Det känns som jag ska gå under snart.
Mitt hjärta har gått i tusen miljoner bitar,medans min stora kärlek har lämnat mig för alltid,för en yngre tjej.
Vad gjorde ni när kärleken tog tvär stopp och kvar stog du med hängade haka och inte fattade nåt?
Snälla hjälp vill bara dö.
Jag vett hur du känner dig. Har varit i samma sitts själv för inte allt för länge sedan.
För mig slutade de dock bra och allting löste sig mellan oss och nu har vi de bättre än någonsin.
Men de bästa du kan göra just nu är att omge dig med människor som får dig att må bra. Vänner, familj.
Försök hitta på saker o inte bara sitta inne o tycka synd om sig själv.
Även fast de är just de man vill göra så blir de inte bättre av de, snarare tvärt om. tyvär.
Lider mig dig och hoppas att de kommer kännas lättare snart.
Som man säger, tiden läker alla sår. eller åtminstonde lindrar lite.
Ushh.. Jag har träffat en man som lämnat sin sambo för mig. :( Eller dem hade massa problem innan osv..
Känner mig verkligen jätte hemsk, men jag älskar verkligen den här killen..
Ushh nu börjar jag nog gråta;(
Kämpa på Ts.. du kommer träffa någon som är bättre och yngre du med :)
Ja jag vet inte vill bara försvinna,det är roligt för dom som kan hitta tillbaka till varandra igen 
men nu är det slut för alltid mellan oss min stora kärlek.
Sen till dig anonym: gråt inte,jag har nyss fått lära mig att det finns inga regler i kärlek har man känslor så har man. Bara för oss som blir lämnade att gilla läget tyvärr. hoppas ni oxå får det bra tillsammans.
Allt du kan göra är att fortsätta att sätta ena foten framför den andra dvs fortsätta. Det är inte enkelt men det går. Omge dig med dina vänner och sätt ena foten framför den andra. Men vad du än gör - gå inte tillbaka till honom.
Anonym (krossat hjärta) skrev 2009-05-31 22:19:52 följande:
Anonym (vet) skrev 2009-05-31 22:20:03 följande:
Usch jag lider med dig! Det är alltid jobbigt att göra slut och behöva "komma över" en person. Framför allt när det inte alls var ens eget val. Det känns som om någon ryckt bort en stol under ens fötter... Men du vet den där klyshan om att tiden läker alla sår. Den är sann. I alla fall gör tiden att såren blir mindre och mindre även om en del sår lämnar kvar ärr som syns ibland men som oftast inte känns. Mycket metaforer... :)
Men ta en dag i taget, en minut i sänder och en dag kommer du vakna och helt plötsligt inse att du mår rätt bra igen! Jag vet att du inte kan tror det nu, men jag lovar att det är sant. Så koncentrera dig du bara på att försöka klara dig igenom dagarna så kommer den dagen rätt som det är.
Tillåt dig att få panik och stanna upp. Det går ju över efter ett tag. Och panikattackerna kommer komma mer och mer sällan och till slut kommer det kännas ganska bra. Jag och mitt ex gjorde slut för 8 månader sen. Vi hade dock bara varit tillsammans i 2,5 år. Jag hade också panikattacker konstans fram till jul dvs 2 månader. Efter jul och fram till mars hade jag panikattacker då och då och gick runt och var lite allmänt låg. Nu åtta månader senare börjar jag känna igen mig själv igen. Jag kan skratta igen med hela hjärtat, jag är inte bitter längre. Jag kan fortfarande inte säga att jag är glad att det tog slut och jag vet inte om jag någonsin kommer komma dit, men jag har helt accepterat det och jag tror att jag kanske kanske börjar bli redo att träffa nån igen. :)
Så det finns hopp! Och du kommer må bra igen. Och du kommer bli kär igen. Du måste bara ha tålamod. Räkna dagarna så ska du se att om ett halvår känns allt lättare och om ett år är du nog glad igen. Det låter länge, men det går fort. Ta en dag i taget och försök hitta små saker så att du i alla fall har roligt ibland. Jag började dansa bugg och den första tiden var den 1,5 timmen i veckan den enda tid då jag var någorlunda glad. Så det kan jag rekomendera. Man träffar glada människor och får dansa till glad musik.