Ni som har sett kroppen av era anhöriga efter att de har dött....

Jag tyckte det var hemskt att se min pappa.
Men han var fin.
Jag tyckte det var som ett tomt skal, att han inte alls var där.

När jag gick närmare honom för att ge honom en puss på kinden som hejdå så klarade jag inte av det för dte kändes som om han helt plötsligt skulle öppna ögonen.

Sett för många skräckisar i mitt liv

Jag har upplevt en frid i ansiktet. All oro och smärta har försvunnit. Har till och med kunnat skönja ett leende.

Väldigt fridfullt i alla fall.

Nej, när jag och min sambo var och tog farväl av hans mormor så såg det precis ut som om hon sov. Hon hade dessutom munnen öppen på precis det sätt hon alltid hade när hon bara slumrat till en stund framför tv:n med sin stickning. Tyckte inte att det var något tomt skal, hon såg fridfull och lugn ut, som om hon bara vilade en stund.

Jag såg min mormor, hon såg ut som hon sov, jag höll hennes hand och kysste henne på kinden. Det var inte läskigt alls. Men hon hade alldeles nyligen dött och var fortfarande varm. Tror det hade varit annorlunda några timmar senare. Då nån kallnat och blivit hård och stum i kroppen. Gjorde misstaget att klappa min katt en sista gång innan jag begravde honom och han var alldeles hård och det var mycket obehagligt.

Tyckte det såg ut som om pappa sov fridfullt. Tyckte inte det var ett tomt skal.

Såg min pappa när han dog tyckte bara de var fint. Skönt att han äntligen fick frid och att man fick ta ett sista farväl.

såg min bror och det var så otroligt jobbigt att se honom ligga där. var bara inne i det rummet säkert en halv minut. jag strök honom på kinden.

Jag tyckte inte att min farmor såg ut som ett tomt skal när jag såg henne, men hon såg heller inte ut som att hon sov. Hon hade många demoner som plågade henne när hon levde, och när hon var död syntes det att hon fått frid. Jag var naturligtvis mycket ledsen, men just när hon såg ut som hon gjorde kunde jag ändå känna det som en tröst att hon fått frid.

Jag tog farväl av min älskade pappa , fy jobbigt men vilket skönt avslut, det hjälpte mig så mycket i sorgen och den känslan jag fick, var ' dettta är inte min älskade pappa' det är bara skalet, han var borta, där var sådan frid och ett fint lugn i honom, och nu var han fri från all smärta och elände.

Åh minns stunden som det var igår, är snart 4 årsen...

Fridfullt!