Han vägrar hjälpa till hemma!

usch.. jag bara gråter och känner mig totalt usel och värdelös...

Du är inte usel och värdelös, däremot verkar du ha en väldigt bortskämd son!

Ni är i stort sett två vuxna i ditt hushåll (om du inte har fler barn) och ni borde SEN LÄNGE ha delat på hushållssysslorna.

Mina barn är 4 och 7 och städar redan sina egna rum tex. Det kommer inte att komma som någon överraskning för dem när de med tiden ska börja tvätta och diska mm.

Jag tycker du gjort HELT RÄTT (förutom hotet att kasta ut honom kanske).

Det är nog dags att ni reder ut vad som gäller för att han ska få något öht.

Städa sitt eget rum, dammsuga hela hemmet regelbundet, kanske laga mat nån dag i veckan samt MINST lägga sina kläder i smutstvätten = månadspeng/lön.

gå genast och be om ursäkt, krama honom och prata. det är jättejobbigt att vara 15år försök att tänka tillbaks till din egen tonårs tid.

jag var omöjlig i den ålder,
försök vara bestämd men klar i uttrycket, jag tom slog min pappa en gång och jo, en massa,
nu har vi enormbraförhållande, för de visade att de bryr sig;)

så försök tänke positivt och att det går över...

kram och en sak jag tog från din presentation

..:::.. Jag tycker alla mammor och pappor är hjältar. När du känner dig misslyckad så tänk på att DU är den bästa mamman/pappan för just DITT/DINA barn..

Usch så jobbigt! Både du och sonen mår förmodligen dåligt över det som hänt/händer, han är i steget mellan vuxen/barn och vet förmodligen inte hur han ska bete sig.

Är du ensam med honom? Finns det någon fadersfigur som kan "visa" att även män måste ta sitt ansvar hemma?

Ja jag vet.. jag önskar jag kunde.. Men han har ju dragit här ifrån..

svarar han inte när du ringer? (nu bara förutsätter jag att han har en mobil )

sms:a kanske är bäst så det inte blir mer bråk i telefonen. skicka ett fint sms.

Jo.. Min sambo.. det tycker min son är rätt att han ska ta ansvar, men han tycker inte barn ska ta ansvar och dom ska inte behöva göra något alls tycker han. Men jag orkar inte plocka och städa efter mina barn som hans kompis mammor gör. Det konstiga är att jag ringde till tre av hans kompisars mammor för att liksom höra med dom hur mycket deras barn gör hemma och det visade sig att dom gör ju ingenting! Dom bär inte ens ut soporna! Jag förstår inte.. Men min son tycker ju förstås att jag är världens elakaste. Men han blir så verbalt elak mot mig så det skär som knivar.. men jag mår fortfarande sämst över att jag sa att han skulle få flytta! Idiotjag!

Vet inte om det kan hjälpa dig, men när jag hade "svårt" med sonen så skrev jag en dag ett långt brev baerat på det som hänt och mina känslor till honom och la på hans huvudkudde.

Jag jämförde olika beteenden mellan hur ett barn/3-åring gör och hur en vuxen gör. Det mesta gick ut på att en vuxen tar eget ansvar och med det egna ansvaret så kommer friheten. Kommer inte ihåg riktigt men typ:

* För att ett barn ska orka gå upp på morgonen så måste föräldrarna bestämma när barnet ska gå och lägger sig. - En vuxen tar själv eget ansvar och ser till att gå och lägga sig så att han orkar gå upp i tid på morgonen.

* Ett barn skäms för sina föräldrar. - En vuxen vet att föräldrarna är egna personer och att han inte behöver skämmas för dem.

* Ett barn vet inte hur en tvätt maskin fungerar utan väntar sig att föräldrarna ska ta hand om allt. - En vuxen tar eget ansvar, ser till så kläderna är rena, bestämmer själv vilka kläder han vill ha den dagen osv.

...ungefär nåt sånt. Det var minst 30 punkter i mitt brev, i samma veva som han fick brevet på huvudkudden så åkte jag på en konferens i 3 dagar, vilket var bra för då fick han tid på sig att fundera.

När jag kom hem var han en omvänd hand. Han sa aldrig något till mig om brevet, men jag vet via andra att han & hans kompisar diskuterat det livligt.