Fler med ordinerad vila för sammandragningar?

stackare! vet hur det känns, blev beordrad vila när jag väntade mina tvillingar. fick tidiga sammandragningar redan i v 19-20 så jag blev sjukskriven och beordrad att jag var tvungen att ta det lungt.
nu stannade tjejerna i magen ända till v 34+4 och föddes friska så jag är överlycklig men det var massor med sega veckor
lycka till
Anki

oj hur kan du räkna dom då?
Jag har haft mycket sammandragningar hela grav men inte blivit beodrar vila för det.
Du får la köpa hem massa filmer och gottit till det och ligga i soffan lr sängen.
Segt jag vet hehe. men é ju lite tidigt fr bebis att komma nu.

Jodå tack..! ;)
Fast jag har inte sådana sammandragningar att jag skulle kunna räkna dem, utan min mage blir som en fiolsträng så fort jag reser mig och aktiverar mig. Jag sjukskrevs 2v. efter att läkare nummer 2 sagt att jag "MÅSTE vila och dra ner på tempot". Jag hade då jobbat ca 100h övertid sedan slutet på januari, för jag orkade massor och är med i ett kul projekt på jobbet... Å eftersom jag är van att hålla tempot uppe både fysiskt och mentalt så kändes det helt sjukt att jag skulle dra ner på tempot ännu mer än vad jag tyckte jag redan gjort.. Men ONT gjorde det ju, så nånstans fick jag ju bara inse det hela...

Jag sjukskrevs 2v helt å hållet i vecka 29.. (då hade jag gått med denna smärtan så fort jag aktiverat mig i ca 3v redan..) Sen nu sedan 1v. så arbetar jag 50% av min tjänst och sjukskriven resten.

Jag undrade som du; "vad sjutton ska jag sysselsätta mig med nu".. blev vansinnigt rastlös å kunde inte släppa jobbet mentalt riktigt.. Men jag fick TVINGA mig själv att låta kroppen vila.. ligga raklång i soffan.. äta regelbundet & i lugn och ro, pyssla hemma.. göra korta små ärenden och sen hem igen, osv. Det tog nog ca 5 dagar innan jag "landat" men sen så insåg jag hur bra det var för kroppen!! Att vara gravid är verkligen ingen sjukdom - MEN det bör tas på allvar när kroppen signalerar att den är för stressad...

Du som är så långt gången när detta börjat, borde väl "boa" som sjutton?! ;)
Göra fint hemma.. pyssla med bebisgrejorna du ev. har inhandlat.. skriva ner dina tankar inför förlossningen.. osv :)

Jag menade det där att man ska alltid tänka på att graviditet är ingen sjukdom.. folk anser ju så. Å det är det verkligen inte, det är ju ett friskhetstecken!! Men det kan också uppstå saker som gör att man får respektera sin kropp och vad man känner mer än man kunnat föreställa sig.

Jag tyckte inte heller att jag var stressad - tills jag blev sjukskriven helt då i de där 2 veckorna och liksom kom lite "outside the box".. Då insåg jag att eftersom det tog flera dagar för mig att kunna slappna av och göra ingenting överhuvud taet.. då har man nog en del på hjärnan.. Men så ÄR ju mitt jobb, och jag behöver ju sköta det liksom tyckte jag.. Yeah sure! De klarar sig bra utan mig - det måste dem! Å nu är det ingen som ens frågar om vissa saker på jobbet - jag har påtalat för min chef hur läget måste bli om jag ska tillbaka och det var inga problem. Hon har satt mig i administrativt arbete istället. Perfekt! Å nu räknar jag dagarna tills jag slipper jobbet ;) Samtidigt som det ju känns heeeelkonstigt att man sen inte ska dit på jättelänge... Minst ett år :)

Är i vecka 29 och blev sjukskriven för sd för en vecka sedan och blev ordinerad sängläge eller knappt någon rörelse alls.
Skriver i en liten anteckningsblock hur många sd jag har under en halv dag t.ex.

Jag gör inte så mycket under dagarna eftersom jag måste ligga eller halvsitta, jag ägnar mig åt att surfa och se på filmer som jag alltid har velat se men inte hunni

TS: hur har det gått idag ??

Så, nu har jag varit hos läkaren....

Rent påverkningsmässigt (kroppsligt) så såg det bra ut. Livmodertappen var inte påverkad, så jag blir inte ordinerad någon sängvila. MEN han vill inte att jag arbetar.

Jag fick en av de här läkarna som förstår att vissa jobb är inte 8-17, som förstår att bara för att man SKA jobba 75% så minskar inte ens arbetsbelastning.
Sammandragningarna kommer av att jag måste hinna göra en massa saker, jag stressar ofrivilligt och omedvetet. Jag hinner inte under en dag på mitt jobb ta en paus och bara stanna upp, det finns helt enkelt inte tid med det. Min chef har försökt att avlasta mig på alla sätt och vis han har kunnat, men de tider som råder nu gör att mer och mer frågor hamnar på mig.
Till och med min chef tyckte att det var skönt för mig att jag fick bli sjukskriven, eftersom han varit rädd för att mina sammandragningar ska skapa problem.

Och nej, det är absolut ingen sjukdom. Jag är inte sjuk, jag vill kunna jobba! Men min kropp vill inte riktigt fungera med mig!
Har jag under en arbetsdag 40-50 sammandragningar innebär detta 40-50 moment av störning (utöver all annan störning). Tillfällen då jag helt enkelt måste stanna upp och bryta koncentrationen, det här tar jättelång tid att ta igen.

Nu hoppas jag bara att de börjar göra mindre ont när jag får vara hemma och vila upp mig lite, ställa om kroppen på att den ska få sin vila! För det är ju faktiskt inte sammandragningarna i sig som är problemet, utan det är min kropp som skriker att det räcker!