vägra föda

det hände mig med första barnet jag fick totalpanik över alltihopa fick panikångest och gick in i mig själv ingen fick kontakt med mig överhuvudtaget
jag vägrade att krysta men kroppen såg till att barnet kom ut ändå

har också blivit utsatt för sexuella övergrepp men trodde jag skulle fixa en vaginal förlossning men det gick inget vidare
andra gången så fick jag kejsarsnitt beviljat skönt det

har ingen aning om vad som kan hända om man inte hjälper till själv men för mig så gick det bra ändå

Tror knappast att någon kommer att tvinga dig till något du inte vill och har inte den blekaste om vad som händer om du "vägrar föda".

Själv så kände jag tvärtom - vad som helst men inte KS. Att ligga där naken, helt maktlös, kanske under narkos och inte kunna göra något aktivt alls. Att bli beroende av andra under flera dagar.

För mig så var det tusen gånger enklare att vara naken men aktiv under förlossningarna. Jag kunde verkligen känna att det är min kropp, mitt val, och jag väljer att föda. Att jag kunde röra på mig och styra förloppet gav mig en känsla av kontroll.

Detta är inte sagt för att få dig att ändra uppfattning, det är bara min erfarenhet.
Och jag har tyvärr också sexuella övergrepp med mig i bagaget och fastnitat i ryggraden.

Jag tror det är en bättre ide att begära kejsarsnitt innan förlossningen kommer igång i så fall.

För det är liksom inte bara att knipa ihop och vägra, kroppen föder barn ändå. Det är inget du kan styra under förlossningstillfället liksom.

Och många många kvinnor just när de ligger och föder och har ont har skrikit efter kejsarsanitt, så de kommer tro att du skriker efter kejsarsnitt bara för du har ont och vill slippa smärtan, och då tänker de att men så säger ju alla när de föder, men för de flesta går det bra ändå, så kanske de inte reagerar på detta att du vill ha kejsarsnitt under förlossningen.

Så satsa på att begära detta innan förlossningen kommer igång.

Jag är gravid med första barnet och förstår din oro... Däremot har jag hört att när krystvärkarna kommer, går det inte att stå emot! Hoppas du får bra stöd inne på förlossningen, försök lita på dom att dom tar hand om en.

Håller med övriga. När förlossningen väl är igång så "hänger" man bara med kroppen. Man kan inte bestämma sig för att nej, jag tror jag struntar i det här ett par timmar.....eller ens ett par minuter. Det är enorma krafter som är i rörelse. Lycka till!....och grattis . Det är fantastiskt att vara mamma

Alla förlossningar är olika, jag kan förstå att du känner rädsla och utsatthet. Jag hoppas verkligen att du hittar en barnmorska som förstår och kan guida dig rätt. Antingen kommer du våga dig på en vaginal förlossning eller så blir det kejsarsnitt. Jag läste en bra artikel i Vi föräldrar Gravid nr 2 -09 som handlade just om förlossningsrädsla pga sexuella övergrepp. Det tjejen fick en otrolig hjälp av en barnmorska som specialiserat sig på förlossningsrädsla.
Min egna förlossning upplevde jag som odelat positiv, jag kände att jag kunde följa min kropp och vara ett med den. Självklart var jag omtöcknad av smärta och lustgas, men samtidigt så uppe i mig själv att jag inte märkte vilka människor som var i rummet.
Det jag kommer i håg tydligast var dock att när krystvärkarna kom så hade jag inget val. Kroppen tryckte på själv och jag fick först tillsägelse att inte krysta eftersom jag inte var fullt öppen. Jag kan säga att det går inte. Man blir djurisk på nåt sätt och instinkten gör att kroppen krystar iallafall. Men visst krystar kroppen lättare om man hjälper till.
Så det som händer är antingen att kroppen krystar ut bebben ändå eller så riskerar du ditt barns liv. Om kroppen inte orkar krysta ut bebben och du inte hjälper så ligger bebben i förlossningskanalen och riskerar att få syrebrist. Därför är det jätteviktigt att du reder ut din förlossningsrädsla  och ifall du ska få kejsarsnitt innan du ligger där.

Hoppas att allt löser sig för dig och att du på ett eller annat sätt får hjälp med att komma över en del av de hinder som dina erfarenheter satt upp för dig. Lycka till!

Självklart ska det hoppa in massa kvinnor som proppsar på att du ska "prata dig igenom detta" så att du ska klara av aen VAAAAGINAL förlossning!

Jag har inget svar på vad som händer om man vägrar, vilket du iofs inte komemr att behöva du kommer få planerat snitt om du träffar en vettig läkare i senast v 30 har jag för mig.

Har själv trauman sen tidigare i tycker att vag. förlossning är ett stort övergrepp på alla sätt o vis, inte alls som ett ks.

Lycka till o pm:a gärna om du vill ha specifika svar på något om ks.

Det handlar inte bara om att "prata" - ts har en hel del traumatiska upplevelser med sig i bagaget som påverkar hennes dagliga liv och det tror jag att hon bör få hjälp med att bearbeta oavsett hur hennes förlossning kommer se ut.
TS frågar vad som händer om hon vägrar krysta och det har vi svarat på. Däremot är det inte bra att hon går omfring med en förlossningsrädsla.

Det är synd att du upplever en vaginal förlossning som ett stort övergrepp då det är den naturliga vägen ut för ett barn. Men jag kan inte låta bli att fråga ifall det är själva grejen att bebisen ska igenom där eller det faktum att det är en massa främmande människor med i rummet som är själva övergreppet?

Hej TS! Ville bara säga att jag är i samma sits som du, jag blev nekad snitt och nekad snittkontrakt för läkaren jag träffade tog inte min ångest på allvar. Även jag har blivit utsatt för övergrepp och finner det ytterst obekvämt med situationer som på minsta lilla vis kan påminna om detta. Har även varit med om två traumatiska missfall vilket lett till att situationer som kräver gynekologisk undersökning är lika med död för mig del.
Eftersom jag nu blivit nekat mitt snitt är min plan att vänta på att värkarna sätter igång och när jag kommer in på förlossningen direkt säga att jag vill ha ett snitt och helt enkelt vägra låta dom undersöka mig. Visst förlossningen kommer att fortgå som vanligt under tiden, men läkare och bm lär ju komma underfund med ganska snart att de inte kommer att kunna få mig på andra tankar och snitta istället. Har även fått ifyllt en aurorajournal där mina problem står, samt att min bm skulle skriva väldigt noggrant att läkaren vi träffat helt missuppfattat mig och att jag behöver få ett snitt om jag kräver detta.

Jag har hört att kroppen tar över och även om du inte vill krysta ut bebisen så kommer du att göra det.