Har ett underbett, inte så stort, tror inte att folk tänker på det, men VISST jag skulle kunna bli snyggare om jag opererade det (som tandläkaren säger att jag får göra och försäkringskassan betalar).
Men jag vågar verkligen inte. Vågar inte bli sövd. Vågar inte att någon ska möblera om i mitt ansikte. Det är verkligen helt otänkbart för mig. Känns som att jag hellre dör.
Hur ska jag tänka?
Om du känner sån rädsla för det ska du ju inte göra det.
Och som du skriver att du hellre dör, så låter det ju som att du hellre lever med ditt underbett än att operera dig.
Om du inte vill operera dig ska du givetvis inte göra det! Det finns inget som helst tvång, och så länge du inte lider av ditt underbett, utseendemässigt eller medicinskt, finns det ju ingen som helst anledning att göra något åt det.
Tandläkaren ville att jag skulle ha tandställning när jag var 15 år, jag ville inte det då. Är 28 år idag och har aldrig ångrat att jag inte valde att ha det. Har väl lite sneda tänder men inte så att det stör och tror inte att någon tänker på det direkt heller.
Nä det kan jag förstå. 15 år är en känslig ålder, då vill man inte ha nån tandställning, det ska man ju ta tidigare i så fall.
jag kan inte släppa att käkkirurgen frågade "lider du av det utseendemässigt?" och jag svarade "nej" och han sa "ok, dåså, du behöver inte operera om du inte vill, det finns många som lever med det livet ut också"
Men just att han frågade det om utseendet, som om mitt utseende är något att lida för.
Vad är det som skrämmer dig mest med narkosen, TS?
Nu tror jag iofs inte att du behöver en sån operation, för du är säkert jättefin som du är! Jag har aldrig tyckt att de med perfekta tänder och käkar är de som är finast - avvikelser ger så mycket charmig karaktär! Min sambo har sneda tänder och han är SÅ SÖT när han skrattar. Jag har svårt att föreställa mig att han ens skulle vara i närheten av så söt om han hade raka och tråkiga tänder.