• ZezzA80

    Hur hjälper man ett barn med dyslexi bäst?

    Min sambos dotter ska snart flytta till oss och vi kommer flytta till en ny stad, alltså kommer tösen byta skola.
    Hon har dyslexi och jag undrar hur jag/vi bäst hjälper henne. Är det genom att lästräna mycket, att läsa allt för henne osm hon inte kan läsa själv ( text på tv osv) eller att hon "tvingas" läsa mera själv.
    Hon är snart 13 och ska börja sjuan. Jag kommer givetvis att fråga hennes kommande lärare också men jag tänkte att någon har ett svar här också.
    Alltså är jag på jakt efter fakta från människor som har dyslexibarn eller jobbar med det, inte ideér och spekulationer från er som är som jag dvs ovetande.

  • Svar på tråden Hur hjälper man ett barn med dyslexi bäst?
  • flippe

    jag råder dej till att kontakta barn och ungdoms hab dom kan nog ge bäst råd

  • Flickan och kråkan

    Hej! Jag är lärare på högstadiet i bland annat svenska och rekommenderar er att ni får läromedel etc. inlästa på band. Självklart jättebra att lästräna på egen hand, men går det långsamt så tröttnar man och framför allt så missar hon så mycket av förståelsebiten. Läsförståelsen är A och O, och den övar man in lika bra genom att höra som att läsa. För att få god läsförståelse måste man läsa/höra mycket...liksom samtala om det man läst/hört. Sedan ska ni kontakta skolans specialpedagog så att hon får den professionella hjälp hon behöver och har rätt till. Lycka till

  • SIN74

    Be skolan om att få alla "faktaböcker" inlästa på cd - faktainhämtningen ska underlättas! Det har hon rätt till. Däremot lästräna i skönlitteratur är bra. För en del dyslektiker är det skitsjobbigt att läsa in stor textmassa till prov - där ska man hjälpa till. Hjälpen i skolan ska de där klara ut men ni hemma kan ju hjälpa till att läsa och förhöra inför prov. Lästräning ska gärna ske högt för då både ser man och hör man det man läser - det ger mer.
    Härligt att läsa om engagerade föräldrar.

  • Kodia

    Lästräna varje dag, även under sommaren. Då skall hon läsa böcker på rätt nivå - annars är det ingen idé. Ni kan gärna hjälpa henne att få lite förförståelse innan hon börjar, och kolla att hon förstått när hon är klar. (Mutor är helt ok om hon är motvillig! )

    När det inte är lästräning skall hon ha hjälp, tex genom att ni läser för henne, hon får böcker på cd, osv. Det finns även "läspennor" som hon ev. kan få via spec. ped.

    Om hon _vill_ kan ni styra in fritidsintressena på aktiviteter som innehåller läsning, tex spela frågespel tillsammans, ge henne dataspel där man måste läsa instruktioner/frågor, köp tidningar om något ämne hon gillar, låt henne baka efter enklare recept osv.

    Låna böcker på cd, så hon får samma läsupplevelse som andra i hennes ålder - hon kanske kan acceptera att läsa "Klass 1B" om hon får lyssna på Harry Potter...

    Varje minuts lästräning av texter på rätt nivå är värdefull, men minst lika värdefull är hennes självkänsla, så det är en balansgång som kräver fingertoppskänsla!

  • hopp i livet

    Ser att ni redan har fått många bra tips. Här kommer några till! En bra tumregel är att skilja på de tillfällen hon ska lära sig fakta och tillfällen då hon ska lästräna.

    Inför t.ex. ett so-prov är det inte läge att låta henne själv ta sig igenom texten, eftersom risken är stor att hon ägnar så mycket kraft åt att förstå det hon läser, att hon inte har en chans att få ett bra sammanhang av det eller att komma ihåg vad hon har läst.

    Ett annat tips är också att be hennes lärare om anteckningsstöd. Det är viktigt att hon får ägna sig åt att lyssna och komma ihåg det läraren berättar under lektionerna istället för att försöka hinna skriva av från tavlan.

    Inlästa läromedel, mycket diskussion i klassrummet (kräver visst mod förstås) och möjlighet till att göra muntliga prov ger henne också förutsättningar att visa vad hon faktiskt kan och inte hur väl hon kan uttrycka sig i skrift.

    Gå gärna in på Dyslexiförbundet FMLS hemsida, om ni inte redan har gjort det.
    Lycka till!

