Varför förväntas man vara anträffbar dygnet runt bara för att man har mobiltelefon?

Jag screenar, svarar när jag vill och svarar oftast inte på okända nummer. Kanske ohyfsat men jag är definitift inte tillgänglig dygnet runt bara för att jag har mobilen med mig. Är det nån som är ihärdig så är det bara att lämna ett meddelande.

Så gör jag.

Anna

Ser jag till att "inne"telefonen är med när jag går ut eller kopplar om den till mobilen så ringer ingen, MEN om jag inte tar med mig någon av telefonerna ut så ringer det ibland flera stycken...
Samma fenomen inträffar om jag lägger mig för att vila middag när sonen gör det. Då ska det ringa massor, men om jag passar på att greja när han sover så ringer det inte alls.

Det värsta är väl ändå folk som ringer först på hemtelefonen 1 gång och om det är upptaget eller ingen svara så ringer de direkt på mobilen fast det inte var något viktigt de ville.

Jag vill verkligen inte vara anträffbar hela tiden, har (periodvis) telefonen avstängd mer än på, och stänger ofta av ljudet så att jag ser vem som ringer och kan välja om det passar mig att prata just då och så.

Folk har vant sig - de ringer inte mig så mycket nu... Men jag föredrar att få sms, så det är bara bra.

Jag är inte anträffbar hela tiden, fastän jag har mobil. Ofta glömmer jag den hemma faktiskt... Inte heller hemma är jag anträffbar jämt. Det händer att vi skiter i att svara när telefonen ringer, för att man bara inte ORKAR prata med den som ringer just då. Det kan vara någon jag tycker om som ringer, men ibland vill man bara inte prata. Förut kände jag mig mer "tvingad" att svara, men jag håller på att lära mig att man faktiskt kan låta bli om man vill. Men det är svårt.

Ett annat fenomen är det här med nummerpresentatör. Har man en sån så är det lag på att ringa upp, kan man tro. Det är jag dålig på. Har de ringt mig, och ville nåt viktigt, så får de väl ringa igen. Vänner till oss har gjort revolt och kastat ut presentatören. De svarar helt enkelt om de vill, annars skiter de i det, och de struntar i vem som ringer när de inte är hemma. Jag är inne på samma spår...

Lika bra att vänja sina nära och kära med att man aldrig har mobilen med sig.....och om de ringer och man svarar är det bara en lyckoträff.
Jag har mobilen mest för att själv kunna ringa om jag behöver, och jag retar mig på folk som aldrig kan vara utan sin mobil och svarar när de sitter på jobbet, eller mitt i en middag, i kassakön osv....man får väl ha lite mobilhyfs!

jag har slängt min mobil. Tänker inte skaffa ny. Har varit mobilfri i omkring tre år nu.

Åh, nummer presentatören håller jag med om. Min mormor har satt det i system, om hon ringer till nån och inte får tag på dem, väntar hon att DOM ska ringa HENNE.
-Ja, dom ser ju att jag har ringt, säger hon och förväntar sig att dom ska ringa upp.

Själv tycker jag att om nån har ringt när man har varit ute kan dom väl ringa igen om det var viktigt. Mobilen har jag dock med mig nästan överallt, men det är bara älsklingen som ringer på den eller skickar söta SMS och dom vill jag ju inte missa!

åh vad underbart! hatar när folk förväntar sig att man ska ringa tillbaka bara för att de vet att de synts på ens presentatör! jag svara då med: lämna ett meddelande om det var något viktigt du ville, annars utgår jag ifrn att du ringer tillbaka. (det gjorde svärmor sur.) jag ser presentatören som ett sätt att screena samtal, och låtsas utåt som att vi inte alls har en (ja - vissa vet ju om den såklart...). likadant med mobilen - inte fasen är man tillgänglig jämnt bara för att man har den. har många vänner som mer eller mindre skäller ut en om man inte ringt tillbaka när de ringt utan att lämna meddelande! suck...

