cp? pga syrebrist

ingen??

Min dotter har en lindring cp-skada. Visserligen pga hjärnblödning och inte syrebrist men ändå. Det var först vid 4 måndaders kontrollen som sjukgymnasten såg ett litet tecken på att hon var ytterst lite sen i grovmotoriken, men att det troligen inte var något att oroa sig över.

Vid 2,5 års ålder kunde hon fortfarande inte gå utan stöd och då fick vi komma till neurologen som konstaterade en cp-skada. Hon är i dag 5 år och springer och hoppar (kankse inte lika som alla andra 5 åringar men ändå) och klarar sig väldigt bra. Hon har rullstol som avlastning då hon blir trött ltie snabbare än andra barn, men om man inget vet så skulle man ha svårt att se att hon ens har en cp-skada.

Så det behöver inte vara jordens undergång att få en sådan diagnos. Skulle skadan ha varit väldigt grav så skulle det nog troligen ha upptäckts tidigare. Visst ställer det till lite problem i framtiden även med lindriga skador, men jag tror att de flesta problemen ligger hos oss vuxna!

Vi var med om syrebrist, och var jätteorolig eftersom han verkade svag och ynklig, och var svag allmänt fysiskt tex då han låg på mage. Allmänt likgiltig liksom.

Han blev sen starkare, och verkar utvecklas normalt nu. Men det var kanske en mildare syrebrist vi hade.

tusen tack för era svar!

Hej!
Båda våra söner på 3 och 5 år fick syrebrist vid födseln, föddes m akut sövande snitt..
Ena pojken låg på Neo i 2 månader i kuvös, han hade ett litet oupptäckt hjärtfel o opererades. Han mår fint i dag, springer o klättrar som en 5 åring=friskförklarad!
Minstingen fick åxå syrebrist, han fick en propp på hjärnan 1 dag gammal och började krampa, åt mediciner 1/2 år, nu krampfri och som vilken 3 åring som helst..Det enda som märks utav skadan är hans höger hand inte fungerar optimalt..Fast det syns knappt på honom om man inte vet..Annars springer, klättrar han som vilken 3 åring som helsta han med..Haft tur med båda barnen!!
/Stolt 2 barnsmor..

mamma t 2 skrev 2009-06-20 08:02:33 följande:

Hej
Har en son som hade syrebrist vid förlossningen och det var vid 4 månaders ålder vi började se att han inte riktigt följde utvecklingen. konstiga rörelser och så. Vi visste att han skulle få någon sorts CP-skada då hjärnblödningen han fick pga syrebristen var så stor.

Lägger in en länk till en fl tråd med MYCKET erfarnehet om CP
www.familjeliv.se/Forum-11-309/m42816968.html

Har en kille som hade en lång syrebrist vid förlossningen han har en grav CP skada med mycket spasticitet som både hjälper och stjälper honom. Vi viste redan från dag ett att han skulle få en CP skada men inte i vilken omfattning men redan från start var hans rörelse mönster mycket stelt och ju äldre han blir desto mer påverkad blir han av sin spasticitet. Slutdiagnos har vi nyss fått nu när han är 4 år det brukar innan den åldern bara röra sig om ungefärliga diagnoser då det innan kan vara svårt att se hela omfattningen av problematiken.
Säger som anna sc titta in på CP tråden där finns det mycket kunskap och stöd.
Sen kan bara din lilla själv bestämma hur mycket hon kommer att klara och det är ni som med hjälp av habiliteringen kan ge medlen för att träna upp motoriken. En CP skada kan ju vara allt från icke synbar med väldigt små motoriska problem till väldigt grav med stora störningar. Vissa barn får också andra tillägsdiagnoser men långt ifrån alla.

Vår kille har förrutom sin CP skada en epilepsi vilket jag personligen tycker är bra mycket värre än hans CP diagnos.

Förstår att du vill veta så mycket som möjligt just nu men tyvärr så kan man aldrig säga hur det kommer att bli i framtiden varje skada är unik även fast det finns gemensamma nämnare. Och många barn blir också helt avskrivna från misstankar då de utvecklas bra. 
 

hejsan. Låter lite klumpigt sagt av en läkare att på basen av en grej säga sådär som han sagt. Enligt mej. Vid förlossningen togs säkert ett sk astrupprov ur navelsträngen som mäter ph på babyn vid förlossningen - ta o kolla upp vad det var? vad fick hon för apgarpoäng? är 5minutersapgar 7 eller mera samt ph bra tror jag inte du behöver oroa dej. Prata med dom som skötte dig eller på bvc borde dom ha uppgifterna relaterade till förlossningen. Oroa inte dej i onödan. Hälsn en bm

Min första son hade ju en svår o långdragen syrebrist..Han tog sina första andetag efter 20 min..Hade Apgar 1-1-1...! Man såg "förändringar på hjärnan" vid CT, idag är han friskförklarad, en livlig 5 åring..

Åhh.. TACK mamma T2 för ditt inlägg! Jag brast i gråt av att höra att en så pass stor syrebrist och låg apgar ändå kan gå så bra ! Vilken lycka det måste vara för er.

Jag har en dotter på 4 månader som fick flera hjärninfarkter timmarna innan födseln. Jag kände att något var fel då jag inte kände några sparkar.

Idag kan man inte se på henne med blotta ögat att något är fel. Men om man ser nogrannare ser man att hennes ögon inte riktigt hänger med och att hon inte är stadig i nacken ännu. Skadan var på syn, hörsel, tal och motorik. Idag vet vi redan att hon kan se och höra och rör sig liksidigt. Hon har ätit fenemal men vi håller på med nedtrappningen nu.

Vad skönt det är att få höra er andra om liknande skador på era barn. Jag känner mig inte så ensam då.

Hlsn JGW

hej!
det gäller min syres barn,hon har legat i sjukhuset i 20 dagar för hon hade syrgasbrist och näringsbrist sen hon föddes. så fick hon kylbehandling i 72 timmar och fick fenomal,nitazol och andra mediciner.
vad tycker ni?
kommer det och bli bra med henne????

Hej hej!
min tjej föddes förtidigt och fick cystor på hjärnan pga av syrebrist. PVL som kan orsaka Cp-skador. Hon var stel i höger ben vid 4-6 månaders ålder, och va lite ryckig och passiv i vänster hand. vi fick träffa sjukgymnast o nevrolog regelbundet för att hålla koll på detta. Men stelheten och ryckningarna gick över. Nu skall vi till nevrologen igen 1 september, sist vi träffade honom var i Mars och då var han jättenöjd med vad han såg. =) Hon är nu 14 månader o tar sig runt här hemma o drar i allt, började krypa förra veckan o ställa sig mot grejer =)
Småbarns hjärnor är väldigt bra på att läka och nervtrådar kan hitta nya vägar o kopplingar. Förstår att det är jätteoroligt och att tiden får utvisa inte ger någon större tröst. Men hur det än blir så kommer hon klara sig fint. Hon har en mamma som engagerar sig o det finns hjälp att få om det kommer behövas. Försök att njuta av att bara va med henne, Alla behöver inte va likadana o följa kurvor och "rätta" utvecklingsmönster, vissa små gör på sitt eget sätt ;) 

Mvh Åsa