Hur få tyst på ungen enligt Jesper Juul?

Nej, jag tycker inte det är fel. Det är helt rätt att ta leksaken från honom. Eller lyfta bort honom till ett annat rum. Han måste ju lära sig att man inte får bete sig hur som helst.

Om han är skrikig, högljudd och bråkig så finns det väl en anledning. Om föräldrarna bara gnäller kan det vara en ledtråd. Barn behöver uppmuntran, inte bara få veta när de gör fel.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad Jesper Juul tycker. Men det låter som om du är inne på rätt spår där. Man måste vara konsekvent. Säger man en sak så får man se till att lyfta på ändan och också genomföra den på ett sakligt sätt. Annars är det bättre att vara tyst. Om man gapar en massa åt barn och inte gör nånting förövrigt så stänger de iallafall snart av öronen.

Du kan sätta gränser som gäller hemma hos dig. Men du kan inte uppfostra honom i övrigt. Vad synd att föräldrarna inte gör det.

När det gäller att vara tyst tyckte jag det funkade bäst på mina barn att gå ner till dem och sänka rösten, nästan viska och tala om att man måste prata vanligt. De tänkte väl inte på att de skrek.

Knasiga leksaker som inte kan vara tysta när det behövs måste ju tyvärr vistas utanför. Du kan ju be honom om hjälp att få tyst på dom så de kan vara inne. Vänd på det liksom så han slipper vara "boven".

Du sätter gränser för vad som är okej hemma hos dig - inget konstigt och han kommer förmodligen att acceptera det ganska snabbt.

Juul skulle förmodligen säga att pojken speglar föräldrarnas beteende och förväntningar och att vägen fram är att ändra det vuxna beteendet och att samtidigt lämna över lite mer ansvar till barnet.

Brunello: Vad intressant! Vad menas med att lämna över lite mer ansvar till barnet, har du ngt exempel?

Ansvar för att kontrollera sin röst t.ex. (jag förutsätter nu att ni vet att barnet inte har något hörselfel). Man pratar med barnet om att man förstår att det är intressant att testa rösten vid olika tillfällen, och så pratar man om när det skulle kunna vara bra att ha en stark röst (ropa på hjälp) och när det är bra att prata med en liten röst (när lilla barnet ska sova). Bra här om barnet aktivt deltar i "problemlösningen" och så kommer man överens om vad man gör när man behöver prata med hög röst (är arg t.ex.) och hur man då ska hantera det, och så låter man barnet ta ansvar för att klara av det.

Lite komplicerat att förklara

Men, i ord uttrycka att man VET att barnet KAN SJÄLV och sedan låta barnet KUNNA SJÄLV också