Anonym (tvekar) skrev 2009-04-26 17:45:34 följande:
Vad tycker ni om det? För mig har det alltid känts fel (av någon anledning?)Men nu träffade jag en kille ute på krogen igår, han var nykter och jag full, vi strulade lite grann och när jag var på väg hem frågade jag hur gammal han var. 21 svarade han. Va? Han såg ut att vara ungefär 30 så jag var inte alls beredd på det, själv fyller jag 29 i år så det är alltså en åldersskillnad på 8 år.Han ringde idag och ville att vi skulle träffas, men va fan, jag vet inte. Det pirrar i hela kroppen när jag ser honom, han är så oerhört charmig, men kunde han inte varit några år äldre. Visst, man vet ju inte om det leder till något om vi träffas, men det känns sådär att ens inleda något?Åhh.. :)
Jag själv var 32 när jag blev ihop med min kille, som då var 21... det är 11 års ålderskillnad mellan oss två. Vi har varit ihop i 5 år nu, visst var det lite knepigt i början att få ihop att han ville festa lite med polarna och jag hade barn sedan innan. Men med mycket kärlek och förståelse så går det! Det viktiga är att tänka på hur killen är, och hur du själv är. I mina ögon så är jag inte 37 i "spelålder" utan snarare runt 30. Han är inte som en 26-åring heller, utan snarare som... ja, 30. det innebär ju att vi nånstans hamnar på samma nivå iaf? :) Tycker inte att du ska måla fan på väggen och intala dig själv att det behöver vara något dåligt att han "bara" är 21.. Det lär visa sig vem han är och vad han står för. Kan faktiskt erkänna att jag stött på många 25-åringar som är bra mycket mognare och klokare än de som är 30-35, så det är nog en individfråga snarare än en åldersfråga..:)