10 Myter om förskolan

Nu är jag trött på att det alltid hackas på förskolan (igen)!
Jag är fullt medveten om att alla inte vill ha sina barn i förskolan men varför denna smutskastning
Jag är också fullt medveten om att alla förskolor inte är lika, att det säkert finns dem som är både "bättre" och "sämre" utifrån olika kriterier. Men ger det människor rätt att kränka ett helt system, och flera yrkesgrupper, med nedvärderande kommentarer (ja, jag känner mig kränkt som förskollärare ibland, när det rackas ner på förskolan). Visst, man får gärna vädra sina åsikter om enskilda fall och de erfarenheter man själv har, men det betyder inte att man kan dissa hela systemet! Det är ju ungefär som att kasta alla äpplen, bara för att ett råkar vara ruttet... Eller för den delen hugga ner hela äppelträdet för säkerhets skull...

Det är dags att avliva några myter om "dagis"!

1: "Dagis"
Det heter Förskola, inte daghem eller dagis. Jag har drivit en hel tråd om detta förut, och visst, säg dagis om det är enklare, men då tycker i allafall jag att man ska veta vad namnbytet innebär.
Förskola är en kvalitetsmärkning, en utmärkelse, kan man nästan säga. För att vara en auktoriserad förskola krävs förskollärare, det finns allts alltid förskollärare på en förskola. Hels en per avdelning, om så ej är fallet måste man hela tiden söka aktivt efter sådan. Mer om det nedan. Förskolan är sedan införandet av namnet sedan 1998 ställd under utbildningsdepartementet, inte socialdepartementet som tidigare, och förskolepolitik är alltså utbildningspolitik, inte familjepolitik. Förskolan står också under skollagen och har en egen läroplan, kallad Lpfö 98. Verksamheten är i och med denna reglerad i innehåll och form, men inte i arbetssätt. Familjedaghem omfattas inte av denna läroplan.

2: Det är för stora grupper!
Det ÄR stora grupper, för stora grupper, no shit! Därmed inte sagt att det kan funka ändå, jag ska gå in på det strax! Det är i dag i snitt 17 barn i en förskolegrupp, och personaltätheten, dvs antal barn per vuxen är ca 6 per heltidsanställd. Småbarnsgrupperna är ofta färre, storbarnsgrupperna något fler, och syskongrupperna ofta flest. Föräldrdr har ofta en lustig attityd till detta... "Jag, det är ju sååå många barn i grupperna nu mer, nu kan de väl inte ta in fler.... men mitt barn får väl plats till hösten..." Här ska man inte skylla på förskolorna, utan på kommunpolitiken (nu generaliserar jag, men de flesta förskolor är ju kommunala). Många, föräldrar och personal har dock lyckats pressa politikerna till att införa tak på barngruppernas storlek (något som fanns tidigare, på 80-, tidigt 90-tal). Men det KAN mycket väl funka ändå, pedagoger är experter på att trolla med knäna... För att skapa en bra arbetsmiljö för vuxna och barn TROTS de rådande förhållandena, kan man tex:
- Dela in de större grupperna i mindre, fasta grupper, men med oförändrad personaltäthet (istället för att vara 3 pedagoer på arton barn, kan man vara två på tolv...).
- Skapa rum i rummet och ha olika smårum med olika aktiviteter, så man sprider ut barnen så mycket som möjligt över de befintliga lokalerna då man är inne.
- vara ute mycket, på gård och i skog och mark. Tio eller tjogu barn i skogen är inte så stor skillnad platsmässigt...

3: Man hinner inte se varje barn!
Varför skulle man inte hinna det? Det är ju det som är mitt jobb, att se, bekräfta och lyssna till varje barn, varje dag. Jag hälsar på dem varje morgon när jag/de kommer, likaväl inne, som ute på gården. jag räknade ut en dag, att jag hade pratat, skrattat, kramats, ja kort sagt mött alla barn i min grupp (15 st) minst 20 ggr. Dessutom hade jag hunnit snickra båtar med sju av dem, dukat bord med två, läst saga med sju av dem, plåstrat om en, haft en samling med alla där alla varit delaktiga, samt suttit och småpratat med sex av dem vid matbordet, utöver det. Barnen har dessutom ytterligar en pedagog att "mötas" med varje dag.
M¨ånga menar att dagmamma är bättre i hänseende till denna faktor. Jag tycker inte att det argumentet håller, då dagmammor generellt har precis samma personaltäthet som förskolr, alltså antal barn per vuxen. Men på förskolan finns det fler pedagoger till hands, om en inte skulle ha tid just då!

