Jag hatar när folk tycker synd om någon för att den är handikappad

Visst måste man få tycka synd om andra, om de har en svårighet, det behöver ju inte vara ett handikapp - men därifrån till att "vältra" sig i det eller låta tycka-synd-om tanken bli något mer dvs att man behandlar dem på ett annat sätt är fel.

Menar, det är klart att någon som har svårt att gå ska ha hjälp av medmänniskorna med att hålla upp dörrarna mm men de ska inte ha den bästa köttbiten, största chokladbiten för att det är "synd" om dem.

Naturlagen om handikappade är ju ganska grym, de lämnas i naturen åt sitt öde, får ingen mat av föräldrarna, skuffas ur boet osv, bättre än så är vi människor.

Jag tycker synd om mina sambo (har adhd) OCH om mig, det är inte lätt att leva med ett handikapp men jag går ju inte runt och klappar honom på huvudet och säger "stackars dig".

Alltså det jag blir irriterad på är när defaultläget är att det är synd om folk för att de är handikappade.

Visa hänsyn och försöka underlätta kan man ju göra iallafall.

Jag tycker oerhört synd om människor som är handikappade på ett eller annat sätt. Och det skäms jag inte för. Jag ser inget nedvärderande i det. Borde jag det?

Jag tycker synd om människor som sitter i rullstol för att det är bra mycket mer praktiskt att kunna gå och röra sig fritt. Bland mycket folk, i trapphus utan hiss, när det är bråttom in och ur bilen, när människor med mindre förstånd ställer sig och GLOR och osv, osv.
Det är inte att se ner på en människa. Jag tror inte att han eller hon lever ett kasst liv och är automatiskt olycklig. Absolut inte. han eller hon kan leva ett fantastiskt liv och vara jättenöjd. Men jag tror inte att det är lätt alla gånger att sitta i rullstol och därför tycker jag synd om människor som måste göra det.

Jag tycker synd om människor som är döva och blinda också.

Jag tycker det är jättesynd att inte alla människor får må bra och vara friska, på alla sätt och vis.