bråk med kompisar...

Du kan ju alltid prata med sonen och ställa lite ledande frågor för att få svar på om de alla är sådan eller bara han som gärna vill bestämma. Prata med föräldrarna till de andra barnen.

Min dotter har lite svårt att inte bestämma ibland men blir det allvar så lägger jag mig i annars så får de lösa det själva. Det kan ju oxå vara en slags "läxa" om din son blir lämnad och inser att det inte går att bete sig så alltdi - då blir man ensam.

Det är inte lätt och man blir ju så ledsen som förälder men ibland så MÅSTE ju barnen göra sina egna fel för att lära sig ngt...

Din son kanske har en bra anlendning varför han agerar så och varför han inte vill samsas. (det kan i alla fall låta bra i hans lilla sinne)

Så ta honom åt sidan nästa gång liknande händer och låt han berätta varför han tycker han har rätt och de andra är dumma. Försök inte dömma.

Sedan kan man prata om varandras olikheter och att man har rätt att tycka och tänka vad man än vill men alltid se till att vänner eller andra människor inte bli sårade. Så har vi gjord hemma, öppet sinne, öppna tankar, och försöka inte dömma den ena eller den andra.

Jag försöker lägga mig i så lite som möjligt när dottern och hennes kompisar blir osams.
Kanske kommer jag med något förlag eller så, men oftast säger jag att de får komma överens eller så får de fundera på om de ska fortsätta leka.
Kan man inte samsas och kompromissa så blir konsekvensen att kompisen åker hem och man inte har någon att leka med.
Jag gör mitt allra yttersta för att inte ta parti vare sig för eller mot min dotter!

Man kan också påpeka att när man har kompisar hemma hos sig så är dom gäster och gäster ska man inte dominera och bestämma över. Man får låta dem bestämma lite också.
Men jag tror annars också på att försöka låta dem själva klara upp saker. Men ibland går inte det och då får man "tillsätta en utredning". Man låter de olika sidorna berätta sin version och lägga fram sina argument. Sen får man försöka att objektivt se på händelseförloppet och sen avkunna en "dom" som då ska vara neautral och absolut inte automatiskt till det egna barnets favör. Försöka hitta en kreativ och rättvis lösning på problemet.
Men man får ibland också inse att barn blir osams, att man inte kan klara upp allt. Barn blir ofta osams, men de blir ju lätt sams igen. Och blir dom inte sams igen så är det väl så. Vi gillar ju inte andra vuxna helt automatiskt bara för att de är vuxna.