Litium

Ingen annan som är insatt på litium här?
Då är en av mina farhågor besannade, att det är bara jag och kanske någon annan som tar litium...
Jag skulle bara vilja komma i kontakt med någon annan som tar litium för att bolla lite med denne....

Jag äter Litium. Den Är faktiskt inte alls så farlig. Man tar blodprov hela tiden för att se att det är rätt mängd i blodet. Om man har rätt dos är inte Litium farligt.
Litium är väl beprövad, har funnits sedan 50-talet. Man har lägre doser nuförtiden och då blir inte biverkningarna lika stora.
Jag har blivit hjälpt av Litium, jag sjunker inte lika djupt ner i depressionerna.
Förr användes litium bara till bipolära (=manodepressiva) men man har sett att den också skyddar mot djupa depressioner.
Jag var darrig i händerna i början nu har jag inga biverkningar alls , tror jag.

jag äter oxå litium samt setralin o ja bara avgudar den medicinen..

själv är jag manodepressiv o mig hjälper den helt otroligt alltså...

jag vet inte vart jag skulle vara utan den medicinen..

Du får gärna bolla några tankar m mig TS!!!

Åt Litium pga manodeppressivsjukdom.
Man blir j'vligt törstig.

Slutade med den och började med en annan. Tyckte det va jobbigt med alla provtagningar ibörjan också.

Anonym; tack för ditt svar, jag är ju i samma sits som dig, har blivit insatt på litium pga depressioner... och självklart så finns det inget annat jag skulle vilja mer än att depressionerna blerv färre eller inte fullt så kraftiga... Jag har inte som du blivit darrhänt men jag är oerhört törstig, går på toaletten ofta, har fått mkt mkt torr hud... Det är väl inga oerhörda biverkningar men jag blir ändå lite orolig när alla man berättar för tittar på en som att man vore ett psykfall, i och för sig så är jag ju det.....

mysmys75: tack för ditt svar! Min läkare har utrryckt sig som så att jag har en sårbarhet som gör att jag kan utveckla bipoläritet? Hon är på semester nu så jag kan inte bolla med henne just nu... Fram tills idag så har jag ju endast haft depressioner och inga maniska, psykoser eller hypomaniska skov.. vad jag tror i alla fall....Men om du inte vet var du hade vart utan litium (tar samma sort som du) så måste den ju vara bra... Det som oroar mig är bara att varenda en som jag talar om det för ( en del av dem arbetar i sjukvården ) blir nästan ( jag har ibland en tendens att överdriva saker :)) helt förstörda när jag säger att jag äter litium.... medans min läkare pratar om att hon hoppas att jag tillhör den grupp av människor med upprepade depresioner som blir hjälpt av litium.... och att det inte är någon fara så länge man följer rekommedationerna och tar alla blodprover som krävs.....

Jag vet nästan varken ut eller in längre......

det svåra m litium kan vara att få rätt dos inställt, mem m hjälp av blodprov o att du känner helt enkelt hur du mår så kommer d ordna sig...

När jag börja m litium fick jag ungefär liknande responser o se för mig har medicinen hjälpt över förväntan...

så dom fick lite på näsan så att säga...

jag tror iofs att d inte bara hjälper att äta litium utan att man måste ha något antidepressivt oxå som backar upp..

jag finns här om du vill ha nån att bolla med

Kram

o du du e inget psykfall glöm aldrig det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Litium gavs ju till de svårt sjuka manodepressiva patienterna på 50-60 talet i höga doser. Det är klart att litium blev förknippat med gamla mentalsjukhus.
Men när vänner och bekanta blir förfärade beror det ju på okunskap och gamla fördomar.
Jag kom ihåg att jag fick torr hud i början och klåda i hårbotten, det var hemskt. Men det gick över.
Litium kan ta lång tid på sig att visa full effekt. Tom 1 år!
Jag har ätit litium i ett år nu och jag är mycket bättre nu än när jag började.
Men i höstas trodde jag att det inte hjälpte alls. Men nu kan jag se att Litium har hjälp mycket.
Jag har som sagt bara haft djupa depressioner men de är inte alls lika djupa längre.

Hej!

Jag är helt ny här på forumet och sökte information om Litium. Jag är nyligen insatt på det nämligen pga min bipoläritet. Jag är dock mest intresserad utav om det är någon konflikt mellan att bli gravid och äta Litium. Främst för att Litium kan ha mindre effekt om man börjar med den igen efter att ha slutat. Jag har läst någonstans att det är okej att vänta barnet och äta Litium men att man inte får amma. Jag tror det stod så i alla fall. Jag har i alla fall stor förhoppning på Litiumet och att jag endast ska behöva ta den medicinen.

Min litiumsjuksköterska berättade för mig att man med hjälp av blodprov nu kunde äta litium under graviditet. Det verkar vara nytt.
Tänk på hur väl prövad den här medicinen är jämfört med många SSRI mediciner.
På 60-talet rekomenderade man manodepressiva att inte skaffa barn pga Litium.
Det här med graviditet var ganska nytt sa hon så alla rekomenderar nog inte gravida att äta Litium.

Ts här igen har vart iväg ett tag med familjen på lite semester...

Min läkare har fortrarande semester...

Känner fortfarande oro över medicinen, men det känns som att den inte är lika stor längre. Kanske kan den hjälpa och det skulle ju vara jätteskönt i så fall.

Känner mig lite låg idag men det kanske ändrar sig... Funderar mycket på det som varit och tänker väldigt mycket på mina barn hur de har det/har haft det under de perioder jag mått dåligt.. känner mig inte precis som den bästa mamman