Ilsken 18-månaders på resa

Gud, vad jag känner igen mig! Vår tjej har också alltid varit glad och nöjd, men är nu arg nästan hela tiden. Hon är 18 mån nästan precis. Så fort hon inte får exakt som hon vill (tvätta händerna i 45 minuter, leka med stickkontakter, klättra över ryggstödet på soffan...) så är hon igång med skrik och stora tårar.

Jag hoppas att det är en fas, men fruktar att den kan hålla i sig in i tvåårstrotset och sen vidare till treårstrotset...

Hej!

Det var faktiskt skönt att höra att det är fler. Vår lille man (18 månader) är likadan. Får han inte som han vill så är det skrik och gråt.
Vi ska åka till USA en vecka snart och det blir spännande att se hur det går.

Åh ja! Jag hade tänkt starta en tråd om detta, men hittade den här. Argsint 18-månaders finns här med, det är som ett eko av argt skrik och gnäll som ligger som en matta över tillvaron...

Det är en stor utvecklingsfas vid 18 månader då barnet plötsligt upptäcker framförallt 1, att h*n har en egen vilja! 2, att barnet vill och kan göra saker själv.

Det handlar till stor del om att barnet vill, vill, vill och så fort barnet inte får som det vill så blir det utbrott. Man kan försöka avleda eller mildra utbrotten, och jag tror det är viktigt att man bemöter den egna viljan så långt det är möjligt.
Det är mycket jag kan, jag ska, jag kan som kommer nu också, tex ta på skor själv eller äta själv osv, när det inte riktigt fungerar kommer lätt ett utbrott, ibland får man hjälpa till men ibland blir barnet ännu ilsknare om man försöker hjälpa!
Det ger med sig så småningom, kanske efter någon vecka eller någon månad. Här är det betydligt lugnare nu och hon blir 19 månader på torsdag.

En stor frustration i den här fasen är också att barnet kanske inte kan kommunicera vad barnet vill, tex läsa en viss bok eller titta på en viss sak. Föräldern försöker förstå men missar det väsentliga och barnet blir så frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd att det blir ett utbrott. Det är oerhört jobbigt för dem i den här perioden när de förstår så mycket och vill så mycket men kan liksom inte få fram det i ord! Så försök ha förståelse för det och vad ni än gör, tolka inte barnets beteende som provocerande eller trotsande och bli arg på barnet, för då blir det verkligen bara tusen gånger värre!

Kan bara hålla med .. Inte byta blöja, inte byta kläder, kasta mat på golvet,
skrika i falsett. inte gå in när man är ute.m.m Började bara några dagar innan han blev 18 månader. Går fortfarande bra att lägga honom än....bävar om han ska vägra sängen hughha!!!

Ett till tips föresten, försök involvera barnet så långt det går, tex låt barnet välja kläder själv eller så. Kommunicera mycket med barnet så lär sig barnet också bättre att kommunicera tillbaka.

Vill inte förstöra hoppet för er men vår tjej som nu är 22 månader kom in i den fasen vid 18 månader och har inte kommit ur den. Allt är en fight och får hon inte precis som hon vill så är det världskrig. Men hon sover och äter bra och det går bra på dagis så man överlever .

Ta inte det här på fel sätt, men ofta när det blir så mycket konflikter som det uppenbarligen blir hos er så handlar det i grund och botten om kommunikationsproblem och att man inte förstår sitt barn. Ett tips är att testa ett helt annat förhållningssätt, försök förstå varifrån hennes frustration kommer. Vad är det hon inte får? Vad gör du i de situationerna?

Min erfarenhet är att genom att ge sitt barn utrymme att utvecklas och lära sig att läsa av sitt barn kan undvika mycket av den frustration och ilska som uppstår.

Samma här. Har en prinsessa som nu är 19 månader och precis vid 18 månader så började hon bli så frustrerad... Ville göra det mesta själv men vi gjorde (precis som Du säger Vittra) så att hon fick delta i mycket och efter en månad (dvs nu) så är hon mycket lugnare igen... självklart vill hon mycket själv men det är ändå under kontroll - så förhoppningsvis så lugnar det sig snart

Jo då, hon får göra det mesta. Hjälper till att duka och duka av, får i viss mån bestämma kläder, borstar både mina och hennes tänder. Hon pratar jätteduktigt så vi förstår det mesta. MEN... som i morse: Jag kommer in och säger god morgon. Hon vägrar att gå upp ur sängen med mig, bara med pappa som står i duschen... Hon ska bara ha pyjamas på sig + uteskor och ska slänga soporna NU. Trust me, jag lägger ner varje minut med henne på att involvera, läsa och leka men hon blir så frustrerad så fort hon märker att hon inte kan, tex bära en tallrik utan att något åker av etc... Inte lätt.

Åhhh vad skönt att läsa här att vi inte är ensamma...
Har tvillingar som beter sig precis som ni beskriver.
Om de inte får som de vill så skriks det och gråts i högan sky.
Allt ska göras själv och man får inte hjälpa till, om man inte frågar först har jag lärt mig.
Frågar jag om mamma ska hjälpa så brukar det gå bättre.

Åhhh vad glad jag är (missförstå mig rätt!!) att det finns flera som lilltjejen. Tack för info Vittra om att det faktiskt är en utvecklingsfas, visst märker jag att det handlar om den egna viljan, hon vill bestämma ALLT själv just nu och det är bara att låta henne vara med och bestämma så långt det går. Har även full förståelse för frustrationen, märker att hon testar att säga nya ord varje dag och hon har ju faktiskt relativit nyligen börjat gå (arg för att hon inte kan springa än) + att två enorma kindtänder visar sig och kliar nog rätt rejält med tanke på att hon vill tugga på allt ( inkl diverse kroppsdelar på mig...) Så, klart att det är mycket för henne.

Jeppes älskling: vi ska också ut på långresa snart och jag BÄVAR för flygresan, ska ladda med precis allt som hon kan tänkas roas av, jag hoppas det går bra för er att resa!! (just det, ett tips: ta med ballonger, det tyckte lilltjejen var kul ett tag, jag blåste upp och släppte dem så jagade hon efter)