Barn som fotomodeller?

????? ingen????

Anser inget speciellt egentligen och tycker inte förâldrarna gått för långt om barnet själv tycker det är kul.

Beror väl helt på i vilket sammanhang egentligen. Barnmodellande för klädmärken och annat är nog inte så farligt, men barnskönhetstävlingar i stil med de har i USA är rätt så vidriga. Men det har nog inte så mycket med "vanligt" modellande att göra.

Tvådelad mening...
Jag var själv barnmodell och har inte några större men av det. Vad jag minns var det kul att åka utomlands och få massor av glass :)
Men jag skulle aldrig låta min egen dotter fotas, eller vara med i tidningar eller TV.

Jag vill helt enkelt inte att hon ska uppfatta/tycka att det är "bra" att synas i media... *Att det är där man syns*

På vilket sätt skulle det va o gå för långt?
Min kompis (som var ensamstående) dotter var baby/barn modell under några år. Innebar att hon fick åka en vecka under vinterhalvåret till varmare breddgrader, allt betalt o dessutom fick mamman kompensation för förlorad arbetstid o barnet fick "lön".
Hem kom hon brun, utvilad efter en härlig semester där hon o dottern haft det jättekul + att hon fick massa fina kort på dottern...

Förstår inte rikigt på vilket sätt  vi föräldrar till barnmodeller ska kunna har gått för långt? Att vara barnmodell är ett hobbie...inte en livsstil!Och även om mina barn är modeller, så kommer även de hem med ett lyckligt leende och skitiga kläder;)
Sen förstår jag inte heller varför frågan om barnmodeller alltid blandas ihop med skönhetstävlingar...det är ju två helt skilda "företeelse ".

Jag tycker inte att det är att gå för långt. Däremot kan jag inte låta bli att tro att det kan hänga ihop en del med bekräftelsebehov för föräldrarna att det är en merit att ha ett barn som är modell. Sen har jag funderat på hur det känns för barn som är modeller som inte längre platsar som modeller som tonåringar, för det kan ju inte vara så ovanligt. Många barnmodeller har ju inte direkt utseende som man förknippar med vuxna modeller, vilket är självklart de ska ju se ut som barn. Men om man varit modell som barn och tycker att det är kul osv. så anses man helt enkelt vara för ful eller för kort när man växer upp, vad tycker man om det?

blå fisk:Då måste jag har ett väldigt bekräftelsebehov eftersom4 av mina 5 barn är/har varit modeller...personligen ser jag inte det som en merit för mig, likså som jag inte ser deras talang inom dans, fotboll, teckning eller vad som helst som en av mina meriter.....gör du det...att räknar det som ditt barn sysslar med /är bra på som din personlig merit? Just det exempelt du gav med tonåringar som"inte platsar" är nog inget problem om man ser modellandet som ett hobbie och inte som en bekräftelse på nåt eller en livsstil...mina stora tjejer är för korta för att vara "riktigt modeller", men långt innan det visade sig hade deras intresse för modellandet svalnad...ingen av de har heller känt någon "kall" till skådespelandet, utan andra intressen har tagit över vart efter...så det behöver inte kännas konstigt på något sätt att inte vara modell som vuxen , bara för att man var det som barn...alla som går fotbollsskolan blir inte heller fotbollsprovs...och finns det barn som vill fortsätter som vuxen fast inte har längden/supermodellutseendet, så kan man alltid jobbar som reklammodell....markanden för det är bra mycket större än för supermodellerna;)