Gift och fyra barn, men kär i en kollega. HJÄLP!!

Åh vad jag skäms bara av att läsa mitt eget inlägg... fy fan för mig! Vad ska jag göra?

Jag tror att detta är ett vanligt "fenomen"...dock är det upp till dig nu att antingen ignorera dina "känslor" för kollegan eller göra slag i saken.

Frågan du borde ställa dig är: Är denna kollega bättre än din man?

Ofta faller man för frestelser, det är inte förän efter, när det är för sent som man inser att frestelsen inte var god nog. Samtidigt så har alla i sina förhållanden upp och ned gångar och just under nedgångar när man inte känner så stark attraktion till sin respektive kan man nog lätt tro att man är k'är i någon annan..

Försök stå emot. mitt ända tips...för frestelser kommer du möta hela livet..

Tack för ditt svar, jag försöker verkligen att stå emot. och vill bara att dessa dumma känslor ska gå över!! Men det är inte så lätt... Men vet att jag säkert skulle ångra mig om jag lämnade min man, men undrar också hur ett annat liv skulle kunna va... skit också!

Samma som skrev #2.

Jag hade en kollega som jag var superkär i...och så har jag min make.
Jag gjorde kanske lite fy skäms som tänkte på min kollega när jag lekte själv...försökte glömma honom också men det gick inte..inte då..vet inte om det var så att jag själv behövde det bara. Men iallafall så var han singel, inte jag, gift med 2 barn. Jag tänkte så att a visst, jag kan begära skillsmässa. Göra det jobbigt för familjen, barnen etc för vad? Jag tror aldrig att kollegan på mitt jobb som var singel skulle orka med mina barn varannan helg. Vad sa att han ens var intresserrad av mig..och på det stadiet höll jag det..

Idag lever jag än med min make och tankarna på min kollega finns kvar (3 år sedan) men de är inte alls lika aktuella idag och jag skulle aldrig byta ut min man som jag älskar för en "fling"...

Man får bara hålla sig stark och försöka...så länge du älskar din man och vet att du vill leva med honom har du något att kämpa för. Det vore en helt annan sak om du inga känslor hade kvar och ni hade gjort allt.

Du får tänka på alla i denna situation och inte bara dig själv...och det är också vad du gör som fortfarande håller dig hos din make...och inte gjort slag i frestelsen..

Tack så väldigt mycket för dina svar, bara att få veta att man inte är ensam om detta gör att det känns lite bättre. För jag får såååå dåligt samvete, även om det här inte är nåt jag gör med flit...
Jag kan inte heller tänka mig att killen på jobbet skulle va intresserad av nåt slags familjeliv med mig, han är nog mer player-typen. Han är egentligen raka motsatsen av min man, min man är tryggheten själv och min kollega är nog lite mera äventyr. Själv vill jag nog ha lite av båda världarna, eller det är lätt att önska sig lite äventyr när allt blir för tryggt och slentrianmässigt, men man kan ju inte få allt.
Jag älskar min man, men längtar efter förälskelse igen också. Fantiserar om att få vara sådär nykär igen, känns hemskt att man aldrig ska få uppleva det igen.
Ja det är så förvirrande det här jag vet, men känns iaf bättre nu när jag skrivit lite om det, har försökt att förneka det så länge och kan ju inte prata med nån om det irl.

Förälskälse är väl trevligt, men tänk på allt du skulle offra om du valde bort din man. Ert familjeliv, hans släkt, ert hus, tryggheten i att känna en annan människa så väl, dina barns bästa.
Det är klart att det inte är lätt att glömma någon man har känslor för, speciellt inte när du träffar personen i fråga på jobbet varje dag (antar jag). Men gör allt för att försöka! Byt jobb om det så behövs!
Försök hitta tillbaka till nyförälskälsen hos din man. Res på semester bara ni (jag vet, lätt när man har 4 barn...), gör saker tillsammans som ni gjorde när ni träffades. Prata med honom om att du vill känna dig förälskad igen. Men glöm inte att säga till honom att du älskar honom fortfarande.

Jag antar att jag är känslig i den här frågan eftersom jag just har varit i din mans situation, fast min sambo kunde inte stå emot. Men jag var tvungen att tampas med de här frågorna om jag skulle lämna honom för hans otrohet eller om jag skulle ge honom en chans till (och en till, och en till...) och jag valde att försöka få honom att stanna hos mig och jag kämpar varje dag (han också) för att han ska bli kär i mig igen.

Lycka till och kämpa på!

TS, även jag är gift, har fyra barn, bor i en fin villa och min man var mitt första riktiga förhållande. Även jag har känslor för en annan man - utan familj, dock med flickvän.
Hos mig är dock fallet att jag inte mår bra med min man, vi har ett förhållande som mest han har fördelar av. Samtidigt är det ju den gamla vanliga tryggheten som man känner utvändigt.
Den andre mannen fick mig att leva upp. Att vakna till.
Idag är mitt liv ett enda kaos. Jag står i konflikt med mig själv mellan dessa män. Vet inte vad jag vill. Vill egentligen ha båda, var på sitt sätt. Men jag måste bestämma mig, för annars bryter jag ihop.

Du säger att du älskar din man, då ska du nog akta dig för att falla för en man som inte har allvarliga avsikter med dig. Det du saknar är nog bekräftelsen, att du fortfarande är en attraktiv kvinna, trots barnaskaran. Du känner säkert fjärilar i magen när du ser den andre, fjärilarna som försvann för ett bra tag sen hos din man. Du saknar känslan, spänningen och det nya.
Jag kan bara ge dig rådet att försöka kämpa emot detta med kollegan, om du nu inte vill ha bara sex. För något annat är han nog inte intresserad av. Är du beredd att offra din man för lite sex på jobbet. Det är nog frågan.

Jag vet hur svårt det är att kämpa emot känslor. Du vill inte ha dem, du har inte beställt dem, de kommer bara upp av sig själv. Visst kan du flirta lite på jobbet, så länge det inte går för långt. Du skulle nog bara ångra dig...

Den andre mannen i mitt liv, är en god vän som jag inte kan glömma. Vi var som gjorda för varann...han skulle kunna tänka sig att vara med mig, mina barn ser han inte som hinder...men han vill inte ha sönder en familj och håller sig undan.

Jag säger bara Nej!!!
Jag har egen erfarenhet av detta bodde med min sambo sen 15 år tillbaks vi har 4 barn tillsammans,jag träffade världens underbaraste kille som såg mig gav mig komplimanger o sa allt jag ville höra o jag lämnade min sambo....idag ångrar jag mig så jävla mycket rent ut sagt den kille jag träffade visade sig vara ett riktigt svin o här sitter jag nu o vet inte hur jag ska ta mig ur skiten...de är inte grönare på andra sidan o visst de känns så underbart att vara nykär så man håller på o dö! men de blir oxå en vardag av de o dom känslorna kommer försvinna...

Anonym (Nej Nej Nej!!!!) skrev 2009-05-05 11:28:33 följande:

Är man som jag lättsmickrad så kommer såna känslor upp då och då men jag vet också att dom ALLTID går över så småningom, vissa tar bara längre tid om de är ihärdiga.
KÄMPA på, det är värt det!!!! även om det är jobbigt.
Tänk på barnen.
Du är jätte duktig som klarat stå emot hittills.
Bestämm dig i förväg vad/hur du ska svara charmören.
Lycka till.