Vår familj är inte harmonisk..hjälp

Det låter inte kul, nej.

I din sits skulle jag försöka lägga upp en plan för de dagar då du har båda barnen - titta igenom utbudet av parker, lekplatser etc, ta med båda ungarna ut och ha picknick, eller sparka boll, eller släpp lös dem på lekplats. Har du vänner med barn i samma ålder som storebror? Kan du boka lekträff med dem på lekplats eller hemma hos kompis?
Var ute så mycket som möjligt - investera i regnkläder så att ni kan plaska i pölar - låt barnen bli sjöblöta om det behövs, bara de har någorlunda kul. Tricket är att försöka få till upplevelsen av att du och BÅDA dina barn har anständigt trevligt tillsammans, så har du något som kan släpa dig igenom de tråkiga stunderna också.

Försök få med din man ut på helgerna också, två vuxna har lättare än en att hålla två barn sams.

Ta sexet sen när du har mer ork.

Hur pass mycket tar din sambo hand om er son? Det kanske skulle hjälpa om han skötte tandborstning och nattning ett tag istället. Eller om din sambo åkte iväg och gjorde något tillsammans med lillan så att du och din son kunde göra något tillsammans, bara ni två? En tanke bara.

Hej!
Jag känner igen en hel del i din beskrivning TS. Jag är också insatt i hur barn fungerar och barnpsykologi och har en utbildning i detta. Ändå är det inte lätt att agera därefter när inget funkar, och då är det lätt att förbrå sig enormt för man vet ju hur fel det är. Älskar ungarna mer än allt men kan tappa tålamodet och verkligen bete mig som jag aldrig vill med barnen -skrika åt dem eller i nåt fall precis som du hållit för munnen på stora killen. Och relationen med mannen är verkligen inte bra, dock från dag till dag med bra dagar med. Men jag kan i alla fall säga att nu när mina barn är något äldre, drygt 1½ och 3½ så är det mindre tillsägningar och funkar bättre o bättre dem emellan. Det råd jag kan ge? mIsströsta inte, det blir lättare och då kan kraften till förhållandet etc också komma igen. Det som hjälper när man är själv med båda, vilket jag är rätt mkt är att komma iväg på aktiviteter, i lagom utsträckning, parklek, utflykt, besöka någon, bryta vardagen för det där jobbiga när inget funkar är/var i alla fall här enormt mer uttalat hemma. Att komma iväg när man är sliten är ju inte lätt, men ett sätt att vända en ond cirkel. Eller att överleva dagen i alla fall.
Kan ni prata du o mannen så försök se till att ni har samma grundsyn även om det inte alltid funkar att leva upp till.
Och försök göra småsaker för att ta hand om varann eller låta varann va ifred istället för att fokusera på det som är dåligt.

Tack för era svar. Just idag har vi faktiskt haft en bättre dag. Stora killen har fått "diska" och svabba med vatten i vasken, ngt han älskar. Tyvärr e lillan jätteförkyld så utevistelsen hemma på gården blev ganska kort eftersom hon blev så gnällig. Jag har verkligen försökt att inte skälla.

Är det fler som har barn i samma ålder där storasyskonet slår mkt på det yngre. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig när han gör det: Bara säga nej, så gör man inte och ta bort honom, en "hårdare linje" där han får "göra ngt snällt", typ klappa, krama/pussa innan han fårleka vidare...vad är rätt tror ni? Att tvinga honom att säga förlåt vill jag inte eftersom jag e rädd att han inte förstår innebörden. Ibland säger han det dock självmant.

annasara:sambon lägger sonen kanske 4-5 kvällar i veckan eftersom jag ofta är ute och går eller tränar då. Ja..jag har oxå funderat på det där att jag å sonen behöver tid bara vi. Tips på nån kul aktivitet då?

Gå på bibblan? Badhuset?

Gällande våldstendenser fr stora hade vi det besvärligt. Kom ínte på nåt bättre än att upprepa nej, nej o åter nej, samt lära att vara rädd om, klappa fint, gosa, vara snäll. Det har gått över rätt mycket nu när de kan leka mer.

Anonym (Mamma) skrev 2009-05-11 13:51:14 följande:

Ja han älskar böcker så det hade kanske vatt toppen! Tack för tipset. Jag hoppas det blir bättre här med...

Anonym (ledsen) skrev 2009-05-11 13:47:16 följande:

Som tidigare skrivits, badhuset, biblioteket låter som bra förslag. Eller gå till djurparken om din son är intresserad av det?
Eller bara ta honom med dig på något du behöver göra, kanske fixa bilen, handla mat eller träffa kompisar. Det viktigaste är nog att man gör något tillsammans, jag tror vardagliga aktiviteter är minst lika roligt att följa med på för barnen.

Jag kan iallafall känna en väldig närhet till min dotter när hon följer med på ärenden t ex till däckverkstan, hon har tillockmed varit med mig till jobbet när jag inte kunde fixa barnvakt och det är nog kul för henne att vara med när jag gör "vuxensaker".

Du är absolut inte ensam! Jag har också kort stubin och kan ibland bete mig som en småunge mot mina barn,särskilt mot äldste sonen (2 år 10 mån).
Man blir så arg på sig själv och har konstant dåligt samvete för att man inte alltid är så pedagogisk som man skulle vilja vara
Jag har två råd att ge:
-Var utomhus mycket,det minimerar faktiskt konflikterna
-När stora syskonet slår/puttar/nyper lilla syskonet, ta bara det lilla barnet och gå därifrån. Då får inte stora syskonet någon uppmärksamhet och det är inte lika kul att jävlas med lilla syskonet
Jag har visat att man ska klappa fint,blivit skitarg,ja provat allt utan framgång. Det var när jag reste mig och gick med lillen som sonen faktiskt i princip slutade att spöa lillebror..

Tack..jag ska prova att bara gå.