Tänker ibland att jag skulle vilja göra som Supermummy... Eller byta nummer och bara lämna ut det till nån ensaka person, som maken och ev. nån mer....

Nummerpres är ju en intressant uppfinning, min morfar har en... Han ringer alltid upp, oavsett om han vet vem som har numret eller inte. Ett tag funderade jag på vad han hade för superapparat, för han kunde ringa ibland och säga "du ha ringt" ... Då vart jag fundersam, om han verkligen kunde se mitt nummer. För jag har hemligt nummer. Men det visade sig att det bara är jag som har hemligt nummer som han känner, så varje gång det är hemligt nummer som ringt honom så ringer han mig.

Min kära mor är helt rabiat när det gäller telefoner. Själv drar hon ur den fasta telefonen när hon vill vara ifred, men om jag som bor i en 4:a och har en vandrande trådlös telefon inte svarar på 2 signaler så ringer hon på mobilen och undrar om jag har dött eller liknande.

Den gången hon undrade varför jag inte hade ringt tillbaka när hon hade ringt fem gggr samma dag så sa jag att nummerpresentatören var trasig, hade varit det ett tag och just då fanns det inga planer på att skaffa ny. Reaktion?

"Men då måste jag köpa en ny åt dig! Du måste ju förstå att du ska svara om jag vill ha tag på dig!!" Arg som ett bi var hon dessutom..

Det är härligt att veta att jag är så nära släkt med den kvinnan

Jag håller med TS. Jag har bara mobilen på om jag har lust att vara tillgänglig, det är långtifrån alltid, dessutom stänger jag av telefonen hemma om jag inte har lust att bli störd.
Jobbmobilen ligger kvar på jobbet, avstängd, när jag har gått hem och ingen på jobbet har mitt privata mobilnr.

Telefoner , ibland är dem bra att ha ibland mindre bra. Min chef är på semester så jag är tillfälligt ansvarig vilket innebär att jag även har jobbmobilen. Jobbar på hotellrestaurang och måste kunna nås av all vår extra & fast personal...om nån skulle vara sjuk etc..så härhemma har jag den mest på ljudlös-dem får prata in ett meddelande och jag kollar den med jämna mellanrum. Men jag har den på hela tiden och jag kan aldrig riktigt koppla av känns det som. Men, det är bara ett kort tag till (2 veckor) som jag måste ha den.

håller med... har en kompis som skickar 167567 sms när jag inte svarar för hon blir ju såååå orolig.. trots att hon vet att jag sällan tar med mig mobilen :P Det är störigt.

Alltså jag GARVAR ordentligt, det är kusligt likt mina egna tankar och irritation just kring detta "fenomen": Att man FÖRVÄNTAS vara anträffbar bara för att vi råkar ha mobiltelefoner! Så sjukt irriterande!!!

Jag har en specifik person i min närhet som retar mer och mer gallfeber på mig, just för detta beteende. Hon ringer om allt och ingenting, gärna sent på kvällen likaså! Som senast har hon ringt mig vid 22-23-tiden på kvällen, utan att det har varit något VIKTIGT! Jag blir regelrätt irriterad av det beteendet, punkt slut. Det har lixom ingenting med "socialt umgänge" att göra, snarare ser jag det som påflugenhet och brist på hänsyn! 

Jag har slutat att ringa tillbaka generellt sett. Jag har svårt att hålla en trevlig ton när jag känner mig "jagad" på detta sätt med telefonsamtal på olämpliga tider på dygnet. Då är det bättre att inte ringa tillbaka. Jag tänker också att om någon verkligen vill något relevant, då skickar de ett meddelande på messenger. Det är ju fullt rimligt: Om man söker någon angående en fråga eller whatever, då skickar man ett meddelande på messenger, när personen inte har svarat i telefon. För mig är det helt rimligt, men alla är vi olika....Och om inte jag får något meddelande efter att jag missade samtalet, då var det förmodligen inget viktigt! Så resonerar jag.

Folk som missbrukar sina telefoner genom att ringa ner andra är sjukt irriterande.