• tandtrollet1

    vill inte mer

    Jag har blivit styvmamma till en 11-åring för ca ett år sedan. Hon har alltid bott hos sin mamma men ville nu prov att bo hos sin pappa och mig. Allt har gått väldigt bra, det är en del gnäll och bråk men det är väl inte så konstigt. Hon har sista tiden pratat om att flytta tillbaka och jag kände direkt helt spontant att vad skönt det skulle vara... Nu verkar det som om hon ändå vill stanna och jag tycker bara det känns väldigt jobbigt. Hon är söt och go och vi kommer bra överens men jag vill bara inte ta hand om mer. Har ingen ork, har inget tålamod, har ingen lust att tragla läxor med ett barn som inte vill.

    Vad gör jag nu? Jag trodde att jag trivdes med livet som det var men så är det ju plötsligt inte... Hjälp!!

  • Svar på tråden vill inte mer
  • Licens To Kiss

    Räcker det inte med att du är en vuxenperson i hennes liv? Pappan får ta föräldrarollen och du steppar åt sidan?

  • AnnanAnna

    Ni får väl sätta er ned och diskutera igenom hur er vardag ska se ut. Hur mycket ska hon bo? Vem ska ansvara för läxor etc? Hur stor roll ska du ha i hennes liv och hur ska den se ut? Vad förväntas av dig? Hur mycket kan du lägga dig i? Hur ska ni lägga upp ekonomin? Etc, etc, etc... Det är inte bara att "finna sig i läget" eller hur jag ska säga när ett barn bestämmer sig för att byta boende sådär, det är en omställning av hela livet för alla inblandade. Det verkar många ibland missa faktiskt. Det är inte bara vill barnet bo där så ska man fixa så det går...
    Man måste sitta ned, de vuxna emellan, och reda ut hur livet ska se ut då, annars är det upplagt för missförstånd och att någon (ofta en bonusförälder) känner sig tagen förgiven och/eller överkörd.

  • netscapeswe

    Jag tycker absolut att du måste säga vad DU känner. Det är inte tal om ifall din sambo skall "välja" mellan dig eller sin dotter, men det är trots allt ni 2 som är grunden i er lilla familj. Jag känner väl igen mig i din spontana känslor.

Svar på tråden vill inte mer