Fin dikt

Magen känns så konstigt tom,
hjärtat värker och själen skriker.
Tårarna rinner ner för mina kinder.
Mina läppar kan le
men sorgen i mitt hjärta kan ingen se,
jag är så fruktansvärt ledsen.

Tomheten borrar sig in i mig,
ångesten och ensamheten smyger sig på för att sen slå ner mig totalt och jag tänker varför...

Varför är livet så orättvist, varför fick jag inte ha dig hos mig, vi skulle ju mötas snart du och jag.

Nu är fotot av dig det enda jag har
men du finns ändå med mig i alla dar.
Du finns ständigt i mina tankar,
saknar dig så mitt älskade lilla barn.