Mentaliteten hos dagens golden retrievers av showtyp

Min goldenhanne var mycket aggresiv mot andra hanar.
På den tiden umgick jag mycket med goldens och detta var mycket vanligt bland hanarna.
Träningslusten finns överhuvudtaget inte, många förväxlar stressen med träningslust men när dom väl börjar träna så jobbar man verkligen i motvind även om jag sett något enstaka exemplar som bevisar motsatsen (men det har varit tikar)
Det är absolut en självständig hund, inte som en drivande jakthund och springer iväg men den är i sin egen värld mesta tiden.

Jag köpte min första golden då jag inte kunde något om hundar och tänkte bara att det var snälla barnvänliga hundar, men dom är inte snällare eller barnvänligare än dom flesta andra raser.

Hunden jag köpte efter den var en jaktgolden och skillnaden går inte att beskriva...

Vi har en "showtik" en bit bort. Hon som har den tränar hos samma instruktör som jag, så när jag är där och passivitetstränar Jörgen kolla jag på deras grupp.
Det finns ingen som helst motor i tiken, och inte heller någon motivation. Hon är snäll och trevlig i övrigt, ingen aggression eller stress, men otroligt svårtränad som följd av att hon är så... loj. Hurvida hon är självständig eller håller sig i närheten när hon är lös vet jag dock inte då de alltid har henne kopplad.

Har en goldentik med enormt mycket motor och träningsvilja.Är väldigt lättlärd och lätt att jobba med.

Vi har dock problem med henne att hon gör utfall mot andra hundar och ibland mot människor som ser "konstiga ut" i hennes ögon (tex stavgångaren på landet ,där det annars inte är så mycket människor.Vi bor mitt i stan annars och där bryr hon sig inte alls om människor ,bara vissa andra hundar.) Hon biter inte men skäller ,reser ragg och viftar på svansen samtidigt! Är väldigt jobbigt och de ggr hon gjort utfall mot andra människor så skäms man ihjäl (händer inte ofta ) men hon blir som blockerad och springer fram.
I vanliga fall är hon extremt lydig och vill verkligen göra rätt, men just i dessa situationer blir hon blockerad!

Tror dock att det beror på att hon haft en tuff start. Opererades första gången då hon var 12 v. (svalde en knapp!) och vid 1 åå bröt hon framtassen och blev då stelopererad med gips och 11 sövningar samt rehav ett halvår innan hon blev bra!!!

I min klubb har vi ett flertal goldenägare och här finns både show- och jaktvarianten.

Visst ser man en skillnad i hundarna, men det där med att show skulle vara loja, aggressiva och sakna motor känner jag inte igen från mina träningsvänner i alla fall.

En är svensk lydnadschampion med sin tik
En tävlar högre klass sök med sin hane
En tävlar lägre klass sök och elit spår med sin hane
En tävlar agility med sin tik
En tävlar öppen klass i jakt med sin hane

Samtliga jag har räknat upp här har av showvarianten och det är underbara och pigga hundar allihop.

Vi har under åren haft 2 stycken goldenhanar av showtyp (dvs ej jaktgoldens). Den ena föddes på 80-talet och den andre på 90-talet.

Den förste: Blev Räddningshund så det var inget fel på hans träningslust. Hur han var mot andra hanar vet jag inte eftersom jag var för liten då för att komma ihåg.

Den andre: Var en golden med krut i. Han var en valp mentalt ändå tills den dagen han avlivades. Han var väldigt undergiven andra hundar så hamnade han i slagsmål så var det enbart för att han blivit påhoppad och försvarade sig själv. Han tränades i bruks men nådde inga högre klasser. Varför vet jag inte då det inte var jag som tränade honom. Men jag vet att han hade problem med ett bakknä som bl.a. opererades en gång. Han var inte aggressiv och var en mycket stabil hund mentalt. När han var valp hade vi en vuxen hund (vallhundsras) som var rädd för skott/åska/smällare/osv. Men det smittade aldrig av på goldenvalpen. Han var alltid mycket stabil och snäll mot min bror som var liten då och min bror kunde göra vad han ville med honom. Jag brukade alltid säga att om en hundrädd ville komma över sin hundrädsla så var han en perfekt första hund att träffa för han var så otroligt snäll!

Oj, glömde svara på några frågor:

Den andra: Han var väldigt fäst vid sin förare och hans värsta mardröm var att han skulle komma bort från henne. Så på det sättet var han osjälvständig.

Om bara ägaren är den rätta är nog goldens underbara! Men det finns ju vissa saker i mentaliteten som iaf inte jag uppskattar om hunden (liksom alla andra raser) hamnar i fel händer.
Golden verkar alltid snälla, och är tyvärr en sådan ras som folk gärna springer fram till för att hälsa på osv, men goldens är också en sådan ras som inte springer och gömmer sig om de blir trängda/rädda utan i normalfallet så biter den. Goldens har också lättare att känna sig trängda än många andra raser. Sen är många dessutom väldigt sega och svårtränade, plus att de likt labradorer har väldigt lätt att gå upp i vikt just för att de är så loja

Plutteli: Så Goldens skulle vara närmare att bita än andra raser? Det tror jag inte en sekund på. Vår andra hane undvek aggressiva hundar (kommer inte ihåg den förste tillräckligt bra). Jag behövde aldrig koppla honom när vi mötte aggressiva hundar (som var kopplade) för jag visste att han kommer gå en omväg runt dem för han tyckte att de var obehagliga. Precis som alla andra hundar så kan de känna sig trängda men som alla andra hundar (som är friska i huvudet, vilket de flesta är) så varnar de först genom att morra. Vilket vår gjorde totalt 2 gånger under sitt 11-åriga liv (både gångerna var det en trängd situation men ingen av gångerna bet han). Enda gången i sitt liv han försökte hugga en människa var den dagen han avlivades. En person skulle undersöka hans tass och det gjorde så ont (pga artros) så att han försökte hugga. Då visste vi att han inte ville mer.

Däremot så är goldens mycket tåliga. När de har ont är det svårt att se det på dem för de mörkar gärna smärtan. De vallhundsraser vi haft har varit betydligt "pipigare" när de har ont.

Men har man Golden så måste aktivera den annars blir den fet och slö. Bara för att en Golden är lugn betyder det inte att den fått den aktivering den behöver. Det är inte som med en Bordercollie som visar tydligt när den är understimulerad utan en golden blir bara slö och likgiltig efter ett tag om den inte fått jobba och tänka.

Jag tränar mycket med min goldentik,extramycketför tränare då vi har problem som jag beskrev tidigare (och som tränaren enbart trot beror på allt hon råkade ut för som liten/ung hund.)

Där tränas andra golden ,liksom andra labbar då vi även tränar apport/spår och INGEN är loj eller seg ,tvärtom. Mycket aktiva hundar med mycket motor.
Inga tjockisar heller, så jag tror nog det beror på vad man ger hunden att äta samt hur mycket motion de får...
Det finns väldigt många fördommar om golden märker man bland folk som inte har den rasen!

Vår egen tik är mer än aktiv.Vill hela tiden hitta på saker och trivs bäst när hon får jobba /träna.