Jag kan inte bli kär!?

Jag börjar tro att jag inte kan bli kär på riktigt. Är snart 30 år och tror inte jag varit det hittills. Förälskad - ja, massor av gånger och blir det väldigt lätt. När jag blir förälskad blir det väldigt intensivt, jag blir helt knäpp, lite smått besatt och skulle kunna gifta mig med killen direkt, tror att jag alltid kommer vilja ha honom. Sen går det över, blir det nåt med killen i fråga så är det såklart underbart i början, som det är när man är nyförälskad. Men när förälskelsen ska gå över i kärlek så tar det liksom stopp. Jag har haft flera långa förhållanden med killar jag älskat väldigt mycket, men kärleken tar slut så fort, då stannat jag antingen kvar ändå (med följden att det mest blir bråk och jag slutar tända på killen) eller så blir jag förälskad i någon ny och gör slut.
Nu låter det kanske som att jag bara springer runt med olika killar, men så är det inte! Men vad sjutton är det för fel på mig som inte kan fortsätta vara kär? Läser om andra som varit ihop 3, 5, 7 tom 10 år och säger sig fortfarande vara kära, jag kan inte tro det är sant!
Och det här med sex, jag gillar sex men när förälskelsen tar slut så slutar jag ofta tända på killen, men det handlar inte om ointresse för sex för tanken på att ha sex med nån annan kille gör mig jättetänd (har aldrig varit otrogen). Vad är det för fel? Kan man verkligen vara kär i - och tända på - samma kille i flera år???

/börjar bli desperat