Stötta mig lite, är så nervös för läkarbesök idag.

Brukar inte läkare oftare föreslå medicinering än terapi?
Det går nog bra, ska du se. Om du vet att du blir hjälpt av medicin och att du mår betydligt sämre utan den så kan inte jag se varför du skulle behöva vara rädd att inte också läkaren skulle tycka att det är idé att igen ställa in dig på en behandling som gör din vardag drägllig.

Lycka till.

Eftersom du har svarat bra på medicinen tidigare blir det säkert inga problem. Sen kan det ju vara bra med en kombination av medicin och terapi också framöver.

Håller med tidigare skribenter, att eftersom du reagerat bra på medicin tidigare så brukar det inte vara problem att få medicin igen, och om läkaren tycker du ska gå i terapi så säg som du känner, att du undviker livet och isolerar dig mer och mer och att du iaf fram tills du kan börja med terapin, skulle vilja äta medicin.

Själv ska jag snart till läkaren och prata om uttrappning av min medicin och jag vill inte det och det kommer jag säga till honom, man tjänar på att vara ärlig mot läkaren och säga precis som det är.

Kommer gå bra, var bara ärlig och berätta precis som det är, läkarna är inga tankeläsare, de vet inte om vi som patienter inte säger precis vad vi känner!

Stort lycka till!! Berätta gärna senare om du orkar om hur det gick för dig!!

Lilja, varför vill läkaren att du ska trappa ut medicinen?

Ja jag skriver sedan hur det gick, ska dit kl 14.30

Tack för era uppmuntrande svar. Jag tycker också att jag borde få åtminstone i väntan på terapi.
Skräcken är ju att de säger "har du inte pratat med våra kuratorer, prova det först". Som om en kurator skulle hjälpa! Jag vet att en kompis med PÅ fick gå till en sådan. Jag har gått hos en kurator men det hjälper mig INGET. Jag behöver inte prata av mig.

Han vill att jag ska prova utan medicin, eller med en mindre dos då han tycker att det ska vara en krycka ett tag och dylikt, men vill inte, vet hur det kommer sluta och har äntligen fått jobb och jobbar.

En kurator är väl inte riktigt vad som behövs vid PÅ, utan snarare någon inom psykiatrin eller KBT, men eftersom medicin hjälpt dig förut vore det dumt att börja testa utan den, lägg in terapi tillsammans med medicin, är det som funkar bäst i längden.

Hej, nu har jag varit hos läkare. Vilken pärs innan, usch vilken ångest jag hade. Blev alldeles yr. Det är alltid läskigt med läkare tycker jag.

Men han var jättebra! Vi förde ett rappt och klart samtal utan missuppfattningar och han skrev ut Citalopram och sa att jag kunde äta det resten av livet om jag kände att jag behövde, eller kortare om jag ville. Han var liksom helt fördomsfri och odramatisk. Framställde tabletterna som "snälla" och beprövade, vilket var skönt att höra igen.

Så nu har jag asken här i min hand och jag är så glad att jag tog tag i detta i tid denna gång.

Han skickade även remiss till psykolog men sa att det är långa köer såklart...

Reagerade på att din läkare såg så milt på citalopram. Jag fick också det utskrivet av min läkare och när jag frågade om biverkningar så svarade han bara inte direkt. Tio minuter med en okänd människa och jag hade piller recept utskrivet. men sen när jag träffade psykolog vart det andra bullar. Han tyckte det skrevs ut tabletter hit och dit, för lätt och att citalopram gör hjärnan avtrubbad och därför skulle man undvika dem. Och att man enbart skulle äta det i kortare perioder om man verkligen behövde och inget man skulle stoppa i sig hela livet. Vad är rätt när dessa högutbildade människor säger helt olika?

Mitt råd till den som är orolig är att ta läsa själv i FASS, läs igenom ordentligt och om ni är oroliga prata med en annan läkare, få ett till utlåtande, då gärna en psykiatriker, dessa är läkare med specialinriktning på psykiatri och medicinen som har med det att göra.

Min husläkare tog kontakt med en sådan när han skulle byta medicin på mig, frågade hur han skulle göra för att minska problemen för mig med medicinbytet. Det gick inge vidare ändå då det tog tid att ställa in dosen, men hoppas verkligen att TS ska må bättre nu och att medicinen hjälper för dig! De är ofta väldigt medvetna om att det är lång väntetid inom psykiatrin, men vi bör tänka på att vi som patienter ska ha max 3 månaders väntetid egentligen, enligt vårdgarantin.

Jag har jobbat inom psykiatrin, utöver mina egna erfarenheter med min sjukdom och det är väldigt sällan faktiskt som någon får träffa någon inom öppenvården inom tre månader.

Jag funderade också på detta med avtrubbad, speciellt eftersom det var psykologen som sa det!!!! Han menade att man inte mår bättre, att det inte är ett piller som gör en lycklig utan stänger av nånting så att man inte typ blir ledsen osv, därmed ordvalet avtrubbad. Väldigt konstigt då det på fass står att det ökar serotoninen i hjärnan, inte stänger av???? Ska man inte kunna lita på psykologen...gud vad jag tycker detta är jobbigt. Det är ju inte jag som är läkare men ibland funderar man om det skulle krävas att man sitter på den kunskapen.

Anonym (??) skrev 2009-05-13 07:12:21 följande:

en psykolog skriver inte ut medicin och har således inte samma kunskap om mediciner som en läkare.
Jag har ätit Citalopram i snart ett år och känner mig inte alls avtrubbad, däremot slipper jag mina suicidtankar.
Tidigare har jag ätit Zoloft och då kände jag mig helt avtrubbad.

ALL medicinering fungerar väldigt individuellt, oavsett om det är SSRI eller något annat.

(citalopram - ja)

Ja men då kan det ju stämma. Att dina tankar har blivit avtrubbade eftersom du inte har dem längre. Eftersom tex gråtattaker försvinner så måste dem ju blivit avtrubbade.

Det kan ju vara så men satt läkemedels branchen förfinar det med att det planar ut toppar och dalar då avtrubbad är ett skrämmande uttryck. Jag förstår inte varför min psykolog annars skulle säga en sån sak.

Konstigt också att en psykolog inte får skriva ut medicin men mixtra med doshöjningar får dom. Vad förvirrad jag blir. Kanske lika bra att bara sluta spekulera och hoppas att medicinen hjälper. Jag blir gärna avtrubbad vare sig jag märker det eller inte bara jag slipper må som jag gör nu. Måste vara frisk så att jag kan återuppta studierna i höst. Håller tummarna hårt hårt...Önskar alla andra också lycka till opå vägen till tillfrisknad.

Anonym (??) skrev 2009-05-13 15:04:43 följande: