Blivande pappa

Det är nog helt normalt. Jag var också väldigt osäker först. Jag tror ärligt talat inte att abort skulle lösa något för just dig, samma oro skulle garanterat finnas där även om ni väntade några månader. Ungefär som när man står ombytt till badbrallor på en brygga och skall hoppa i kallt vatten. Du vet, man vill gärna stå kvar på bryggan en liten .. liten.. stund till. Men det blir inte lättare att ta steget trots att man väntar i 10 sekunder till.

Försök istället vända oron. Läs på, fixa med barngrejor, läs på mer och tänk ut hur du skall göra för att bli den bästa pappan! Tänk igenom alla praktiska grejer som hur det fungerar med föräldrapenning, barnvagnsmarknaden, blöjhyllan i affären, osv. Jag tror, helt ovetenskapligt, att vi män oroar oss mest för praktiska saker medan mammorna oroar sig för förlossningar och saker på det känslomässiga planet. Iaf första gången.

Helt normalt. Jag tror inte man kan vara "klar" till att bli farsa. Jag var 31 när jag fick min dotter och hade samma tankar som dig när frugan blev gravid. Och grubblandet fortsatte genom hela graviditeten.
Men när barnet kommer så tar instinkterna över och att vara farsa blir det mest naturliga i världen.

Hej!

Förstår din "oro". Jag var inte heller redo att bli farsa tills för 3 år sen. Var ganska klar med att förklara det till min fru och hon förstod. Hon har en son sen tidigare och hon ville absolut inte bli ensam med barn igen så hon tryckte inte på om fler barn. Sen började jag känna mig redo och då skaffade vi barn helt enkelt. MEN...innan gick min fru genom två aborter pga av min "ickevilja" till barn.

Så..jag förstår att man kan tveka, har ju gort det själv....._MEN_...du skriver "efter sommaren" och "några månader" i din text. Dvs ni verkar ha pratat om barn och att ni skall skaffa dem inom en snar framtid. Dvs inte som mitt fall, dvs låååångt fram i tiden.

Om ni ändå skall skaffa barn efter sommaren känns det spontant som att varför vänta? Du kommer inte vara mer redo då än vad du är nu. Själva beskedet från sin kvinna är man aldrig riktigt "redo" för. Du blev "bara" lite chockad vilket är en helt naturlig reaktion, speciellt för en man i din ålder. Försäk bara ta det lugnt och inse att detta är ju faktiskt bara ett led i det ni har talat om innan, dvs att skaffa barn. Tillverkningsprocessen är inte helt okomplicerad så att det sker nån månad för tidigt eller för sent är inte alltid så lätt att påverka (många får vänta i flera år innan de lyckas bli gravida...).

Har du nån bekant som är farsa (polare eller så). Försök ventilera lite med han isåfall. Det brukar hjälpa att prata om det.

Lycka till och grattis!

Tjenare! Det är nog fullt normalt. Själv är jag 19 år och blivande förälder. Vårat besked kom också som en chock och det var väldigt många tankar som snurrade. För det första hade jag inte gått klart skolan, och inte något jobb. Visste att jag hade jobb under sommaren och troligtvis fram till vintern men inget som är spikat. Funderade som dig.. Vi hade väll tänkt oss något år framåt då skola och allting var klart, men det kan man grunna på bra länge :) Hoppas ni fattar/fattat rätt beslut och att allting blir bra. Grattis och lycka till!

tjenixen... känner igen mig...

va 20 när vi insåg fakta... hade också pratat om det men jag trodde inte det skulle gå så fort... hade tänkt mig om något år lixom.. men det blev som det blev och man ångrar inte barnet...

men visst... ibland sliter det i förhållandet och man kanske har tänkt tanken att man borde ha väntat något år... men i slutändan kör... det är värt det

nu är knodden 5 och nr 2 e på g.... :) så lycka till...

Hej
Känner också igen mig i det du skriver, kände mig helt bort under en tid efter besked om att min dåvarande sambo var gravid.

Det finns en bok som är helt suverän och hjälpte mig otroligt mycket, den är skriven för pappor med mycket humor, bl a finns det lite om reaktionen vid besked om gravid sambo/maka. Läs den !

Författare: Dick Sundevall
Titel: Du ska bli pappa

Boken finns på Bokus och många andra sidor och bokhandlare.

Lycka till

Klart som korvspad att man är osäker, det har nog inget med ålder att göra.
Jag o tjejen satt för drygt 10 månader sen efter en blöt utekväll och prata om att vi inte var mogna o speciellt intresserade av att skaffa barn.
Vi skulle vänta kom vi överens om.
haha 2 veckor senare fick vi reda på att hon var med barn =)
Fanns ju inte direkt en tanke på abort, va hade vart tillsammans 5½ år ekonomin var väl inte den bästa men de kunde vart sämre...

Jag var 27 och tjejen 24, nu är han 3 veckor gammal och det är kul varje dag, men såklart jobbigt oxå till o från.

Känn efter lite först hur de känns för dig o snacka med tjejen, det blir ju annorlunda efteråt helt klart. Får ju planeras lite o säkert grälas en del..eller det blev de iaf hemma hos oss..men inget som inte går över.

Klart att Du kommer att känna oro osv. Jag är 27, har tillsammans med tjejen prioriterat barn framför bröllop och fick det bekräftat i förra veckan!

Om ni väntar, gör abort osv, så kanske det inte går nästa gång osv.
Ah skitsamma! Så länge ni är friska, o är glada så är det rätt!

Har du snackat med henne om dina tankar. Hon är säkert orolig hon med, ni kan ju finna stöd i varandra!

Lycka till brorsan!

Hej
Känner oxå igen mig i vad du kännde.
Det är viktigt att ni pratar med varandra om hur nu känner och tycker inför allt som ni står inför.

Lycka till.

Bara det att du har hittat till FL betyder att du bryr dig, nervösiteten känner jag också inför detta. Vårt första barn kommer i mars och jag har önskat mig en instruktionsbok av tomten (skämt). Håller med tidigare inlägg och jag själv fått svar på en del!
Tack för inlägget!

känner lika dant. visserligen är inte sambon gravid en men vi jobbar på det. Men jag känner mig rätt osäker vissa dagar känns det som att det är självklart att jag ska bli farsa å att det kommer bli grymt bra och nästa dag kommer tvekan tankar om hur jag ska klara det och är jag lämplig sof far, kan jag skydda och uppfostra mitt barn i det samhälle vi lever i och allra störst är frågan om hur man gör. Så släpper allt igen å det känns som världens självklaraste grej.

Flera bra svar i denna tråd. känns som dethär kommer gå bra.

Jag levde som i en annan värld i ca 3-4 dagar. Funderade på allt möjligt.
Tror det är normalt attfå panik.
Det är ett stort beslut och man måste tänka över det.

När det är dags är du redo. Föräldra skapet kan göra underliga saker med en när de kommer. Har tre barn var inte redo en gång. Men lite mer varje gång. Lycka till det blir en helt ny värld...

det tar en stund innan man vanjer sig vid den tanken, men så tycker jag det är med mkt här i livet