Jag saknar dig min älskade...
Jag saknar dig så min fina älskling, trots att jag inte fanns vid din sida när du lämnade denna jord så tror jag iallafall att du visste vad du betydde för mig. Tiden går så fort snart är det två år sedan du... jag kan inte säga ordet, det blir så verkligt då och det vill jag inte.
Jag väntar fortfarande på att ngn ska säga att det inte är sant.
Förlåt mig för att jag inte trodde på dig, förlåt för att jag lät ngn annans lögner komma mellan oss, jag önskar att jag intehade gjort det, kanske hade saker sett annorlunda ut då, men det gör de inte.
Jag kollade på "butterfly effect" häromdagen, tänk om man kunde ändra på saker som hänt. Då hade jag inte sårat dig som jag gjorde, men å andra sidan hade jag inte haft min fina son då heller.
Jag tröstar mig med att du visste att du var speciell för mig.
Jag går längs kungsgatan och tror att jag ska stöta på dig, men du är aldrig där. Jag tar omvägar hem för att slippa gå där och bli påmind om att jag aldrig mer kommer se dig gåendes med ditt fina leende. Jag saknar dig så att det gör ont...
Snälla kom tillbaka till mig, jag behöver dig!
Jag behövde få skriva av mig lite, känns som att jag håller på att bli tokig, ibland kommer det som ett slag i magen att min kärlek inte finns vid min sida och att jag aldrig mer kommer att få hålla om honom....
När slutar det göra så ont?