Hej! Nu ska bonusen konfimeras. Hur har ni gjort vid konfirmation och student när ni inte kommer väl överens med mamman el pappan till barnet? Har ni haft festen ihop eller har det varit en fest hos mamma och en hos pappa? Min man har en minst sagt kass relation till sitt ex dvs bonussonens mamma, och jag tror inte att det blir någon bra stämning att fösa ihop de två släkterna. Hur gjorde ni?
om ni bor nära varandra i samma stad så kan ni väl ha två fester. dom barnet kan gå mellen...
Nu är man ju faktiskt ganska stor när man konfirmeras och jag tycker faktiskt att det är föräldrarnas förbannade skyldighet gentemot sitt barn att kunna uppföra sig en enda dag så att inte barnet blir lidande. Det är barnets stora dag, konfirmation som student, och en sådan dag ska inte föräldrarna få förstöra för att de inte kan komma överens. I framtiden ska väl inte barnet behöva ha två bröllop, två dop osv!!!!
Kan inte killen själv bestämma hur han vill ha det?
Vi hade en enda fest. Eller rättare sagt ordnade jag en fest som jag bjöd både min och pappans släkt på. Både hans och min släkt är så pass trevliga att de kan komma överens en sån här dag. Pappan och jag talar tyvärr knappt med varandra men han ställde ändå upp och deltog på festen. Men hans sambo och nya barn stannade tyvärr hemma till dotterns sorg.
Anonym (?) skrev 2009-05-20 21:51:21 följande:
Har aldrig haft och tänker aldrig ha någon fest ihop med mitt X.
Man kan ordna det genom fest olika dagar när det gäller födelsedagar, jular, konfirmation, student osv.
När barnen är så stora att de ska vigas, står de för kalaset och väljer själva hur de ska ha det - nu står jag för kalaset och tar beslutet om hur jag vill arrangera tillställningen.
Tack för era inlägg. Även om ni tycker lite olika så kan jag förstå allas åsikter. Vi bor i samma stad men att gå imellan två fester eller ha konfirmationsfest en annan dag än konfirmationen sker är sådär tycker jag. Det bästa är kanske att försöka ordna en fest eller fråga bonussonen hur han vill ha det. Vore kul att få tips från er som varit i samma situation.
För oss blev det total pannkaka.
Äldsta barnet konfirmerades förra året. Hon var på läger i en månad, ca 15 mil hemifrån, och det hela avslutades med en konfirmationshelg. Själva konfirmationen var på lördag eftermiddag, sedan var det middag för konfirmander och gäster, sedan visade de upp en show för gästerna, på söndagen var det högmässa med nattvard, sedan fika/mellis för alla och så hemfärd.
Lägret skickade ut information långt i förväg och talade om att man skulle anmäla antal gäster till de olika måltider plus övernattning, samt betala senast ett visst datum. Jag kopierade varenda papper och gav till pappan samma vecka som jag fått dem och vi pratade om att han skulle meddela mig och så skulle vi skicka in en gemensam anmälan så att det blev lättare för lägret. Sedan pratade jag med mina föräldrar och syskon, de talade om vad de ville vara med på (mina syskon valde att bara komma på söndagen eftersom de har små barn som inte orkar sitta stilla hur mycket som helst samma helg 
). Pappan hörde inte av sig över huvud taget. Sista dagen för anmälan skickade jag in papprena och betalade.
Vid själva konfirmationen så hade han fortfarande inte hört av sig, men han dök upp i alla fall. Jag närmade mig honom för att kolla om han hade anmält sig själv så att det inte blev något strul med mat och övernattning, men så fort jag kom inom hörhåll så skrek han åt mig att jag inte behövde oroa mig för han skulle minsann bara stanna över konfirmationsdelen i kyrkan och sedan dra hem igen. Varpå jag lämnade över barnen till honom och lät honom vara ifred. När vi skulle gå in i kyrkan så kom minsta barnet (8 år) till mig och sa att jag var dum mot pappa, jag stod som ett levande frågetecken och då förklarade barnet att pappa sagt att han inte vill stanna kvar på middagen eftersom jag var så arg på honom och eftersom jag inte ville att han skulle stanna kvar. ????? Med tanke på att jag varit väldigt mån om att se till att han också fick inbjudan och informationen, och att jag sedan inte sagt ett ont ord till honom efter det, så blev jag helt ställd och rätt irriterad. Barnen blev stressade och visste inte vilket ben de skulle stå på, jag tog min mamma åt sidan och spydde en hel del galla, och sedan försökte jag låtsas som ingenting. Efter konfirmationshögtiden i kyrkan så gick pappan fram till äldsta dottern (konfirmanden) och sa att han gärna skulle ha stannat men att han tänkte åka hem nu eftersom jag var så arg på honom.
Jag förstår fortfarande inte varför han betedde sig som han gjorde. Han har inte gett någon förklaring. Jag ser det som ett riktigt lågvattenmärke, att förstöra dotterns konfirmationsdag genom barnsligheter. Kanske tålde han inte att någon annan än han stod i centrum??
När nästa barn ska konfirmeras nästa år så tänker jag se till att själv bjuda in farmor och farfar eftersom de var ledsna över att ha missat barnbarnets konfirmation. Pappan hade inte nämnt ett ord om konfirmationen till dem...
Mamman hade fest samma dag för sin släkt och vi en annan dag för vår släkt.
Mina föräldrar och min "bonuspappa" (jag hade flyttat hemifrån när han kom med i bilden) har snällt fått hålla sig i skinnet på födelsedagar, bröllop och dop.
Och jag föser alltid ihop dem på neutral mark, aldrig hemma hos mamma tex. även om hennes trädgård är fantastisk att ha bjudningar i...
Jag tycker faktiskt inte om att ha dem i samma rum, det blir så konstigt. De brukar hälsa artigt på varandra och sen hålla sig i olika rum och grupperingar, mycket tacksamt 
Jag har fått veta nu i efterhand att mina föräldrar var pisseovänner när vi var små... men varken jag eller syrran har märkt nåt, så våra kalas var alltid gemensamma... och inget tjafs.
Det är jag jättetacksam för idag, och hade det varit otrevlig stämning mellan oss och min mans ex, så hade jag bitit ihop, sett glad ut och varit ett under av trevlighet för barnens skull. Min man också.
Nu behöver jag inte det, för vi kommer väl överrens med mannens ex.
Vad det gällde min konfirmation (och senare student) så hade vi fest hemma hos mamma och hennes man - såväl mammas och styvfars släkt som min pappa och hans fru med familj/släkt var med.
Ja det här fattar jag inte heller, det handlar ju egentligen bara om att uppföra sig som en vuxen. Man behöver inte kramas och bli kompis