osäker
Hej,
Jag har nu tagit mod til mig och skriver för att höra om det finns någon där ute som känner igen sig i min situation.
Jag är skild och har två egna undrbara barn. Jag är nu förlovad med en man som jag varit tillsammans med i två år. Jag älskar honom men vi har stora påfrestningar i vårt förhållande. Han är äldre än mig, har två vuxna barn varav en vuxen dotter som är utvecklingsstörd och som bor hos honom varannan vecka. Mina barn är yngre och vi kan inte bo ihop pga att mina barn inte går ihop med den krävande utvecklingsstörda dottern.
Jag är alltid trött av mitt arbete ochy orolig för att inte kunna behjålla arbetet och därmed inte kunna betala hyran för den lägenhet kag o baren bor i. Min särbo bor ett par hundra meter ifrån mig och har en stabil ekonomi.
Mitt problem är att jag känner att jag inte orkar vara helgflickvän längre. Jag vill bo med min fästman, dela min tuffa vardag med honom. Men det är minst två år fram tills hans dotter får ett eget boende och jag har nu skuldkänslor för att jag käner att jag misströstar. Jag har en så tuff vardag självoch att bara träffa min särbo varannan vecka är för mig nästan plågsamt, för det är så jobbigt att skiljas åt o jag har nästan tappat hoppet om oss. Är det ngn som varit i en liknande situation?
