Här är fakta om det:
Sammanvuxna inre blygdläppar
Total eller partiell sammanlödning av de inre blygdläpparna
uppmärksammas i de flesta fall hos flickor mellan 1 och 2 års
ålder. Incidensen tros vara cirka 3 procent hos barn i denna
åldersgrupp [1]. Tillståndet kan förekomma ända upp till 7?8
års ålder men är mycket sällsynt hos nyfödda. I icke-symtomgivande
fall brukar en öppning finnas över uretramynningen (öppningen för urinröret)
så att urinstrålen inte påverkas menligt. Figur 1 visar
en 8-årig flicka med sammanvuxna inre blygdläppar.
Tillståndets etiologi är oklar. Troligen rör det sig om ett
förvärvat tillstånd orsakat av en lokal irritation eller inflammation.
Eftersom urinvägsinfektion har visat sig förekomma
samtidigt med detta tillstånd har det föreslagits att man i samtliga
fall av urinvägsinfektion bör kontrollera om de mindre
blygdläpparna är sammanvuxna [2]. Olika typer av infektiösa
agens kan troligen orsaka fusion av de inre blygdläpparna.
Exempelvis kan detta förekomma efter genital herpes [3].
Sammanvuxna labia minora (inre blydgläpparna) har även beskrivits efter kvinnlig
omskärelse före 1 års ålder [4]. Eftersom få fall rapporterats
både neonatalt (nyfödda) och efter menarche (första mensen) har man ansett att hög
östrogenhalt skulle ha en skyddande effekt. Det har dock beskrivits
fall av sammanvuxna inre blygdläppar trots ökade
östrogennivåer [5].
Behandling. Lokalt applicerad östrogensalva utgör, enligt
rapporter, första behandling. Olika studier har visat goda resultat
enbart med denna terapi i mellan 50 och 88 procent av
fallen [6, 7]. Behandling är indicerad under en period av upp
till fyra veckor. Tillståndet tas primärt om hand av barnläkare
och via barnavårdscentraler. I de fall där behandlingen inte
hjälpt efter fyra veckor bör flickan remitteras till plastikkirurgisk
klinik för bedömning. Särskilt vid fibrösa, hårda sammanväxningar
av labia minora måste manuell [8] eller kirurgisk
delning tillgripas. En blödande yta på vardera av blygdläppskanterna
bör sutureras (sys) eller surgicel-behandlas tills full
epitelisering av kanterna erhållits [9, 10]. Recidiv efter manuell
eller kirurgisk delning är inte ovanliga. I de fall omedelbar läkning inte erhålls kan recidivfrekvensen uppgå till
39 procent [6].