Syster till en missbrukare

Min syrra har varit grav alkis i många,många år. Så till den grad att hon är på ett barns nivå förståndsmässigt. Det värsta med det hela är dock inte hon själv utan soc. som i princip inget gör. Tror att deras filosofi är att det är bättre att de får supa ihjäl sig ifred för då kostar de i vart fall inget. Jga har ingen kontakt med syrran förutom de få ggr per år hon själv ringer upp och de ännu färre gångerna vi träffas-då alltid när hon ligger inne eller nyss kommit ut och fortfarande är nykter.

ja usch vad tragiskt, envägskommunikationen är för tung att ta som anhörig att man inte orkar ha kontakt - fast man skulle vilja. Lite moment 22 kan man säga.

Hej. Jag har en bror som missbrukar olika droger, spec GHB. Det är verkligen ett rent helvete. Jag är orolig varje dag för att han ska dö. Jag hatar högtider, sommaren, semester, varma helger m.m. för då vet jag att han tar droger. Men ffa så saknar jag honom. Det var längesen jag träffade min "rikiga" bror, för när han inte är påverkade av någon drog eller tablett så är han inte sig själv längre. Arg, irriterad, frustrerad och det känns som om han skiter i mig. Men jag tror så som du att han gör det för att han vill skydda mig. Han vill inte att jag ska veta hur mkt han tar eller att jag ska se honom påverkad för då vet han att jag blir ledsen. Så därför undviker han mig. Älskar han så!

Förstår att det är jobbigt....

Själv är jag den i vår syskonnskara som är missbrukaren. Har visserligen varit nykter och drogfri i 9 månader nu men rädslan hos min familj finns ju så klart fortfarande kvar.
Jag kan fortfarande ha dåligt samvete för vad jag låtit dem gå igenom och jag antar att det är mitt "jobb" nu att se till att de ska kunna lita på mig igen.
I mitt fall var det kanske inte så mycket drogerna/alkoholen i sig som skadade utan mina lögner. Jag ljög om ALLT! Allt från var jag var till varför jag behövde låna pengar. Jag är ändå tacksam över att jag inte lånade pengar av mina syskon utan det var mest min älskade mamma som fick ta den delen. ( Vilket jag nu som drogfri håller på att betala tillbaka )

Jag har ändå haft tur som fick hjälp väldigt tidigt innan allt gick helt över styr och tack vare behandlingen jag gick på fick mina syskon och min mamma komma på anhörighetsdagar och lära sig mer om problematiken kring beroende.

Skulle iaf rekomendera dig TS att ta kontakt med andra anhöriga och bara snacka! Det är lika viktigt för anhöriga som för oss nyktra att prata med människor i samma situation.

Själv springer jag på AA och NA möten och när det är öppna möten så är det en hel del anhöriga där och lyssnar.

Vet inte om du fick så mycket hjälp av det jag skrivit men det var skönt för mig att få skriva av mig lite.

Kramar från en missbrukande äldsta syster....

Hej ensam syster. Hur har det gått för dig och din bror? Tänker på er...

Hej Julina,

Nej tyvärr har vi fortfarande inte haft någon kontakt sedan i februari, väntar bara på att något ska hända, fängelse eller behandling - det är nämligen de enda gångerna vi kan ha kontakt.

Man känner sig mer som ett ensambarn än att man har syskon, på sätt och vis är det skönt men fortfarande ensamt.
Skulle vilja att han var mer involverad i mitt liv, men inte som det är nu när han inte ens kan ta hand om sig själv. Han måste sluta se sig själv som ett offer.....vi har varit med om samma uppväxt men jag blev ju okej ;)
Allt handlar om hur man VÄLJER att reagera och handla på saker och ting, det yttre som händer kan man inte styra över. Men man kan alltid välja hur man tänker hantera det.

Och till "missbrukare...."
jodå jag har kommit vidare med mitt liv och mår inte dåligt över min brors missbruk längre. :)
Det var några år sedan jag kom till insikt att det inte berodde på mig, vår familj eller annat. Hans val att testa men framförallt att fortsätta.
Jag tycker bara att det är tragiskt och jag hoppas att han blir stark nog att försändra sin situation.

Här är en till som är syster till en missbrukande bror. Min lillebror hamnade i eländet för ett antal år sedan. Han är endast 25 år gammal, längtar efter barn och ett liv men kommer inte ur sitt beroende. Det är alkohol och knark.
Han träffade en väldigt dominant tjej för några år sedan. Han är en liten toffel. Världens snällaste men vet inte hur man säger nej. Kan ju inte säga att hon tvingade honom till att börja men jag tror hon påverkade väldigt mycket. För ett par år sedan lyckades han ta sig ur förhållandet. Äntligen. Men missbruket sitter ju kvar. Hans ex är idag tung sprutmissbrukare.
Han håller sig till röka och alkohol.
Saknar min lillebror och nu bor jag tyvärr långt ifrån honom med. Han vill så gärna hälsa på men skulle inte klara en helg utan alkohol och droger. Han vet ju om att han inte får använda det här hemma hos mig bland mina barn. Snart ska jag gifta mig och min lillebror kan inte närvara pga allt detta. Jag känner mig egoistisk som bara tänker på vad JAG vill. Men jag vet att han saknar mig och sina syskonbarn. Den minste har han inte ens träffat då jag inte heller har kunnat åka och hälsa på honom än.
Han har i många vevor fått hjälp av soc och beroendeenheten i kommunen. Mamma har fått lägga ner mycket tid och pengar på honom. Hon försöker hålla ut men orkar inte mycket längre. Jag hör på henne hur trött hon är. Han ringde för ett tag sedan och bekände för mig att han sålt tv-spelet min mamma och andra bror skrapade ihop pengar till åt honom i 25-årspresent. Samma tv-spel som han lovade dyrt och heligt att INTE gå med till pantbanken..men nu hamnade det såklart där ändå. Något mamma ändå förstod skulle hända..
Det gör ont. Det är jobbigt. Och man känner sig maktlös. Han började gråta då i telefonen när vi pratade för det blev för känslosamt med saknaden..att inte kunna göra det han egentligen vill.
Men jag skäms inte heller över honom. Och jag går vidare med mitt liv. Det enda jag kan göra känner jag är att finnas för honom när han behöver och tänka på honom.

Anonym (En annan syster)

Jag kände igen mig i allt du hade skrivit, visst FÅR vi vara egoistiska, vi lever ju ändå våra liv och våra bröder har eget ansvar över sitt och sin förändring. Även om dom kanske inte inser det ännu, det är världens jobbigaste känsla - maktlöshet.

Det finns många missbrukare, men ÄNNU fler familjer som slås i spillror och mår dåligt...

Jag hoppas att det går bra för din bror, som är i samma ålder som min....

Sköt om dig!

Anonym (Ensam syster) skrev 2009-06-22 16:34:49 följande:

Ja vi måste ju tänka på oss själva med. Allt kretsar inte bara kring missbrukaren utan även de runt omkring dem. Vi har fått höra så många ggr att han vill sluta, han vill leva ett normalt liv men det är inte riktigt läge för att sluta än...vet inte hur många ggr vi har hört det. Han har fått gå till psykolog med för att försöka prata om allt men han slutade gå. Vilket jag tycker är väldigt synd. Men vi kan ju inte tvinga honom. Han måste själv kunna ta ansvar om han verkligen vill. Men det är lätt att säga för en annan som inte befinner sig i missbrukandet.

Tack, och jag hoppas detsamma för dig och din bror.