Hur är perser som familjekatt? Är de tåliga när det gäller barn (de blir inte nervösa av litet ståj?) Och hur är temperamentet i allmänhet? Är det en ras med mycket sjukdomar? Ögonen kan ställa till med problem, har jag förstått? Nån som har perser eller har haft, som kan informera?
Vill oxå veta....
Mammas danske granne har 6 perser katter, och det enda jag vet är att de fäller otroligt mycket päls,för varje gång jag varit där är jag jämt full med katthår och alla hennes katter är mycket kelsjuka o lugna. Så en perser är jag sugen på att ha, och vovven min skulle bli glad då han är uppvuxen med tre katter i sin tidigare hem...
Perserkatter är helt underbara! Som ungar är de lika busiga som alla kattungar, men när de blir vuxna så är de jättelugna, trevliga och tåliga! De brukar fungera superbra med barn. Man måste självklart se till att barnet inte tror katten är en leksak, men av egen erfarenhet tycker jag att de accepterar ganska mycket från barn. Mina perser har ALDRIG använt klor eller tänder mot varken barn eller vuxna.De är verkligen genomsnälla 
De kan ha problem med rinniga ögon som du skrev, men om du inte ska ha den till utställning så kanske du kan hitta en som inte är riktigt så plattnosad som de bör vara, de får så trånga tårkanaler när de är platta. Men de är inget farligt, bara att torka av lite ibland när det rinner.
Vad du ska kolla upp är om föräldrarna är fritestade från PKD.(en ärftlig njursjukdom som ibland hittas bland perser)
Tänk på att en perser kräver mycket pälsvård, ska helst badas varannan månad och borstas ett par gånger per vecka. Men de är det värt, dör de är så himla vackra
Perser är de mest ljuvliga katter som finns 
. Temperamentet beror lite på vilken färg de har. En sköldpaddsfärgad,t ex, är lite tuffare och livligare (finns bara honor), en blå (grå) har oftast ett något lugnare sätt. Men alla är lika underbara. Som ungar är de mycket lekfulla. De är väldigt keliga och vill vara nära, helst ovanpå sina ägare. Barn är absolut inga problem, förutsatt att de får lära sig att respektera katten. Jag vet katter som har trivats med att bli nedbädade i dockvagnar osv.
Ögonen kan vara problem men vi försöker att avla bort detta. Och som nämndes ovan, om du "bara" vill ha en sällskapskatt så finns det jättefina exemplar med något längre näsa där ögon inte är någont problem. Och naturligtvis ska föräldrarna vara PKD-fria.
Pälsen kräver en del och man måste börja när ungen är liten annars blir det problem. Måste badas ganska ofta och fönas torr (annars filtar pälsen ihop sig). Detta måste man också börja med tidigt så katten blir van.
Om du tycker att det verkar besvärligt med pälsvård finns det en korthårig variant av perser. Den heter EXOTIC och har samma temperament och färger som persern. Den måste naturligtvis också borstas men inte mer än vilken katt som helst.
Hoppas du hittar din Drömkatt. Hälsningar från en perseruppfödare som just startat om efter ett längre uppehåll
Perser/Exotic... Underbara raser!
Som babysar är de livfulla, nyfikna, full i rackarns som alla kattungar - bara så oändligt mycket gulligare (inte ett dugg partisk ;) )
Som vuxna är de oftast lugna, stillsamma och ser på omvärden med upphöjd värdighet.
De individer jag har fungerar utmärkt tillsammans med barn. Det finns så klart individer som inte gör det (som bland alla raser).
Tösen travar oftast runt med en svans katter efter sig, leker med dom, läser för de små liven, bär & släpar, sover med minst en katt som vakar över henne osv....
När det gäller övrigt:
Om du inte vill finna kattpäls i smöret, så ska du INTE ha en perser ;)
Det finns päls överallt - oavsett hur välstädat du har det.
Stråna kryper in och landar högt som lågt.
PKD är en sjukdom som ALLA katter (& andra djurslag kan få ex människan).
Uppfödarna inom perser/exotic har tagit tag i den defekten och motarbetar den så mycket som möjligt. Bla så undviker man att avla på föräldra djur som har PKD.
PKD är inget som alla dör av, utan är något som djur kan leva med under hela sin levnad utan bekymmer. Det är ytterst få som lider och ännu färre som dör pga det. Det handlar om promille.
Ögonen kan vara ett bekymmer - ytterligare en form av defekt som uppfödare försöker avla bort.
Att handla en katt med "klassisk" näsa dvs längre nos, borgar INTE för orinnande ögon.
Trånga tårkanaler, små näsborrar osv är något som man själv får titta efter.
(näsborrarna ska vara vidgade/stora - "tänk vägguttag")
Bettfel, där käkarna går åt olika håll är något som kan förekomma.
Tänderna kan sitta fel på bebisar, men ändra sig oftast när de tappar mjölktänderna och får sina vuxentänder.
Du får gärna fråga om du funderar över ngt mer...
Innan du köper katt, så kolla av med konsumentverket, kattklubben som uppfödaren är medlem i osv om det finns några bekymmer.
Finns en del kattuppfödare som har blivit prickade av konsumentverket bla.
Lycka till!