Hur jämställt är det hemma hos er?!?

Vi har varit föräldrar i sex veckor. Jag har haft turen att ha min sambo hemma mestadels dessa sex veckor då han jobbar inom showbranschen och arbetar säsongsvis höst och vår. Nu försvinner han bara iväg på träningspass och tillfälliga jobb spom dykinstruktör. Detta gör så klart att jag har mer hjälp hemma än en "normal" familj. I höst kommer han vara borta fyra kvällar i veckan då det är föreställning, så det är samma sak då.
Sen Thindra föddes har han fixat det mesta praktiska. Till min förvåning har han redan sett mina behov innan jag ens hinner be om nåt. Han dammsuger, tvättar och fixar det mesta i köket. Innan Thindra kom tvättade jag mest, men dammsuger däremot aldrig. Från början var det för att jag hade problem med ryggen, men nu har det blivit en bra uppdelning. Han dammsuger, jag plockar iordning. Han springer till tvättstugan, jag viker och lägger in det. Borrar, målar mm fixar jag för att han tycker det är trist och jag gärna pysslar. Ekonomin har jag bäst koll på. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen och han verkar också mycket nöjd.

Jag tar ju mycket med vår dotter just nu, men det är ju för att mammabehovet fortfarande är så stort och jag bär på maten.

Jag har jobbat i 1 månad, så jag har blivit bortskämd av gubben får jag motvilligt erkänna...

Nu har vi ju inte fått vårat barn än, men det är inte det minsta jämställt hemma hos oss..

Min sambo gör praktiskt taget allt hemma hos oss.. Lr iofs tvättar jag, fast då är han alltid med.. städar gör jag ibland, men oftast han och oftast diskar han och alltid lagar han maten om jag inte skriker efter hämtmat..

Så det ska bli intressant att se hur det blir efter bebisen kommer..

Men som sagt, det är inte alls jämställt hos oss

Vi brukar städa tillsammans. Jag sköter tvätten för att jag vill det. Min sambo lagar ofta maten, men vi brukar iofs dela på mat och disk. Jag organiserar och planerar samt sköter det "ständiga plockandet". Min sambo sköter allt som har med bilen att göra, reparationer osv. Vi handlar tillsammans. Jag skulle vilja att min sambo blev bättre på att plocka upp efter sig så att jag inte behöver irritera mig på det och själv ta rätt på det.

Hos oss är det väldigt jämställt. Vi delar ungefär lika på allt. Kör mycket på varannan gång och varannan dag när det gäller det mesta. Lätt att dela upp ansvaret med lillkillen också då jag inte ammar.

Vi har det jämställt här. Jag gör det jag trivs med och mannen gör det han trivs med. D.v.s jag diskar, städar, lagar mat...han betalar räkningar, fixar cyklarna, lagar mat. Vi hämtar/ lämnar på dagis båda två. Går dessutom på samma skola, så vi träffas där också...det är nästan som om man är tillbaka på gymnasiet...mysigt!

Glömde....han handlar också. En gång i månaden så åker vi och storhandlar. Tar bussen och åker tillbaka med 6st kassar. Teamwork!

ja..inte så jämsställt men jag trivs...jag städar fixar och donar..tvättar och diskar....min sambo jobbar skift och den tid han e hemma uppskattar jag att han umgås och leker och hittar på roliga saker med barnen....matlagningen delar vi på...han lagar när jag inte känner för det...när man e mammaledig och jämt är med barnen kan det va ganska avkopplande och stå och laga mat ifred medans han busar...Han kan ta tag i dammsugarn och fixa han med...men jag tycker inte han behöver hjälpa till så mycket....
Men så länge båda parterna är nöjda kan man göra som man vill tycker jag

Här är det inte jämställt. Det är jag som fixar o donar. Får ibland puffa på honom så det blir något gjort.
Det var bättre innan Filip kom då han hjälpte till mer. Även under grav. sista månader var det jag som drog det största lasset, fast han sa till mig att ta det lugnare så hjälpte han inte till ändå. Lika bra o göra det själv så blir det gjort.

min man sköter tvätten och jag stryker den. vi delar på disk och städ. men matlagningen står jag för
vårt problem är nog att hålla undan i reklamdjungeln. allt samlas på köksbordet i jakt på lite billigare priser. sen byggs högen upp tills man nästan inte ser bordet kanske inte riktigt så illa men trist är det...