Känner du någon som blivit underkänd på sin opponering för examensarbetet?

Om vi säger så här: Du bör ju veta vad du snackar om. Din egen uppsats bör du kunna i princip utantill (inte så att du ska återberätta utan kunna besvara alla tänkbara frågor som har med din uppsats att göra). Du måste även inge ett intryck att du verkligen har satt dig in i den andres uppsats.
Kolla gärna om den som skrivit uppsatsen motsäger sig själv någonstans, då kan du ifrågasätta det Är det ngt i uppsatsen som du känner att du inte riktigt förstår/greppar? Lyft då fram det och kom gärna med förslag till förbättring (konstruktiv kritik om du ska bli godkänd!), något som du själv hade velat veta mer om? Har h*n fördjupat sig i "rätt" saker så att det överrensstämmer med titeln och förrordet?

Hoppas jag har hjälpt till lite Man måste vara rätt oengagerad om man ska bli underkänd på en opponering!

Det finns gott om folk som är helt oengagerade när de ska opponera... De har inte läst uppsatsen, hakar upp sig på formalia, kommer bara med ogrundad kritik eller gnäller på saker som inte ens är "fel". Jag kan tänka mig att det är sånt som gör att man blir underkänd, även om jag aldrig har hört att någon blivit det (trots att jag varit på ett flertal riktigt dåliga opponeringar).

Saker som (enligt mina erfarenheter) brukar uppskattas vid en opponering är en tydlig struktur, där man diskuterar syfte, frågeställning, metod osv. (inte gå igenom uppsatsen sida för sida). Dessutom kan det vara bra att försöka varva positiv och negativ kritik.

För det första: opponering handlar inte om att totalsåga den uppsats man ska opponera på. Det handlar om att ställa frågor som ska öka förståelsen för arbetet de har gjort, att se hur uppsatsförfattarna har tänkt, om de gjort tankevurpor någonstans, om de använt en passande metod för uppsatsen etc. Fokusera alltså inte på att hitta fel och brister, utan kom med frågor och konstruktiv kritik. Och viktigt är följande: formalia som stavfel och liknande markerar man i ett utskrivet exemplar av uppsatsen och lämnar till uppsatsförfattarna. Ta INTE upp det på opponeringen.

Här är bara några tips jag kom att tänka på:

- Har de tydligt beskrivit syftet med uppsatsen, vad frågeställningen är, varför man väljer att undersöka just detta osv osv..

- Titta på metoden. Är den väl beskriven? Har de använt sig av någon särskild metodbeskrivning? Har man utfört undersökningen på ett bra sätt?

- Har uppsatsen en röd tråd?

- Hur väl knyter de ihop frågeställningarna i början med slutsatserna och slut diskussionen? Är slutsatserna rimliga med tanke på resultatet?

- Vad har de använt för källor, är de trovärdiga? Är de diversifierade (dvs. inte bara exempelvis internet eller bara skolböcker)

Tackar för era svar!

Ja, tyvärr. Men i det fallet var det inte själva opponeringen som gjorde att hon inte klarade sig tror jag. Hon hade generaliserat alltför mycket i sin uppsats samt vinklat slutsatsen på ett sätt som hon redan i inledningen teoretisk tagit avstånd ifrån. Dessutom visade hennes analys att hon inte riktigt förstått vad hon gjorde då hon resonerade helt tvärt emot det hon tidigare kommit fram till i empirin. Jag tyckte mest synd om henne och förstod ärligt talat inte varför handledaren hade valt att släppa upp henne när det fanns sådana uppenbara felaktigheter och brister. Det var inte alls roligt att vara opponent då heller ska tilläggas...

om du menar att opponenten blivit underkänd så nej :ALDRIG!!! Nu läser jag förvisso på lärarprogrammet, men det är enligt mig för FÅ som underkänns på sin opponering. Här är det ungefär som att sitta och fika och prata om vädret. Jätteoseriöst.

Jag har suttit med när en kompis blev totalt sågad på sin uppsats och underkänd. Hennes handledare var oerfaren och skulle aldrig släppt upp henne. Uppsatsen hade stora brister. Examinatorn skulle slagit larm och hon skulle inte fått gå upp.. Hemskt för opponenten.Fruktansvärt traumatiskt och jobbigt att vara där.

Sorry läste slarvigt ni talade om opponeringen. Inte varit med om det men kan tänka mig att det förekommer att opponenten blir underkänd om han inte är påläst och aktiv.

Man blir inte underkänd om man läst uppsatsen och har normalbegåvade frågor. Man behöver inte vara högtravande, allvarlig eller superakademisk. Man får smutta på kaffe och svära lite bara man är sådär lagom insatt.

Jag har varit med om att en opponent blev underkänd, men hon kunde bara kläcka ur sig en sammanfattning och ingenting mer, så det var inte så konstigt.

Jag har aldrig varit med om att en opponent blivit underkänd, men däremot har jag faktiskt varit med om att opponenten blivit milt tillrättavisad för att den var för kritisk. På min institution brukar uppsatsseminarierna vara ganska trevliga och man fokuserar på att ta upp både positiva och negativa saker. Konstruktiv kritik på ett schysst sätt, utan att det blir oseriöst.

Jag brukar ofta börja med saker jag tycker är positiva med uppsatsen. Är resonemanget lätt att följa? Känns texten sammanhängande? Är det en intressant frågeställning? Sådana saker... Sedan leda in det på eventuella brister i utförandet. Kanske finns det något som man borde ha utvecklat mer? Något som fattas? Sedan säga några avslutande, sammanfattande ord.

Eventuella stavfel och liknande ska inte tas upp, men ofta blir författaren glad om den får sådana kommentarer efteråt (nedskrivna) så att det kan rättas till innan den slutgiltiga versionen lämnas in.