Jag tror att en av orskerna till att man kan känna så där är att man inte upplever att man har kontroll över sitt liv. Maktlöshet brukar skapa en förvirring och om man tänker och känner att man "inte har någon väg att gå" så är det inte konstigt om man hela tiden vill vara någon annanstans än där man är. För det verkar som om allt skulle var så mycket bättre om bara inte OM vore. Men sanningen är att ingen kan förändra din situation, bara du själv. Och det man inte kan förändra får man lära sig att försöka acceptera.
Det finns en bön som säger detta väldigt bra tycker jag. Sinnesrobönen:
Gud
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan förändra
och förstånd att inse skillnaden
Acceptera.
Vissa saker kan man inte göra ngt åt. Man kan inte förändra det som redan hänt tex. I stälelt för att fördöma sig själv över det man valt fel eller gjort fel, så får man förlåta sig själv och acceptera det hela. Där kommer sinnesfriden in.
förändra
Men det man kan förändra, tex sitt sätt att se på framtiden och NUET och sina tankar kring det man känner, det kräver mod. Om man börjar gör adet lite i taget så upplever man
se skillnaden
skillnaden är ofta samma skillnad som skillnaden mellan då och nu. Att gräma sig över det som varit, det är lönlöst och leder till ofrid. Att leva i nuet och förlåta sig själv och sina medmänniskor, det är ngt man kan påverka och göra. NU, just denna dag, kan du bestämma dig för att göra något annorlunda. Ta ett litet steg, förändra en liten grej, eller bara bestämma dig för att göra allt det du gör helhjärtat. Det blir skillnad och det blir bättre.
Ursäkta att det blev lite långt!
