Jag vill bli mamma

När jag var i din ålder så var jag oxå jätte barnsugen...hade ett förhållande...Men det blev inga barn då....vilket jag i dag,många år senare är väldigt glad för...
Man tycker att man är väldigt mogen/stor osv när man är 18 år..men med facit i hand så NEJ man är tyvärr inte det.
Vad har man att "erbjuda" sitt barn, man har knappt någon utbildning eller ett jobb så att man kan försörja sitt barn...barn kostar massor av pengar.

Du kan ju ha dina barntankar kvar så klart...men se till att skaffa dig en utbildning / jobb först, och "lev livet"..och en partner/pappa till barnet är ju också en förutsättning.
Att skaffa barn på egen hand är kanske inget att rekomendera, visst, det finns många ensamstående mammor som gör ett kanonjobb...men för barnets skull så är det ju bra att ha en pappa till barnet som är engagerad osv.

Ja, det kanske är så att DU vill ha barn, för DIN skull.. Men tänk på barnet då, vill den ha en mamma som är outbildad och singel, ingen pappa? Det jag menar är att du bara pratar om vad DU vill.. Om du vill ha någon att älska som älskar dej tillbaka, skaffa en hund.. Ett barn "skaffar" man inte bara för att ha nått att gulla med..

Jag har också velat ha barn ända sen 15-16-års åldern men väntat, vilket jag är väääldigt glad för..
Jag var 19½ när min dotter kom till världen och det ångrar jag inte en dag, MEN då hade jag fast förhållande (förlovad), eget boende och killen hade jobb..

Snälla, bli inte med barn bara för att!

Jag förstår att du längtat och längtar efter ett barn, de är ju helt underbara! Men jag måste tyvärr hålla med det som tidigare skrivits, vänta ett tag till. Du skriver att du längtat länge, ända sedan du var 15 år. Det är ju faktiskt bara tre år av längtan, känns kanske som evigheter för dig men i långa loppet är det inte så väldigt länge. Barnet kommer du att ha i resten av ditt liv.

Även om du väntar ett par år kommer du att vara en ung mamma, om det nu är en "sån" du vill bli. Men du kommer vara en mamma med utbildning, förhoppningsvis fast jobb, kanske en fin lägenhet osv. Att ha det ordnat innan barnet kommer är en klar fördel, det är jobbigt nog ändå med spädbarn och småbarnstiden. Och om du känner att du inte hittat den "rätta" om ett par år så finns det alternativ för den som är singel och vill ha barn. Men jag tror absolut inte att du har något att förlora på att vänta ett tag till med barn, bara att vinna.

tack så mycket allesammans !:D

Jag säger samma sak. Har velat haft barn enda sen jag var 16 och idag är jag 20(blir 21)

Vänta tills du har en seriös pappa som är villig att hjälpa till, det är jobbigt att ha barn och inte alltid en dans på rosor!

Hoppas det löser sig!

Jag tycker inte att det är fullt nödvändigt att det ska finnas en pappa med i bilden.
Jag har längtat efter barn i många år, jag är idag 26 år, fortfarande singel, längtan är ännu större nu!
Det är inte bara en liten bebis o gulla med jag längtar efter, utan allt!
Sen om jag träffar en man att dela mitt liv med vore det underbart, men längtan är sååå stor.
Jag har inga bra tips, men du är inte ensam!
Förresten, Fia86 som skrev: skaffa en hund. Vill bara påminna dig om att hundar också kostar pengar.

