Usch, vad svårt! Jag har ingen erfarenhet, men kanske kan försöka tänka mig in i vad jag hade gjort. Jag tror att jag hade försökt att ta all hjälp som fanns att få, tex ta kontakt med kuratorn på hans skola, socialen och liknanade. Man ska absolut inte känna att det är något nederlag att ta till hjälp. Det är ett bevis på att man verkligen bryr sig och vill göra allt för sina barn, eller hur? Vet inte om det har någon verkan direkt att låta honom betala allt själv precis. Kan kanske möta på halva vägen eller nåt. Jag tror säkert att du redan visar att du bryr dig, sluta aldrig med det. Försök att håll reda på var han är och med vem. Håll koll på vem han umgås med. Iband behöver man nog vara riktigt jobbig och visa sig lite överallt.
OM det skulle gå riktigt illa för mina barn, så vill jag kunna känna att jag iaf har gjort vad jag kunnat för att hjälpa dem.
Du verkar vara en kärleksfull Mamma och jag tror att ni tar er igenom det här. Om ett par år har du allt det här jobbiga bakom dig. KRAM!!