Vågar inte berätta för mamma

Nä, jag tror inte att jag har samma problem, men min mamma är inte speciellt snäll mot mig heller.. Hon påpekar ofta att jag är tjock och misslyckad. Men jag är ju inte gravid ännu så jag vet inte hur hon kommer att reagera.
Det är svårt att veta hur du ska göra. Bor du nära din mamma?
Tror du att hon kommer att reagera lika denna gången? du är ju trots allt 1½ år äldre nu.
Kan du inte bara strunta i att berätta det för henne, håll helle utanför, om hon ska bete sig som hon gör..

Hej tjejen, det låter verkligen jättetråkigt att din mamma har den inställningen. Om jag var du skulle jag inte berätta för henne förrän den mer säkra perioden inträffar.

Det låter som att du trivs på er gård och är lycklig över graviditeten. Våga vara lite glad, och hoppas att det går bra den här gången. Ha det som en hemlis med sambon och prata mycket om hur det känns och hur ni tror det ska bli.

Jag är lite nervös för att berätta för min mamma, hon har mycket bestämda åsikter om det mesta och delar gääärna med sig av dem fastän man inte bett om det. Hon kommer gnälla över att vi bor för långt ifrån henne, hon kommer också kanske kommentera min vikt...men pappa är en ängel och hans nya fru är läkare och jag känner att det nog blir henne jag kommer att prata om bebisen med. Kanske du har någon annan, som du känner dig tryggare med än din mamma? Någon granne eller kollega? Kanske kan denna person bli den som får veta först och hjälpa dig om du än en gång blir sviken av din mamma?

Hoppas det känns lite bättre snart, förstår att du är lite skrajsen. Ni har ju varandra och gården och det låter verkligen idylliskt. Stor kram!

Kan inte säga att jag har samma problem, min mamma blev jätteglad att hennes 36-åriga dotter väntade barn . Det verkar ha varit en väldigt tråkig reaktion du fick sist. Jag funderar bara, jag vet inte vilken social situation du hade sista gången, men kanske är det lättare för din mamma att du får barn som, som det verkar, stabilt etablerad 20-åring än vid 18 och ett halvt?

När jag var gravid förra gången var även hon gravid. Jag har en bror på snart 1½år... Vet inte hur jag ska göra, är rädd varje gång jag träffar henne att jag ska bli sentimental och berättar och att hon trycker ner mig.

Du kanske skulle berätta för henne hur du känner? Hon kanske inte ens märker att hon gör det. Gör hon det med flit så vet du det och det kanske hjälper dig att hantera er relation på ett sätt som får dig att må bättre.

Grrr... jag blir så arg när jag läser hur ens mammor kan behandla sina barn!!!!!!!!! För fet, tjock, ung, gammal vad spelar det för roll, det är ändå deras eget kött och blod. Har dessa mammor psykiska problem eller är de bara avundsjuka på sina barn.

Jag tycker absolut att du INTE ska säga något till din mamma än. Var glad och lycklig med din sambo och gläds åt att ni ska bli föräldrar. Det är ju det bästa som kan hända en, att få ett eget barn av eget kött och blod!
STÅ PÅ DIG!!!
Kram Sandra

Hade min mamma fått välja så hade INGA av mina barn funnits

Jag gjorde misstaget att berätta för min mamma för tidigt, redan när jag var runt v6 för att jag var så glad. Är 23 och lever i fast förhållande. Min mamma påpekade då vad hon sagt när jag var runt 15, dvs att hon skulle bryta med mig om jag blev gravid! Jag blev helt paff och undrade om detta verkligen var vad hon fortfarande tyckte!? (Kan tillägga att jag absolut INTE varit gravid förut..) Hon hörde sedan inte av sig på flera månader, men nu har vi kontakt igen, fast hon pratar inte direkt om barnet som kommer om ca 6 veckor. Säkert hade det blivit den här reaktionen även om jag väntat med att berätta, men jag hade varit starkare och risken för missfall mindre, därför råder jag dig att vänta eftersom de (kanske?) verkar bete sig likadant, våra mammor.

Jag gjorde misstaget att berätta för min mamma för tidigt, redan när jag var runt v6 för att jag var så glad. Är 23 och lever i fast förhållande. Min mamma påpekade då vad hon sagt när jag var runt 15, dvs att hon skulle bryta med mig om jag blev gravid! Jag blev helt paff och undrade om detta verkligen var vad hon fortfarande tyckte!? (Kan tillägga att jag absolut INTE varit gravid förut..) Hon hörde sedan inte av sig på flera månader, men nu har vi kontakt igen, fast hon pratar inte direkt om barnet som kommer om ca 6 veckor. Säkert hade det blivit den här reaktionen även om jag väntat med att berätta, men jag hade varit starkare och risken för missfall mindre, därför råder jag dig att vänta eftersom de (kanske?) verkar bete sig likadant, våra mammor.

Men vad har ni för mammor? Anonym 10:33, vad tänker din mamma med? Skulle hon bryta med dig om du blev gravid första gången vid 40 också? Jag blir helt förbluffad! Vilket väldans modernt samhälle vi lever i... unga föräldrar har verkligen blivit dagens paria! Stå på er!