Hej Brook förresten! ;)

Jag började längta efter barn som 15 åring. Är glad att jag fick en lillasyster när jag var 17 för det botade mig totalt för några år, hon skrek dygnet runt i ett år. Idag har jag utbildning och mer att erbjuda ett barn än jag hade då.
Mitt råd: läs färdigt, skaffa dig ett sparkapital, lägenhet, körkort.
Man behöver inte vänta på den rätte utan kan skaffa barn på egen hand. Kolla in femmis.se

Jepp samma här jag ville, fast tvärtom förstås jag ville bli pappa tidigt, men jag var som Nomina där runt hennes ålder när jag väl blev pappa (27, i min släkt är de väldigt väldigt sent) förstår nomina där, hade lite förhållanden innan mamman till min dotter kom in i bilden, träffa henne och wips 4 månader senare så var hon oplanerat gravid, men jag blev av med jobbet 3 dagar innan min dotter föddes och mamman ville fortsätta plugga men jag sa att hon får ju vara hemma hon kan ju inte ta med vår dotter till skolan när hon är så liten och pendla på tåg varjdag 4 mil, sen blev hon sjuk och fick ligga inne med dropp och grejer med antibiotika i, då fick jag börja mata min dotter med nappflaska, under denna tid sina hennes mjölk, jag fick vara hemma ensam med henne hela första året. Bästa året i mitt liv  mamman var hemma på helgerna eftersom vi inte hade körkort så fick hon bo hos hennes föräldrar, fått reda på senare att hon kunnat komma hem tidigare på veckorna men att hon inte ville de för vår dotter var oönskad. de sa hon på telefon. (lång historia de dock) sen tog de slut mellan oss, vi kom överens om att jag skulle ha henne här hos mig i huset och vara hos henne på helgerna de höll i sig över sommaren, sen tyckte hon att jag bråka med henne om tiderna när hon skulle komma och hämta, planerar man att åka någonstans och har en bestämd tid utsatt för att hon skulle hämta vår dotter hos mig så ska hon ju inte komma 30 minuter - 2 timmar försent utan att ringa och säga att hon blir sen, klart jag blev arg, sen så hota hon lite med socialen och grejer och efter de så har hon under 1 helt år kommit och träffat henne 1 timma och de var när hon fyllde 2 år hon ringer aldrig och frågar hur det är med vår dotter, enda  gången hon fick för sig att ringa var efter att jag lämna en julklapp till våran dotters storasyster, sen efter de inget mer hört från henne! mellan allt detta har jag fått polis anmälningar på mig från henne helt ogrundat.
Jag bor i hus och har A-Kassa just nu. lite kämpigt men de går för jag bor billigt
Min dotter är de bästa som hänt mig och jag vill ha massa mer barn om jag kan  
Jag vill inte skrämma dig bara ge dig en funderare, på vad som kan hända om du har otur, jag är glad att jag var äldre men jag hamna i blåsväder ändå, hade jag varit yngre hade jag nog inte klarat av pappa rollen i detta tumult som har varit.

skulle du? tänk på de, innan du gör något förhastat

1Barn oj, oj. vilken början på föräldraskapet för dig. Nej det finns aldrig några garantier att allt ska fungera som man önskar. Grattis till barnet, kämpa på och Lycka till med allt i livet!

Carolinawest 
jag längtar också väldigt mycket efter barn, men inte till vilket pris som hellst. Vilket det tyvärr oftast blir barnen som får betala. Önskar dig lycka till i livet, men som sagt att ha ordnad ekonomi, bostad osv. är bra att ha när man blir förälder, speciellt ensam- Själv har jag rest, flyttat runt, pluggat och prövat på olika saker som inte alltid har varit planerade eller gett ens pengar till existensminimum. Det har gjort mig gott, men inget man ska utsätta ett barn för. Lev livet och testa att resa, jobba med olika saker, plugga osv. Mer livserfarenheter kommer ge dig ännu bättre mamma.
En vän till mig fick barn som 16 åring. Han är vuxen nu, hon brukar säga till honom att hon inte skulle vilja byta ut honom för allt i världen men hade hon fått välja skulle hon fött honom 10 eller 20 år senare. Då hade förutsättningarna för hans barndom blivit lite lättare.
Jag menar inte att alla unga föräldrar är dåliga, men är man i planeringsstadiet har man mycket att vinna på att förbereda sitt liv för föräldraskapet först.

Lycka till!