jag hade fördelen att vara hemma i sverige och jobba ett helt år med vår son när han var 2 år (bor i england) så han fick en god grund i svenska. när vi kom tillbaka till england så pratade han bara svenska men det verkade inte bekymra honom, hans pappa var kvar i england och jobabde så de sågs bara en gång i månaden så han hörde nästan aldrig engelska. nu är han 4 och vi har varit tillbaka här i 1½ år och det tog honom ca 6 månader att prata flytande engelska. jag pratar bara svenska med honom och han svarar för det mesta på svengelska, några svenska och några engelska ord medans när han pratar med sin pappa så blir det bara engelska med ett enstaka ord på svenska.
ibland när han svarar mig på englska brukar jag säga till honom att när vi åker och hälsar på mormor så får du prata svenska och då säger han att jag gör ju det, nej svarar jag du pratar engelska, han tittar på mig och ler sen säger han, i speak two och håller up 2 fingrar. det är bara att skratta åt det hela, jag tror inte heller på att pressa barnen, de förstår mer än vad vi tror och de börjar redan i så här unga år förstå att de är annorlunda än andra barn. när vi har varit i sverige och hälsat på så tjattrar alexander på engelska och kusiner och kompisar på svenska och det brukar fungera alldeles utmärkt.
böcker, pippi, emil och andra barnprogram, kanske dataspel om han får spela, kan rekommendera kalle kunskap, lekstugan och förskolan och sen finns även fem myror är fler än flera elefanter spel för datorn. barn kanske inte ska spela så mycket men de här spelen är ju också utbildande med siffror, räkna, bokstäver så varför inte en dag i veckan för att få dem att höra och förstå svenska inte bara från deras föräldrar.
jaha det där blev längre än vad jag tänkt hoppas ni orkade läsa