4: Det finns inte utbildad personal!
Har du frågat förskolepersonalen ospecifikt om deras utbildning? Sitter det namnbrickor på dem, som talar om utbildningsgrad? Skylt i tamburen? Det är inte alltid lätt att veta vilka på en förskola som har förskollärarutbildning, och förkollärare är inte alltid så bra på att marknadsföra sig. Man kan dock vara säker på att det jobbar utbildade förskollärare på förskolan, annars innebär det att förskolan inte är auktoriserad, och kan då inte få pengar av kommunen (och kommunen får inga pengar från staten för den), se övrigt punkt 1 ovan. På förskolan jobbar främst förskollärare och barnskötare. Man söker alltid främst förskollärare till tjänsterna, men det är ont om den varan just nu. De flesta som jobbar på förskolorna är dock just förskollärare. En stor del har barnskötarutbildning, en del någon anna form av lärarutbildning eller pedagogisk utbildning, och endast en liten del av alla som jobbar inom förskolan är helt outbildade inom barnomsorgs- eller pedagogikområdet.

5: Det är ingen skillnad på förskollärare och andra som jobbar på förskolan
Näha nä... Bara minst tre års utbildning, numer 3½, som -bara- handlar om barn, deras sätt att tänka och hur man skapar en bra miljö för dem på förskolan... ! Jag tror att denna myt kommer sig av man ute på förskolorna inte ställer sig högt över alla andra, utan man jobbar tillsammans som ett team, alla utbildningsgrader tillsammans, inte som t ex ett läkare-sjuksköterska-förhållande. på så sätt kan man dela sina kunskaper och erfarenheter. Någon här inne på familjeliv beskrev en gång skillnaden såhär: "En barnskötare vet att barn älskar att gunga, en förskollärare vet varför". Jag skulle vilja dra i detta lite ytterligare till att "...en förkollärare vet varför, och också hur man kan gå vidare med detta för att vidareutveckla den kunskapen till något ytterligare". För att fortsätta med gungexemplet står kanske en förskollärare och tittar på ett barn som gungar högt och skrattar. Förskolläraren har under sin utbildning bl a lärt sig att barns balanssinne är annorlunda än vuxnas, därför tjusar sådant som gugning. Förskolläraren vet också att det är bra att träna balanssinnet ur många aspekter, och funderar "Hmmm... man skulle kunna fixa någon slags balansbana här på gården... stockar och stenar, en vippbräda kanske. Och så en liangunga i ett träd, så man kan gunga högt, som Tarzan eller Spindelmannen..." Tre dagar senare är barn och pedagoger i färd med att tillsammans bygga något liknande, men utformat efter barnens förslag. Barnen hjälper till i alla moment, för förskolläraren känner till vikten av att barn känner att de har delaktighet och inflytande. Det har hon också lärt sig under utbildningen. Dessutom blir ju balansbanan som de vill ha den.

6: Små barn kan inte tillgodogöra sig förskolans pedagogik!
På detta påstående svara jag oftast med en fråga: Vad är då egentligen pedagogik?
Tja, praktiskt taget allt man gör i någon form av inlärningssyfte, skulle jag säga. kan inte barnen tillgodogöra sig förskolans pedagogik, då är det förskolan det är fel på, inte barnen. Förskolan ska passa alla barn, från ett års ålder. Verksamheten, pedagogiken ska utformas för astt passa de barn som är på förskolan, vare sig det är ettåringar som håller på att lära sig gå, eller femåringar som håller på att lära sig läsa. Och det går. Med små barn också. Sånger, rim och ramsor, lekar, måla, ut och gå, ut och gunga,. gegga i sanden. Det där som man gör hemma med småbarnen, eller önskar att man hann göra, det är vad som görs på förskolorna. Man tränar barnens motorik och språk, de små övar sociala färdigheterpå hög nivå... Ja, men säger då många, kan man då inte göra allt det där hemma? jo, det kan man, förhoppningsvis gör alla de som är hemma med sina barn det. Men på förskolan finns oftast fler möjligheter, hela socialiseringsprocsessen, motorikprocessen och språkprocessen är liksom praktiskt förpackat i ett stort paket med etiketten förskola. Man får dessutom chans att knyta an till fler vuxna. Därför anser jag att förskolan berikar de små barnen. Däremot tycker jag att de ska ha en begränsad vistelsetid, då småbarnen fortfarande behöver sina föräldrdar mest.

