jobbigt psykiskt. Men jag tycker absolut att du ska testa. Var öppen och fråga och prata med dem du känner att du har förtroende för i personalen. Det jobbigaste är nog om man själv tar på sig problem som man går och bär på utan att ventilera dem.

Gavagai: Okej, på det sättet. Då är jag med. Det gäller då för mig att förbereda mig för sånt också, det är ju bra att veta det i förväg. Som tur är så får vi utbildning hela hösten, däremot kommer jag nog att lära mig "the hard way".

Antar att vi alla är nybörjare..

Jag tror inte att man tjänar på att sitta hemma och stålsätta sig innan man börjar jobba precis. Ni får ju utbildning och sådana här frågor tas säkert upp då, och undrar du något så har du ju tid att fråga på utbildningen. Det är ju ett team-jobb. Se till att få hjälp med sådant du undrar över så att du inte behöver lära dig allting the hard way. Det kommer säkert att gå jättebra!