  • hopp i livet

    Glömde att hålla med föregående skribenter om att aldrig ge upp lästräningen. ALLA kan bli bättre på att läsa, även om en del alltid kommer att behöva ta längre tid än andra, eller använda hjälpmedel för att läsningen ska bli riktigt effektiv och inte minst lustfylld.

  • ZezzA80

    Tack tack alla för jättebra tips, nu har jag lite kött på benen och ideér att testa.

  • Michanna

    lästräning är urtrist och jättejobbigt för alla inblandade.
    försök att hitta roligare sätt att lästräna än just lätta böcker. Finns lättlästa böcker med större text men i mer i rätt åldersnivå... ( fråga på biblioteket. )

    Det är jättejobbigt för andra att förstå .
    Det är inget fel på lärandet utan just att sätten att få information är färre än normalt

  • Tuffen

    Jag är också lärare i bl a svenska på högstadiet och deltar gärna i den här tråden. Lästräning är otroligt viktigt. Vi brukar rekommendera läslogg. Barnet läser med en vuxen ca 5-10 minuter per dag, och man skriver upp hur många sidor man hunnit i en läslogg. På det viset ser barnet hur långt hon/han faktiskt kommit. Man får inte fuska, man ska läsa varje dag. Det är jätteviktigt, enligt våra specpedagoger. Sedan har ni redan fått tips om anteckningsstöd. Man kan be att få kopiera kompisens anteckningar, t ex. Sedan är det viktigt att man tar reda på barnets starka och svaga sidor. Vissa barn har dåligt korttidsminne, t ex. Andra barn är starka visuellt, t ex har lätt att minnas tankekartor. Då kan man som förälder underlätta inför prov genom att rita tankekartor på stoffet med barnet. Lycka till! Det finns så många knep och tips!

  • Rix

    När det är läxor och prov på ämnen med mycket text att läsa in, be om instuderingsfrågor eller gör egna. Min son har grav dyslexi och gick ur 9an nu med 4VG och resten G tack vare en sjuhelsikes vilja och mycket stöttning hemma.
    En dyslektiker orkar inte sitta långa stunder och plugga utan gör pauser. Muntliga prov kan man få i alla ämnen. Min son svarade ofta fel på skriftliga prov då han läste frågorna fel och alltså kunde svaren.

  • Gunilla på Fallerej

    Det är oerhört glädjande att representanter från skolans värld äntligen insett att faktaböcker för inlärning inte alltid är lämpliga för lästräning. Likaså att man betonar vikten av att läsa varje dag. Korta bitar högläsning, gärna skriva av det man läst, varje dag, även under sommaren. Kanske extra viktigt just under sommaren. - Det ger resultat!

    Vill dock varna för alla råd om inläst material. Det är fantastiskt bra att det nu finns, men det är samtidigt ett enkelt sätt att "bli av med" själva problemet.
    Jag känner till många exempel där föräldrar fått beskedet att deras barn nu minsann fått läroboken på CD, så nu är problemet "löst".

    Jag vill också varna för att invaggas i säker förvissning om att allt blir bra bara för att barnet får gå till speciallärare. Det är skillnad på speciallärare och specialpedagog för det första. För det andra, så har inte dessa specialpedagoger någon patentlösning som snabbt och enkelt "botar" ditt barns läs- och skrivsvårigheter.

    Man måste som förälder få hjälp att hjälpa sina barn. Den käcka uppmaningen att "läsa lite varje dag" är inte helt enkel att genomföra. Är man till exempel en heltidsarbetande förälder med mer än ett barn som ska leta lättläst, dela upp texter i lagom bitar och dessutom försöka motivera sitt barn att lästräna när det inte är någon "riktig läxa", kan det kännas som en näst intill omöjlig uppgift. Tyvärr är man från skolans håll inte alltid positiv till föräldrar som vill hjälpa sina barn. Man tolkar det som personlig kritik, alternativt dömer ut föräldrarna eftersom de inte är "pedagoger". Sen finns det ju motsatsen också, med helt fantastiska lärare som verkligen engagerar sig och som får en plats för livet i dessa barns hjärtan.

    Försök bygga upp en bra kontakt och relation med skolan och den lärare som ansvarar för svenska respektive läs- och skrivinlärning. En kontaktbok mellan skola och hem för information är jättebra.

    Jag rekommenderar läs- och skrivträning - En Kvart Om Dagen

  • Tuffen

    I åk 6-9 brukar vi inte ha kontaktbok, däremot tät kontakt via mail. Så funkar det hos oss.

Svar på tråden Hur hjälper man ett barn med dyslexi bäst?