7: Förskolan skapar stress!
Det är inte förskolan i sig som skapar stress, det är livssituationen som helhet. Det finns dåliga förskolor, stressiga förskolor, med många barn, stor personalomsättning, mm. Men jag tror inte att de stressade barnen är stressade specifikt av -att- de går förskolan, utan att alltfler barn går för långa dagar. Sedan maxtaxans införande är det ett tydligt mönster. Då är det kanske inte förskolan specifiktdet är fel på, utan oss föräldrdar som stressar med jobb och dylikt. Vi blir också trötta och stressade av en 50-timmars arbetsveka! Lagom tid på förskolan, och mycket tid med föräldrarna!

8: Förskolan är till för att det vuxna ska kunna jobba!
Ja och nej. Den svenska förkolan är tämligen unik på så sätt att den både är samhällsnyttig då den frigör arbetskraft, och "barnnyttig", i och med det pedagogiska innehållet. Förskolorna i de flesta andra länder är oftast antingen omhändertagande eller skolförberedande. Detta kommer sig av att vår förskola är en sammansmälting av förra skelets barnkrubbor, till för yrkesarbetende föräldrdar, och barnträdgårdar elelr lekskolor, pedagogisk verksamhet för barnens skull. Ända sedan början på seklet hade en allmäntillgänglig förskola med tydlig pedagogisk profil diskuterats, vilket också realiserades i och med den sk barnsugeutredningen 1972...
När jag kommer till min dotters förskola sitter en skylt på den stängda köksdörren "var god stör ej, vi äter mellanmål. Slå dig gärna ner i soffan, det finns tidningar i skåpet ovanför"! Är en sådan lapp till för att den vuxne ska få läsa modetrender i Damernas Värld? Eller för att barnen ska få en lung och pedagogisk måltidssituation... Bara ett exempel, apropå...

9: Hemmabarn klarar sig bättre senare i livet.
Tja, vad säger man... Jag tror ju att det ytterst beror på barnets grundpersonlighet och familjeförhållanden, inte på vistelsort under barnåren, även om det säkert spelar in. En ganska färsk undersökning har visat att barn som ått på förskola, och särskilt de som börjat riktigt tidigt, har klarat sig mycket bra i livet, bättre än de andra testgrupperna, med barn som börjat senare och barn som varit hemma. Vad undersökningen än betyder, tror jag att barn som har gått på förskola för ett försprång in i skolans värld, och slipper däremd mycket stress när den tiden kommer. Kunskapsmässigt krävs det mycket, mycket mer av våra barn idag, än vad det gjorde av våran generation. Då tycker jag att det är bättre att börja tidigt, i lugn takt med t ex läsinlärning och matematikbegrepp, än att bli överhopad vid skolstarten. dessutom är förskolebarn i den ålödern då inlärningen är som snabbast och effektivast. Försök t ex slå en femåring i memory!

10: Manliga förskollärare är pedofiler!
Jaså... Jag tror att det är betydligt enklare att sitta vid en lekplats och bjuda på godis, än att traggla sig igenom 3½ års utbildning bara för att få jobba med barn... Dessutom måste de som erbjuds anställning inom barnomsorgsområdet, likväl som i skolan, visa upp utrag från polisgegistret (visar iofs bara att man inte är dömd för något dylikt brott). Sen är det ju så att även kvinnor kan vara pedofiler...
De allra flesta som antastar barn, är ju dessutom personer ibarnets direkta närhet...

11: (Ja det blev en till) Dagis är onatruligt, mammor har alltid tagit hand om sina barn!
Under en kort period i mitten av 1900-talet, var hemmafrun med de två välputsade barnen idealet. Resten av historien kvittnar om arbetande mödrar (och fäder). På gården, på åkern, i fabriken... Barnen hängde med när de var små, men så fort de kunde klara sig för egen maskin, lämnades de ofta bort då det behövdes. Mormödrar, storasyskon, vertiabla föräldrakooperativ (jo, de fanns faktiskt!). Fina fruar som hölls hemma och inte arbetade hade barnflickor och ammor. Barnen levde i en värld full av liv och rörelse, men många vuxna att knya an tyill bära inpå, och många barn. Mer likt förskola än många hemmamammors isolerade lägenhetsliv med barnen....