Barn med en missbrukare

Jag har en 6 årig dotter som har en pappa som är alkoholist. I vårt fall är det dock inte något problem eftersom dom inte har något umgänge. Han har träffat henne några gånger hos min syster eller hemma hos oss, då 2 timmar per gång och enbart med oss med. Nu är det dock 3 år sen sist och det verkar inte bli nåt mera heller. Sist jag hörde av honom var väl ett par år sen eller så och då ringde han bara för att han ville att jag skulle betala tillbaka underhållet åt honom....

Dotter ser min man som sin pappa (han är biologisk pappa till de andra 3 barnen). Hon vet att hon har en annan pappa hon inte träffar. Hon vet dock inte än om hans alkoholproblem, eftersom han inte finns med i vårt liv så ser jag ingen anledning att berätta om det än. När hon blir större kommer hon att få veta det, vet inte när än men kanske när hon börjar komma upp mot tonåren eller så. Hon har inte heller ställt några frågor själv än utan jag kommer att svara på hennes frågor den dagen hon börjar undra.

Okej. Mitt stora barn känner sin pappa väl, och tjatar om att få träffa pappa hela tiden. Han var nykter en lång period och de hann då få en riktigt bra relation. Vet om att pappa är alkoholist, men förstår nog inte riktigt vad det innebär. Mitt barn kan säga snälla låt mig åka hem till pappa, jag lovar att hälla ut hans öl så han inte blir full när jag är där. Det går ju inte, det vet ju jag som vuxen, men hur ska jag förklara det för mitt barn som bara tycker att jag är elak.

Ja du det är inte lätt. Med tiden så kommer ju ditt barn att förstå det hela men jag kan tänka mej att h*n lägger skulden på dej nu. Försök ändå hålla orken uppe för det du gör är för att skydda barnen och i långa loppet kommer dom att tacka dej som slapp växa upp i skiten. Kanske bup skulle kunna hjälpa eller Al-anon (aa för anhöriga). Det finns ju massor med barn som tyvärr växer upp med en missbrukande förälder så kanske det finns fler barn med i al-anon som du skulle kunna få kontakt med. Här finns det mer info: www.al-anon.se/

Jag har själv en mamma som är alkoholist, dock märkte jag inget av det förren jag var i tonåren pga att jag bodde hos pappa och träffade mamma bara ett fåtal gånger från jag var 9 år till 15 år.

Tack så mycket. Ska kolla länken.

Min dotter fick välja om hon ville träffa pappa hos honom eller hemma, hon valde alltid hemma.

När hon blev äldre åkte hon dit över helgerna ibland men lärde sej ganska snabbt att drogerna var viktigare för pappa än hennes besök, så hon slutade åka dit!

Nu är hon snart 20 år och har ingen kontakt med pappa längre, hon har tröttnat!

Min sambo är hennes "pappa" istället, vi kommer åxå vara morföräldrar åt hennes barn. Hon vill inte ha med sin biologiska pappa å göra längre!

jag kallade mig "rådvill" i en annan länk. Ja det är väl det man blir när man har barn med en missbrukare. Själv fattade jag liksom inte vad det innebar, eller kommer att bli. Mitt barn kommer kanske inte att ha en pappa, om han inte bättrar sig. Jag har bestämt att han aldrig ska få vara med barnet ensam, alltid med mig eller nån från soc som övervakar.

Jag var tillsammans med en man förut vars pappa var alkis. Men han var en sån där rik alkis, ingen pundare. Deras mamma fick ett helsike och det slutade nog inge bra alls... Men dom hade iaf snyggt o rent hemma o mamman var aldrig full. Barnen hade ändå allvarliga trauman som unga vuxna och det inverkade ju på vårt förhållande.

Pappan till mitt barn i magen bor i en asig lya, aldrig i livet att mitt barn sku vara där ensam med han. Dessutom kedjeröker han. Det som jag tänker mycket på nu är att barnets pappa kanske inte alltid kommer att finnas där. Tex om han dör eller blir väldigt dekad. Har själv växt upp med en mycket frånvarande far, pga hans jobb och hobbyer som kom före familjen... Min mamma kunde aldrig förklara det. Men jag tänker att jag nog ska förklara för mitt barn.

Hm, du säger att det inte finns en enda bok för barn om missbrukande föräldrar? Vi har ju HELT tydligt en lucka att fyllas här :) Själv har jag läst bla Märta Tikkanen och Katerina Janouch, det hjälper ju nog lite för att förstå missbrukaren. Från barndomen minns jag en bok som hette "Lasses pappa är dum". Tyckte om den för min pappa var "dum".

Jag har barn med en nykter missbrukare, vi har en dotter som föddes i september 2008..

Min sambo fick välja, efter 2 överdoser om han skulle till behandlingshem och reda upp sitt liv eller fortsätta knarka! Men valde han alternativ 2 så behövde han inte träffa sin dotter!

När vi hälsade på så var det under övervakning på hemmet, men nu får han ta hand om vår dotter själv! (Vi valde även att fortsätta leva tillsamns om han skulle bli ren, märkte att du hade lite annorlunda situation)

Du får gärna läsa min blogg, där kan du uppfatta lite mer om vår situation www.viktigaste.blogspot.com

Ja att lämna något av barnen ensam med en pappa som jag vet missbrukar tycker jag verkar ansvarslöst på alla sätt och vis. Skulle det hända någonting, förutom att jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv, så tror jag inte omgivningen skulle se med blida ögon på mig som medvetet utsatt mina barn för en sån risk. Som vårdnadshavare är jag ju skyldig att skydda mina barn.
Men det blir så svårt eftersom det sårar mina barn att inte få träffa sin pappa, och det sårar dem att se hur han inte klarar att ha en riktig relation till dem, hur han inte orkar engagera sig, hur han lovar och inte håller löften.
Han försöker hela tiden intala mig att han inte har några problem längre, nä men jag har slutat dricka säger han, och två dagar senare kan han ringa och är full. Och av nån helt oförklarlig anledning är jag benägen att tro på honom gång efter gång. Jag önskar ju att det var så.